Parfumerie Generale - Cadjmere

Jag är en kvinna med många manier, bland mycket annat har jag en ganska stor samling av askar. Askar är inte så dumt att samla på, det finns mängder av olika typer av askar, de finns att köpa mest överallt och en liten ask har man alltid råd med (och de tar inte mycket plats alls om man är på resande fot). Självklart finns det också dyra askar, antika japanska lackaskar och små utsökta askar från rokoko-tiden, konstfullt snidade askar i ädelträ med inläggningar av pärlemo. Jag får medge att jag inte har särskilt många dyra askar i min samling.

Det finns en typ av ask som kan vara både vacker att se på och dessutom fascinerande, det är så kallade hemliga askar. Askar med olika typer av lönnmekanismer som gör det till en utmaning att öppna asken, ibland kan det rentav vara frågan om flera mindre askar gömda i en större, enligt samma princip som ryska dockor. I en sån ask ska man förstås förvara kärleksbrev, hemliga amuletter eller märkliga, barnförbjudna tinkturer. Tänk att råka hitta en sådan ask på en antikaffär, ingen har lyckats få upp den på åratal och vem vet vilka hemligheter som döljs i dess inre om man bara lyckas lösa askens hemlighet?

Låt oss för en stund lämna den hemliga asken och istället fokusera på Parfumerie Generales Cadjmere. Jag fick ett litet prov av den samtidigt med en mängd andra prover från Luckyscent när jag precis skulle åka upp till Boden och min mammas 70-års kalas. På vägen upp testade jag parfymerna och bland alla var Cadjmere den jag tyckte mest om direkt. Ja, jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att ha på mig den på mammas fest. Så fort jag sedan satte på mig en annan parfym längtade jag efter att få ta på mig Cadjmere igen. Jo visst brukar jag tycka om parfymer vid första sniffet, men Cadjmere närmast trollband mig.

Jag kom hem och fortsatte testa parfymer, fortfarande med Cadjmere ständigt i tankarna. Ni förstår ju själva att ett litet prov på 1 ml inte räcker särskilt länge om man ständigt vill ha på sig de futtiga dropparna det rymmer. Och hur luktar Cadjmere? Är det den mest fantastiskt intressanta, förfinade, underbara och minnesvärda olfaktoriska tripp jag upplevt? Näe. Den luktar gott. Den luktar riktigt gott, lite sött och lite kyligt och varmt trä och lite citrus och lite mera gott. Jag blir glad av Cadjmere. Men, den väcker inget särskilt hos mig egentligen. Jag luktar på den och tycker att den luktar SUPERGOTT, men utan djup, utan intressanta lager, inga minnen kommer upp till ytan, ingenting, det är blankt!

Dagarna går och jag bekantar mig med andra parfymer, lär känna andra parfymer och hos vissa av dem upptäcker jag ett djup, en själ som helt enkelt bara tagit ett litet tag på sig att lära känna. Cadjmere fortsätter att locka med sin förföriska väldoft, jag förhärdar mitt luktsinne och fortsätter ignorera Cadjmere. När det gått ytterligare några dagar provar jag den igen och minsann, förälskelsen har dött. Cadjmere luktar förstås lika gott som när jag provade den första gången, men jag har kommit ut på andra sidan om dess lockelse och funnit att den saknar nåt. Den saknar liv, djup och själ.

Det är som att sitta med en hemlig ask och kämpa i dagar för att få upp den och vara så nyfiken på innehållet att man håller på att förgås, och så till slut lyckas man trycka på rätt ställe och asken öppnas... och är tom. Asken är förstås fortfarande lika vacker, men i fantasin har man gjort innehållet så stort att besvikelsen över att asken är tom gör att man inte längre uppskattar askens vackra yttre.

Cadjmere är en vacker parfym och kanske lyckas jag inbilla mig att jag är lite vackrare när jag har på mig den, iallafall gör den mig glad och det är ju inte fy skam. Trots allt är Cadjmere mer än värd att prova, på dig kanske den utvecklas till något helt annat än innehållslös väldoft?

Parfumerie Generale - Bois Blonde

I Baggböle utanför Umeå finns något som heter Arboretum Norr, arboretum betyder liten trädsamling och det är precis vad det är. I Arboretum Norr kan man hitta träd och buskar från norra halvklotet. När vi bodde i Umeå åkte vi ganska ofta på utflykt till Baggböle och arboretumet som ligger naturskönt vid Umeälven. Ett träd som fanns där och som jag särskilt minns var den gulbarkiga häggen, även kallad näverhägg eller på latin Prunus maackii. Ett mycket vackert träd tycker jag, med gyllene näverliknande bark.

Så när jag då fick hem mitt lilla prov på Parfumeri Generales Bois Blond så kom jag att tänka på det vackra trädet. Tänk er en hel liten skog av näverhägg i solig höstskrud, blondare skog kan iallafall inte jag föreställa mig. Men, luktar Boid Blonde verkligen blond skog? Vad luktar blond skog? Blonda träslag är mig veterligen träd med ljust trä. Och hur den vackra näverhäggen egentligen luktar har jag inte heller någon aning om. Som hägg antar jag. Bois Blonde sägs också dofta av hö, även om jag inte känner någon utpräglad hödoft. Nej, det här är mer skogigt, friskt och rent.

Bois Blonde kan gärna få vara just den blonda skogen för mig, för den påminner mig mycket om en av PGs andra parfymer, Aomassai. Aomassai skulle lika gärna kunna heta Bois Noir, så pass lika är de. Aomassai är för övrigt en av mina favoriter, så frågan är om Bois Blonde är lika bra, eller bättre? Eller rentav sämre? Det är nog mycket en smaksak, Aomassai är kryddad med så mycket annat än skog, det är kaffe, kanderat socker, kryddor och en hög, klar renhet som jag verkligen älskar. Boid Blonde är som Aomassai utan de godsakerna, en minimalistisk Aomassai, fast ändå inte PGs parfymstil är inte direkt minimalistisk.

Bois Blonde är också lite friskare än Aomassai, men inte klarare. Sötman och värmen finns i den, men utan att den blir gourmand. Bois Blonde skulle kunna vara Aomassai för dagsbruk, men den är lite för speciell för vardagsbruk egentligen. Bois Blonde är inte diskret eller försiktig, men ändå något nedtonad i jämförelse med Aomassai.

Jag föredrar Aomassai, men kan också tänka mig att Aomassai är en doft som i längden kan vara lite krävande. Om jag hade båda i stora flaskor skulle det trots allt inte förvåna mig om Bois Blonde skulle komma till användning oftare, just därför att den är aningen vilsammare. I båda fallen varar doften länge och har gott sillage. Jag rekommenderar att man testar båda, båda är härliga parfymer med mycket värme i.

Jag trodde länge att Aomassai skulle bli den första parfymen jag köpte i stor flaska från Parfumerie Generale, men nu har den fått en konkurrent och det är inte Bois Blonde utan något helt annat.

Att skriva om parfym...

... är som att dansa om arkitektur, anser tydligen Le Labos grundare. Och visst, delvis ger jag dem rätt, men jag skulle ju knappast blogga om parfymer om jag höll med dem helt och hållet.

Det handlar mycket om att ha kontakt med känslor, fantasier och minnen och dessutom kunna verbalisera det man upplever. Vissa parfymer fyller mig med associationer direkt, andra luktar gott, men lyckas ändå inte beröra. Somliga parfymer tar emot med en öppen, varm famn och andra är betydligt mer tillbakadragna, men kanske också mer intressanta när jag väl lyckas få grepp om dem.

Åter andra parfymer luktar gott, men har en not nånstans som stör, som känns fel, som inte hör dit på ett för mig lika uppenbart sätt som om någon i orkestern plötsligt börjar spela en helt annan melodi än resten av ensamblen.

Ytterligare andra är till sin skapelse så annorlunda att jag genast börjar fundera på om parfymören bakom möjligen är vänsterhänt eller kanske matematiskt begåvad, och tänker ni... är det skillnad? Ja, det kan det mycket väl vara. Jag pluggade en gång skapande svenska, av runt 30 studenter var det en tjej som pluggade matematik, vi andra var mest humanister och samhällsvetare. Matematikertjejen hade ett helt eget och helt annorlunda sätt att skriva på, kanske inte nödvändigtvis bättre, men definitivt annorlunda. Så ibland när jag luktar på en parfym så misstänker jag att parfymören nog i smyg är utomordentligt matematiskt begåvad.

Somliga parfymer har omisskänliga likheter med en parfymörs andra parfymer, men anar en röd tråd, en gemensam nämnare, i vissa fall rentav en följetong. På samma sätt finns det också husnoter, en gemensam not eller bas som återfinns i det mesta som kommer från ett och samma parfymhus.

Ja, så visst kan man skriva om parfym, men det är trots allt bara ett av många sätt att tolka och förstå en parfym. Däremot är det få sätt som slår just skrivandet om man vill dela sina parfymupplevelser med andra. Jag är säker på att någon musikaliskt begåvad skulle kunna musiksätta en parfym, en konstnär skulle kunna måla sin tolkning av en parfym osv... Eller tvärtom. Varför ska vi begränsa vår upplevelse av parfym om det inte är nödvändigt? Att säga att en parfym är en doftupplevelse är för mig bara toppen av isberget. På samma sätt som en stark musikupplevelse kan vara så mycket mer än en hörselupplevelse, ellerhur?

Det kanske låter som överkurs, om man är nybliven parfymälskare kanske man ännu inte alls kan sätta ord till vad man känner och upplever när man doftar på en parfym. Att skilja på olika noter är en utmaning, att känna igen likheter är svårt. Men, det är mycket en träningssak, ju mer parfymer som passerar din näsa, ju bättre kommer du att bli på att uppleva.

Nackdelen med att ha skaffat sig ett vältränat luktsinne är ju förstås att det krävs mer och mer för att beröra. Parfymer som jag bara för ett år sedan ansåg vara mästerverk, har numera glidit ner till starka 3:or. Och parfymer som jag för ett år sedan inte ansåg vara nåt märkvärdigt, har idag blivit mästerverk istället.

Guerlain - Insolence EdP

Jag är barnsligt förtjust i kalejdoskop. Mönstren som upprepas och samtidigt förändras i det oändliga har en fascinerande dragningskraft på mig. Vore det inte för att jag samlar på parfymer, så skulle jag kanske samla på kalejdoskop? Men, jag äger iallafall ett kalejdoskop, även om jag ärligt talat inte tittar i det så ofta.

Ett utmärkt tillfälle till att ta fram kalejdoskopet vore när jag provar Guerlains Insolence EdP. Insolence är en av mina senaste förtjusningar i parfymväg. Jag är så pass förtjust att jag nog snart köper mig en flaska. Prisnivån är högre än hos genomsnittliga discount/prisnedsatta parfymer, men för 30 ml betalar man bra mycket mindre än för de flesta nischparfymer, kvaliten i det här fallet är mer än värd runt 350 kronor för en liten flaska. Återigen är Maurice Roucel inblandad i en parfym som jag blir omedelbart förtjust i. Jag tycker om verken av många parfymörer, men Maurice är, i min näsa, enastående. Att försöka testa alla parfymer han gjort, blir lite som att köpa alla skivor med en favoritartist.

Insolence är en varm, söt, oerhört kompakt parfym, ja rentav tung. Nu råkar jag ju vara rätt förtjust i tunga dofter, så jag har alls inget problem med tyngden hos Insolence EdP, kanske är Insolence EdT betydligt lättare, men den har jag inte provat. Och ärligt talat, jag tror jag kommer långt med eau de parfum-varianten. Alltså Insolence är lika med Insolence EdP och inget annat.

Insolence inleder med en solvarm, nästan syltig sötma från mogna bär. Jag känner björnbär, hallon och svarta vinbär. Björnbär får lätt en parfymerad doft, vilket kanske inte är så konstigt i parfym, men något jag normalt inte uppskattar så mycket. Bär i parfymer doftar, tyvärr, sällan äkta bär. I Insolence känns bärdoften mer naturlig, men samtidigt förstorad, oerhört konkret och sensuell. Återigen lyckas Maurice med konststycket att förstora enskilda dofter så att jag känner mig som en pyssling i jämförelse. I det här läget kan jag tänka mig att många känner att det är doften som bär dem, istället för tvärtom. Men, vänta bara en liten stund. Snart dyker en krämig, söt och varm violdoft upp, den följs åt av något som påminner mig om kolasnören, vaniljig, orientalisk och rik sötma. Det skapar en känsla av att parfymen slår ut och blommar, förändras, på min hud. I nästa stund återkommer bärdoften, men i mildare form och en stund senare anar jag en rökig doft, är det en rökig vanilj, eller ren rökelse? Irisen kyler ner hela skapelsen och bidrar med nya färger, mönster, former... Ja, Insolence är underbar, föränderlig, prunkande på min hud.

Grunden i Insolence upplever jag som väldigt konkret, närvarande och liksom förankrad, samtidigt finns det aspekter och noter i den som är oerhört flyktiga och abstrakta. Precis som med ett kalejdoskop, så är formen given, men detaljerna ständigt i förändring. Vågar jag säga hur mycket jag tycker om den? Ja, jag vet att jag redan tycker om alldeles för många parfymer alldeles för mycket, men Insolence kvalificerar sig med lätthet till den gruppen.

Trots bär och sötma så upplever jag Insolence som en sofistikerad doft, den är krävande och vill bäras på kvällen till vackra kläder, förolämpa den inte genom att ta på den när du bär trasiga jeans och urtvättad t-shirt, eller kanske är det precis då du behöver Insolence som mest? Fast egentligen är det en riktig gala-parfym, återigen en vacker diva som jag förälskar mig i. När det gäller parfymer är jag lika opraktisk som när det gäller kläder, jag faller ofta för det dramatiska, orginella och -till vardags- svårburna!

Helgens händelser...

Ja, det har varit en ganska intensiv helg i radhuset. Lillebror kom på besök, maken jobbade tyvärr. Äldsta sonen kom hem och det blev några snuttar absinth och diskussioner vid köksbordet.

På söndag kom äldsta sonen nya sambo och hälsade på för första gången. Vi åt middag och bekantade oss och jag kunde förstås inte låta bli att visa min parfymsamling. Jag tänkte att hon nog har en viss förståelse för det här med att samla, då hon själv har en gedigen sko-samling. Jag fick till och med spraya på henne lite Anglomania.

Brodern åkte till Stockholm och möten, men styrkte honom med lite Zafferano av Odori innan han for, det lät som om det kunde behövas!

Annars startade måndagen med en expressleverans strax efter att barnen gått till skolan, fortfarande iförd bara morgonrock fick jag lösa ut ett postpaket. O o o så spännande och vilken överraskning! Ja, ni har ju säkert listat ut att det var parfymer, men vilka avslöjar jag vid något annat tillfälle.

Patchouli

Patchouli väcker känslor. Det är en not som många har svårt för i parfymer, kanske för att patchouli förknippas med hippisar, billiga indiska parfymoljor och headshops. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad en headshop är, men det är iallafall ett ställe det ofta hänvisas till i internationella parfymrecensioner när patchouli kommer på tal. En patchouli som doftar headshop är dålig, en patchouli som inte gör det kan funka.

Själv tycker jag i allmänhet om patchouli. Om jag inte gillar en parfym är det sällan jag tycker det beror på patchoulin, nej snarare lyckas patchouli fascinera mig i de flesta fall. En parfym med patchouli med bland noterna gör mig oftast mer intresserad. Men, däremot råder det ingen tvekan om att det finns många olika typer och tolkningar av patchouli. Thierry Muglers Angel är en känd patchouli-bomb, och jag tycker om Angel, men min favorit är faktiskt Angels lite blygare, skirare och vattnigare flanker Eau de Star, närmast en perfekt sommardoft i mitt tycke. Nästan lätt som en cologne och ändå orientalisk, en mästerlig kombination kan jag tycka som vanligen inte brukar vara så förtjust i aquatiska parfymer. Med Angel bedövar och hypnotiserar man sin omgivning, men Eau de Star får man komplimanger.

En annan patchouli-favorit hos mig är Serge Lutens Borneo 1834, den har jag ju skrivit en del om redan tidigare, det här är i mitt tycke mörk, orientalisk och tung parfym när den är som bäst.

En lättviktare i sammanhanget är Parfumerie Generals Intrigant Patchouli, här är patchoulin lika mild och smeksam som i Eau de Star, rekommenderas starkt till alla som vanligen inte är så förtjusta i patchouli, det här är en bra introduktion. Intrigant Patchouli är faktiskt så mjuk och undanglidande att jag först inte riktigt förstod hur bra den är, men efter några testningar är den lätt med i min fem-i-topp lista från Parfumerie General och det vill inte säga lite, då jag är ytterligt svag för många av deras parfymer.

Patchouli fungerar utmärkt att kombinera med lite sötma och gourmand-noter, något som Il Profvmo tagit fasta på i sin parfym Chocolat, till en början är det god, mörk och fin choklad, men efterhand omvandlas den söta chokladen allt mer till patchouli, faktiskt nästan omärkligt sitter jag där med en patchouliparfym istället. Och gillar det, det här är patcholi tillsammans med mjuk, krämig sötma och aromatisk vanilj, chokladen finns med länge men överskuggas allt mer av andra noter.

En stram, torr och mörk patchouli hittar jag i Histoires de Parfums Noir Patchouli. Jag får en känsla av buketter med patchouli som hängts på tork, hur de sprider sin väldoft i ett varmt och ganska mörkt rum. Den här är patchoulin är långt ifrån inställsam och kanske inte något man ska ge sig på om man inte verkligen gillar patchouli, å andra sidan blir Noir Patchouli aldrig kladdig eller stark.

Har du några patchouli-doftande favoriter? Eller kanske katastrofer? Jag gillar iallafall patchouli så pass mycket att jag börjat fundera på att odla patchouli i trädgården, krukor som jag sen får ta in under vintern. Läste att de ska trivas bra i varma, vindskyddade lägen och det tror jag nog att jag kan hitta, men däremot verkar det vara lättare sagt än gjort att hitta patchouliplantor eller fröer i Sverige. Har någon läsare av bloggen minsta aning så tar jag tacksamt emot tips, tydligen ska en patchouliplanta dofta underbart.

Dont miss the english version: http://perfumenerd.blogspot.com/

Krasnaya Moskva - Röd Moskva

Jag har sedan en tid tillbaka i min ägo en flaska Röd Moskva (tillv. Novaya Zarya), jag tror nog att namnet talar för sig själv. Ja, det här är doften som -mer eller mindre- parfymerade Sovjetunionen. Det råder delade meningar om när parfymen först tillverkades, somliga menar att det helt enkelt är parfymen Le Bouquet Préféré de l'Impératrice (skapad 1913, före revolutionen) som getts ett nytt namn andra källor anger att den skapades 1925, alltså efter revolutionen. Oavsett vad som stämmer, så blev Röd Moskva den parfym som såldes mest under sovjetepoken. Många yngre människor i dagens Ryssland, minns att det var så deras far-och mormödrar luktade.

Som den revolutionsromantiker jag är, så är det förstås mer än häftigt att ha en flaska Röd Moskva. För mig blir det en liten, men ändå ganska betydelsefull, historisk artefakt. Samtidigt bemöts Röd Moskva med -begriplig- kritik. Varför svärma för något som kan ses som en symbol för förtryck, diktatur och kommunism? Många menar också att den är kvalitetsmässigt undermålig, att den nuvarande formulan har lite att göra med den ursprungliga (men, vilka västerländska klassiker har inte omformulerats många, många gånger?).

För mig är Sovjetunionen något som är dött och begravet, visst finns det fortfarande människor kvar som lidit under dess styre, visst hoppas jag att det sättet att styra en stat är för alltid insomnat, men att förkasta en flaska parfym på grund av det? Jag förstår att medborgare i det forna östblocket ville riva statyer som påminde om kommunism-eran och byta namn på gator och torg, men en staty av Lenin har också ett historiskt värde. I Kungsträdgården står en staty av Karl XII, han skulle knappast bli särskilt populär som ledare idag? Bör vi därför riva hans staty?

Nåväl, Röd Moskva som parfym då? Funkar den? Ja, ärligt talat är det ingen parfym jag kommer att ha på mig särskilt ofta, inledningen är starkt aldehydisk, och ja, den doftar verkligen rött. Röd nejlika har ju varit en symbol för kommunism och vänstersocialism, så visst är det passande att det är den dominerande blomman i Röd Moskva? Men, när de värsta aldehydiska molnen torkat ut återstår en varm, pudrig och oerhört fin basnot av tonka, vanilj och iris. Basnoten är faktiskt så behaglig att den är värd att vänta på, kanske inte superunik, men fin och mysig. Den är hållbar och några droppar känns väldigt drygt, inte alls så billig som vissa hävdar. Så, i mitt tycke är den absolut värd att prova om du får tillfälle. Eller ännu hellre, skaffa en egen flaska att ha i din samling.

Men, men... parfymer och politik? Är det inte i grunden lika oförenligt som idrott och politik? Vem vill ha tillbaka den tiden då idrottsmän tvingades bojkotta de olympiska spelen på grund av vilket land som höll i OS? Bör jag bojkotta parfymer från arabiska/muslimska länder? Eller om jag motsätter mig USAs inblandning i Iran, bör jag då inte beblanda mig med amerikanska parfymer? Om det fanns, och gick att få tag på, ett restlager med parfymer från Nazi-Tyskland, borde de brännas? Eller skulle de uppnå kult-status bland parfymistor på grund av flaskornas vackra, strama design och doftens renhet?

Egentligen ganska obeghagligt att börja fundera på, men tål att tänkas på? Eller... girl´s just wanna have fun?

Keiko Mecheri - Loukhoum Eau Poudree och Loukhoum Parfum du Soir.

Som om Keiko Mecheris Loukhoum inte är tillräckligt rosa på egen hand så har den fått två uppföljare/ flankers. Nämligen Loukhoum Eau Poudree och Loukhoum Parfum du Soir.

Eau Poudree ska vara en lite pudrigare version, och Parfum du Soir är ju då förstås kvälls-versionen. Jag tycker egentligen att man klarar sig ganska bra med orginal-Loukhoum, de båda andra måste rikta sig till verkliga hardcore-fans som vill dofta Loukhoum dygnet runt, året runt och vid alla upptänkliga tillfällen. Å andra sidan är det trevligt med uppföljare som verkligen liknar ursprungsparfymen till mer än bara namnet.

Eau Poudree är den försiktiga i sällskapet, jag uppfattar den inte som mer pudrig är Loukhoum. Jag uppfattar den inte som mer någonting, den är snarare mindre av allt. Jag rekommenderar den till alla som provat Loukhoum och funnit den för söt, men ändå gillar den på något sätt, kanske Eau Poudree skulle kunna vara din grej? Eau Poudree är om något lite svalare än Loukhoum, jag anar en krispig not av menthol eller eucalyptus som är rätt trevlig, men lite för svag för att göra något större intryck, tyvärr. Eau Poudree påminner också vagt om någon annan parfym, men det glider undan hela tiden.

Parfum du Soir hade jag förväntningar på, men till slut blir den minst omtyckt av de tre. Den är snarare lite för mycket av allt, lite för söt, lite för rosig och istället för delikat turkisk konfekt blir den mängder av kladdig marsipantårta. Vad det gäller oud-och patchoulinoterna så undkommer de iallafall min näsa. Dessutom varar den om möjligt ännu längre än Loukhoum och ja, det blir lätt lite för mycket.

Om Loukhoum är samma färg som exklusiva rosa underkläder, så är Eau Poudree mer den rosa färgen på en mysig flannelpyjamas och Parfum du Soir är den där skrikiga ceriserosa färgen på en syntetblus från 80-talet.

Keiko Mecheri - Loukhoum

Turkisk konfekt, eller loukhoum som det också kallas, är bland det sötaste man kan äta. Det är så sött att det nästan värker i tänderna efter att man vräkt i sig en hel, eller så gott som hel, ask.

Av någon anledning är turkisk konfekt en sån där sak som jag egentligen inte tycker så mycket om, men som jag inte kan sluta äta när jag väl har börjat. Om inte annat, så är turkisk konfekt vackert att se på med sin rosa genomskinlighet täckt med lättaste florsocker.

Keiko Mecheris Loukhoum är bland de mest rosa parfymer jag kan tänka mig. Parfymer har ofta en färg i min föreställning, de kan vara varmt röda, gyllene, vattnigt blå eller som i fallet med Loukhoum, alldeles vackert, sött, flickaktigt rosa. Och ärligt talat, min samling består i övrigt av väldigt få "rosa" parfymer, det mesta som luktar "rosa" brukar så småningom hamna hos mellandottern som är en väldigt rosa person. Men, Keiko Mecheris Loukhoum är rosa på ett sätt som funkar på mig! Okej, den funkar kanske snäppet bättre på mellandottern, men ändå tillräckligt bra på mig för att jag ska tycka om den.

Och jag tycker mycket om den! Visst är den söt, men på mig blir den aldrig för söt. Rosen, mandeln och vaniljen är trevligt transparenta och den lilla diskreta mysken är pricken över i. Loukhoum är en vällustigt sensuell parfym. Två droppar Loukhoum är tillräckligt för att -i min fantasi- förvandla mig till sultanens favorit, iförd guldbroderade haremsbyxor och paljettbeströdd top, bekvämt utsträckt på tjocka sammetskuddar. Två droppar Loukhoum räcker för övrigt mer än väl, det här är starka grejer, den kan säkert bli för mycket för de flesta om man råkar dosera fel. Dessutom är den långvarig, du doftar gott i timmar med även en liten snutt Loukhoum.

Jag vet att det finns många andra varianter av parfym på temat turkisk konfekt, men än så länge är Keiko Mecheris den enda jag provat.

Don´t miss the english article: http://perfumenerd.blogspot.com/

Lager på lager.

Jag är förmodligen inte ensam om att ha fått höra att man inte ska blanda parfymer. Det sägs att en god parfym + en god parfym blir lika med en dålig röra. Det ligger säkert en hel del i det, men iallafall jag är så pass nyfiken och exprimentsugen att jag inte kan låta bli att fundera på hur resultatet blir när man blandar ihop vissa parfymer.

Vad funkar och vad funkar inte?

Jag är ganska ny med att blanda ihop parfymer, men har iallafall lyckats ge upphov till några favorit-kombinationer.

Vivienne Westwoods Anglomania är en kär gammal bekant, men med det utbud av parfymer jag har i min ägo börjar jag känna mig lite mättad, men vill ändå inte släppa Anglomania helt. Vad göra? Jo, jag blandade Anglomania med Costume Nationals Scent Intense och vilken häftig kombo! Anglomania fick snäppet mer skärpa, samtidigt som Scent Intense tonades ner en aning, blev mjukare och mer sensuell. En klar favorit, så pass bra att jag vågar rekommendera den. Jag tar ungefär lika mycket av båda.

Ava Luxes Nude Musk och Film Noir har jag ju skrivit om förut, riktigt fina båda två. Film Noir kan vara lite krävande och Nude Musk lite för försiktig. Ta hälften av varje och du får något helt annat. Jag anser båda dofterna vara sexiga redan innan, men kombinationen blir om möjligt nästan ännu sexigare. Nude Musk rekommenderas ju som bas för andra parfymer, så den funkar att blanda med mycket, men undvik kanske de allra sötaste kombinationerna! Nude Musk är perfekt för att mildra skarpa, tunga dofter.

Jag tycker om doften av Tauers Lonestar Memories, direkt ur flaskan eller på min man, men inte på mig själv. På mig blir den tung, skarp och svårburen. Men, abrakadabra, blanda den med IL PROFVMOs Vanille Bourbon så blir det någonting helt annat. Det är fortfarande ingen tvekan om att det är Lonestar Memories i huvudrollen, men all skärpa suddas bort som genom ett trollslag utan att vaniljen egentligen mer än anas. Superkombination! Lonestar Memories har en mycket god hållbarhet, IL PROFVMOs Vanille Bourbon är inte sämre. Kombinationen sitter kvar i stort sett hela dagen.

Gillar du Comme Des Garcons Tar? Inte? För knepig? Stark? Gummi? Ja, jag har haft vissa problem med den. Intressant, men inte på mig. Av någon anledningen verkar män ha en mer passande hudkemi för den parfymen. Ta fram IL PROFVMOs Vanille Bourbon igen och blanda. Och vad får vi då, jo det blir något som påminner om Bvlgaris Black, men häftigare. Här anas inte gummit bland all vanilj, utan tvärtom. Riktigt, riktigt coolt tycker jag.

Precis som Ava Luxes Nude Musk verkar det som om IL PROFVMOs Vanille Bourbon kan blandas med det mesta som behöver mjukas upp lite, jag har inte provat ännu, men det skulle inte förvåna mig om den lyckas omvandla många herrdofter till kluriga unisex-dofter istället.

Både Nude Musk och Vanille Bourbon har mycket god hållbarhet och med hjälp av dem förlängs också hållbarheten på parfymer som har kort hållbarhet.

Har du några favorit-kombinationer? Har du råkat blanda parfymer som du absolut inte borde ha blandat? Har du någon hemlig parfym som du ofta använder för att förstärka hållbarheten på någon mer kortlivad?

Changes again!

I have decided to split my blog in to two blogs. One swedish, as usual and one english.

It is mainly to make it easier for the readers, for me it isn´t such a difference. So, the one´s that prefer to read the swedish blog stays here, and for you that prefer the english version you will find it here: http://perfumenerd.blogspot.com/

I will also, as usual, continue to write about the same thing on both blogs, so the english version will be a more or less direct translation from the swedish version.

Förändring igen!

Har nu bestämt mig för att dela upp min blogg i två bloggar. En svensk, precis som vanligt och en engelsk.

Det är i första hand för att underlätta för läsarna, för mig blir det varken mer eller mindre jobb. Så ni som i fortsättningen vill läsa på svenska stannar här och de som föredrar engelska hittar den engelska versionen här: http://perfumenerd.blogspot.com/

Jag kommer också att fortsätta skriva om samma sak på båda bloggarna, alltså den engelska versionen blir en mer eller mindre direkt översättning av den svenska.

Difficult choices.

I am often satisfied with samples when it comes to the more expensive perfumes. A small samples of a very liked fragrance can last very long, since I don´t use the same perfume so often. I don´t have any desire to find "the right" when it comes to perfume, I don´t need only one signature perfume, I need many.

Despite that, offcourse I dream about big, new and my very own bottle of the more pricy niche fragrances. Until now all niche perfumes I´ve got have been either used or in small bottles/ decants or actually quite cheap. So I haven´t yet treat myself with any bottles of Serge Lutens, Frederic Malle, Parfumerie General, L'Artisan or Bond No 9. But soon it will be time for that, I have been close earlier and regret it, but now it feels like I wont.

But, wich one should I buy? Serge Luten´s Borneo 1834 or Arabie? Frederic Malle´s Carnal Flower? Parfumerie General´s Aomassai or my new love, Cadjmere? L'Artisan`s Safran Troublant or Dzing!? Bond No 9 Silver Factory or New Haarlem? Aaaaaah, it´s so hard to chose only one! Maybe I will let my husband decide? Shall I buy the cheapest or maybe the most expensive? Or maybe chose two close to the top-perfumes that is a little cheaper? Hardhardhard!

From where shall I order? I think it´s safer to order inside Europe, it don´t want to pay custom and taxes on allready expensive perfumes.

Maybe I wont make it this time either, I crash and order 50 samples and four decants instead, only because I can´t decide.

How do you decide when it´s time to buy a big bottle of pricy perfume? Or do you shop big bottles so often that you don´t have that kind of problem? Or do you waiting and tossing and turning and compare the different perfumes over and over again?

Well, aside from that, my mothers birthday party went off very well. All her kids at home in Boden at the same time, it hasn´t happen since my niece was born 4½ years ago. My mother got Lancome´s Tresor from me, I know that she likes it and also samples of Red Moscow, L de Lolita and Amouage Lyric and Jubilation. Sorry folks, but I don´t get the greatness with Amouage, they smell good and flowery, but for that price I expect a pre-hallucinatory olfactory experience!

And my brother read my blog, thank you little brother, but he thinks I would separate the swedish and the english version. I haven´t thinked about that, but maybe he´s right? Maybe it would be easier to have a swedish version blog on one side and the english one another? Do you think it would be good? Or do you think it is good as it is? Your opinion is valuable, please come with suggestions. It wouldn´t be much more work for me anyway.

Svåra val...

Jag nöjer mig ju oftast med att köpa och byta prover när det gäller de dyrare parfymerna. Ett litet prov av en väldigt omtyckt doft räcker ju tämligen länge, då jag ändå inte använder samma parfym så ofta. Jag har inte heller den här längtan efter att hitta "den enda" när det gäller parfym, jag behöver ingen signaturparfym utan vill ha många.

Trots detta är det ju ofrånkomligt att önska sig stora, fina alldeles nya och alldeles egna flaskor av de mest älskade och omtyckta. Hittills har de nischparfymer jag köpt antingen varit redan använda eller i små flaskor/decants eller faktiskt, ganska billiga, det finns ju såna med. Nej, jag har ännu inte unnat mig någon egen Serge Lutens, Frederic Malle, Parfumerie General, Bond No 9 eller L'Artisan. Men, nu snart börjar det bli dags, jag har trott det förut och ångrat mig i sista stund av olika anledningar, men nu känns det som om jag närmar mig.

Men, vilken ska jag köpa? Serge Lutens Borneo 1834 eller kanske Arabie? Frederic Malles Carnal Flower? Parfumerie Generals Aomassai eller min nya älskling, Cadjmere? L'Artisans Safran Troublant eller Dzing!? Bond No 9 Silver Factory eller New Haarlem? Aaaaah, det är svårt, jag kan inte välja en! Ska jag dra lott eller låta maken bestämma? Ska jag köpa den billigaste eller slå till på den dyraste när jag ändå har möjlighet? Eller rentav ta två av några nära toppen-parfymer som är några snäpp billigare än de mest önskade? Svårtsvårtsvårtsvårt!

Varifrån ska jag beställa? Inom Europa verkar enklast, jag vill inte betala tull utöver det redan ganska höga priset.

Det kanske inte blir av den här gången heller, jag faller till föga och beställer 50 prover och fyra decants istället, bara för att jag inte kan bestämma mig!

Hur gör ni när det blir dags att köpa en stor flaska dyrare parfym? Eller köper ni stora flaskor så ofta att det inte finns någon beslutsångest? Eller väntar ni och funderar och vrider fram och tillbaka på de olika parfymernas för-och nackdelar?

Jo, bortsett från det, i och för sig, ganska trivsamma dilemmat, så blev min mammas 70-års fest riktigt lyckad. Alla barnen hemma i Boden på samma gång minsann, det har inte hänt sedan min lilla brorsdotter föddes för 4½ år sedan. Min mamma fick Lancomes Tresor av mig, för den tycker hon om och så blev det lite prover på Red Moscow/Röd Moskva och L de Lolita, samt Amouage Jubilation och Lyric. Jag förstår mig inte på Amouage storhet, förlåt förlåt, de luktar gott och blommigt liksom, men för det priset så förväntar jag mig pre-hallucinatoriska doftupplevelser minst!

Och min bror läser min blogg, tack för det lillebror, men han tycker jag borde starta den engelska versionen i en egen blogg, för det skulle underlätta läsandet. Möjligen har han rätt, jag har faktiskt inte tänkt på det. Vad tror ni om att ha en svensk och en engelsk version? Har det stor betydelse för läsbarheten? Vill ni ha det som det är? Jag har inget emot att ändra, det blir inte mer jobb för mig, men funkar det bra för er läsare kanske det inte behövs. Era åsikter är väldigt välkomna när det gäller det här, tack. :)

Waiting for my mail.

Yes, sometimes I feel almost like a neurotic. If the perfumes are in hard spinn you can happen to get the small samples in the mail almost every day.

No, the life as a housewife is seldom stressful. You have for sure heard about housewife and other shady characters that dwells in the dark of the houses while other more useful individs go to their jobs. And how the shady types with time think they´ve got a lot to do planning the visit to the local grocery store. Well, I´m not there... yet.

Any less, this about the mail is truly an excitement in my life. Actually on the edge to the tolerable since the post office decide to change the route. There isn´t enough people posting letter these days, ha! I think I would have my letters first off, some kind of VIP-treatment I think I would deserve since I guess I´m after all the one that both gets - and send most letters in the neighborhood!

Fridays are the worst and most excitement. It´s the last chanse that week for the little samples to hit my post box. This week friday have been put forward to today, since I am off to Boden tomorrow. And, can you imagine, today I´ve got two letters with samples! Not that I would have much time to them anyway, since I will spend this weekend in a car for 2000 kilometers, train in only 200 kilometers and in between at my dear, sweet little mothers birthday party! I am trying to figuring out wich perfume to wear on her party, but I guess I will take a whole bunch of samples with me, just in case...

Other perfume lover, are you as obsessed as I am to receive the mail? Or do you play it real cool? Or have you become cooler after being a perfumista a while? Or it is depending on if you are expecting a real rarity? I am that kind of enthusiastic person that become very happy for almost anything that drops down. Happiest this week I was for a letter all the way from Brasil, and it was posted for more than a month ago!

I väntan på posten.

Ja, jag känner mig ibland nästan tvångsneurotisk. Har man tillräckligt hög snurr på sitt parfymbytande- och beställande så kan man förvänta sig att få dessa små åtråvärda prover i brevlådan så gott som varje dag!

Nej, hemmafrutillvaron är sällan särskilt stressande. Ni har säkert hört talas om hemmafruar och andra obskyra varelser som dväljs i hemmens mörker på dagtid när nyttiga medborgare går till jobbet. Och hur dessa med tiden får ett besök på ICA att låta som om de har haft oerhört mycket att göra just den dagen då ICA-besöket går av stapeln. Nja, fullt så illa är det inte... än.

Icke desto mindre är det här med posten en spänning i tillvaron. Faktiskt på gränsen till det uthärdliga ibland, särskilt sedan posten ändrat sina utkörningsrutiner på grund av att människor inte längre postar så mycket brev, det innebär att varje runda blir lite längre och tar lite mer tid. Alltså kommer vår post vid ett numera istället för vid halv elva! De borde förstås vända på sin runda, då jag säkert är en av de i kvarteret som både skickar och får mest post! Liksom lite VIP-behandling kan man väl kräva ändå?

Fredagarna är både värst och mest spännande. Sista chansen den veckan att de rara små proverna ska dimpa ner, minsann. Den här veckan är fredagen framflyttad till idag, då jag reser bort imorgon. Och kan man tänka sig, jag fick inte bara ett utan till och med två brev med prover i. Inte för att jag kommer att ha särskilt mycket tid över för dem, då jag ska tillbringa helgen med att åka bil i 200 mil, tåg i 20 mil och däremellan hinna fira min söta, rara, kära lilla mamma som fyller år. Jag försöker just nu lista ut den optimal parfymen att ha på mig på födelsedagsfesten, jag misstänker att en rejäl grabbnäve prover får åka med upp till Boden.

Andra parfymälskare, är ni lika exalterade inför väntade prover? Eller är ni coola som bara den? Eller var ni som är gamla inom gebitet mer exalterade i början? Eller är det beroende på om ni väntar på någon riktig raritet? Jag är en så entusiastisk typ att jag blir glad för i princip allt som trillar in. Gladast den här veckan blev jag dock för brevet som tagit sig hela vägen från Brasilien, men då tog det också över en månad på sig för att komma fram!

Cloudberries, arctic bramble and printing ink.

I have talked about fragrance memories before. One reason for us to like a certain perfume can be that something in it remind us of some smell from our childhood. Most likely if it was a cozy, nice and likeable smell.

Even tough I do find perfumes that wakes fragrance memories, there also seem to be fragrances never changed into the smell of a perfume. Most of these smells, make a person from Stockholm or Gothenburgh to shudder, so what? While a french or itilain hardly know what I am talking about.

First of, the smell of cloudberries (Rubus chamaemorus) on a sunwarmth marsh. Or why not the fragrance of the entire marsch with dry moss, winding pines and bog myrtle? Cloudberries, this beautiful, aromatic berry that is served as a delicacy at the fine restaurant´s in southern Sweden, but rather was a staple during my childhood. If it is possible to make notes of raspberry, wild strawberry and currants, it wouldn´t be that hard to make it of cloudberries? I guess the grand perfumers dosn´t even know of it.

Same goes for my other berry favourite, the small and endangered arctic bramble (Rubus arcticus). If cloudberries at least are recognized, arctic bramble is even more unknown. No wonder, cause this is a shy and hard to pick little berry, growing on old meadowland and in ditches. Arctic bramble is the best tasting berry there is, with a sweet and sour taste something like a mix between raspberry and wild strawberry. A perfume with arctic bramble would also have the notes of sparse birch forrest and highgrowned grass.

And last but not least, something totally different. The smell of an oldfashioned press, with the unmistakeble smell of led types, printing ink and lots of paper. Comme des Garcons have some odd one´s, Odeur 53 and 71, I have never smelled them, I wonder if they can smell something like that?

When I grow up, or in my next life when I become a perfumeur, at least I know wich perfumes I will start with.

Wich perfumes would you like to create? Wich note would make your heart pound faster, if you found it in a perfume?

Hjortron, åkerbär och trycksvärta.

Doftminnen har jag pratat om tidigare. En av anledningarna till varför vi gillar en viss parfym kan vara att något i den påminner om en doft från vår barndom, kanske förutsatt att det var en trygg, trevlig och omtyckt doft.

Även om jag lyckats hitta många parfymer som väcker doftminnen till liv, verkar det också finnas dofter som aldrig omvandlats till parfymnoter. De flesta av de här dofterna får förmodligen en stockholmare eller göteborgare att rycka på axlarna och tänka och? Medan en fransman eller italienare överhuvudtaget knappt vet vad jag pratar om.

Den första doften är, doften av hjortron (Rubus chamaemorus) på en solvarm myr. Eller varför inte hela myrens doft, torr mossa, snedvuxna småtallar och skvattram (pors), samlad i en parfym? Hjortron, det här vackra, aromatiska bäret som serveras som delikatess på fina krogar i södra Sverige, men snarast var en stapelvara under min barndom. Kan man få fram doft av hallon, smultron och vinbär i parfym så borde det ju gå med hjortron? Problemet är väl att de flesta parfymörer knappt känner till det gyllene bärets existens.

Detsamma gäller också för mina andra bärfavorit, nämligen det lilla och nästan utrotningshotade åkerbäret (Rubus arcticus). Om hjortron iallafall känns igen, brukar åkerbär vara mer av en doldis. Inte undra på, det här är ett blygt och svårplockat litet bär som växer på gammal ängsmark och i dikesrenar. Åkerbär är det godaste bär som finns, med en rund sötsyrlig smak som närmast påminner om en korsning mellan hallon och smultron. En åkerbärsparfym skulle dessutom innehålla doften av gles björkskog och högt gräs.

Och sist men inte minst, något helt annat. Doften av ett gammaldags tidningstryckeri. Den där omisskännliga doften av blytyper, kast, trycksvärta och papper. Comme des Garcons har ju några udda, Odeur 71 och 53, kanske någon av dem vagt påminner om blytryckeri? Vet inte, eftersom jag ännu inte har provat dem.

När jag blir stor, eller i mitt nästa liv, när jag blir parfymör så vet jag iallafall vilka parfymer jag ska börja med.

Vilka skulle du skapa? Vilken not skulle få ditt hjärta att slå dubbelslag av förväntan om du hittade den i en parfym?

Moxie Beauty

Do you know what you get if you mix Dita von Teese with an old fashioned candy store? Well, I know this isn´t an easy question, but the closest I´ve got is Moxie Beauty.

http://www.moxiebeauty.co.uk/

Once again I happens to stumble in on a site that seem to have me in mind when creating striking fragrances! Moxie´s Burleaque Fragrances has the cutest illustration I can think of, pretty, sensual, sexy, naughty and nice burlesque-girls of all kinds. At Moxie you can encounter Jade Fox, Dolly Mixture (above the swedish post, picture from Moxie Beauty) and Molly Rocket (above the english post, picture from Moxie Beauty).

Yes, I have a weak-spot for everything that has to do with burlesque! I have more corsets in my closet than jeans and more featherboas than exercise outfits, even tough I think I would use the exercise outfit more often than the featherboa if I had some. Burlesque, fifthies look and other alike is another of my obsession`s that is hard to understand and very unpractical. Oh well, I cant help it.

Moxie dosn´t yet sell any samples on her site, but she was kind enough to make some for me! Among the one´s I´ve tried Dolly Mixture, Puppy Love, Jade Fox and Lust instantly become favourites. Not only with me, my youngest daughter adores Puppy Love and Dolly Mixture that much that I am afraid she will drink the samples, because they smell just that good! My husband sniffed happily on me with an content look on his face, like a kid in a candystore. Even the skeptical teenager can´t help sniffing in the air when me (or the daughter) wears Puppy Love.

Honestly I have encounter more complex fragrances, and bigger fragrance experiences and more awesome olfactory trips, but that isn´t really what I expect to find among Moxie´s fragrances. But what I do find, is maybe the most honest, purest and closest to real candy fragrance I´ve come. Especially Puppy Love and Dolly Mixture are so wonderful, fragrance saturated and moodlifting that they come before most fragrances I´ve tried among gourmand-and candy fragrances. Pink Sugar can be outcounted with all it´s artificial sweetness. Dulcis in Fundo, you oh so nice but oh so expencive and oh so discrete candy. Well, you get it.

Puppy Love is like being in someone´s kitchen while the most creamy-and syrupy fudge is boiling on the stove. Just like real fuge Puppy Love manage to smell sweet, without smelling too sweet, I don´t know how it is possible, but... it is. If Puppy Love would be a real fudge I wouldn´t hestitate to say that it would probably be the best fudge I ever tasted. It make me think of the fudge bush the kids (Digory and Polly) planted in Narnia, something like that it was Moxie have come up with.

Dolly Mixture is also a candy fragrance, but it is more like sour lemondrops with fizzy powder in, or maybe red, chewy and very fresh raspberry boats (swedish candy, don´t now if they are availabe international) or no, maybe that kind of tutti-frutti drops in all the colours of the rainbow. Yes, Dolly Mixture actually smells like all of that candies, first of bursting with raspberry boats and then followed by fizzy lemondrops and slowly finishing off with a sweet smell of tutti-frutti mix, and oooh, what a gorgeus tutti-frutti it is. This one is also so true to the original that I am having problem not to lick my wrist.

Puppy Love and Dolly Mixture has, as the other Moxie-fragrances I´ve tried, a really good sillage. Inside a little drop goes a long way, and outside two tiny drops feels like having your very own, secret candy factory under your coat.

Jade Fox is a pleasant and pretty smell, that goes well together with the japanese burlesque-girl, here Moxie has abandoned the candy land, and that goes for Lust to that is a much more grown-up fragrance. Both of them are really nice, and kind of clean and high-pitched.

So if your up to smelling like old-fashioned, mouth watering candy? Then Moxie Beauty is the place to visit. Another good thing about Moxie is that you also find all kinds of bath-and bodyproducts on the site, for very affordable prices.

Moxie Beauty

Vet ni vad man får om man blandar Dita von Teese med en gammaldags godisbutik? Den är inte lätt den här gåtan, men det närmaste jag har kommit är iallafall Moxie Beauty. http://www.moxiebeauty.co.uk/

Återigen råkar jag snubbla in på ett ställe som verkar ha haft just mig i åtanke när det gäller att skapa tilltalande dofter! Moxies Burlesque Fragrances har de sötaste illustrationer jag kan tänka mig, rara, sensuella, sexiga, stygga, söta burlesque-flickor av alla sorter. Hos Moxie kan man stöta på bland annat Jade Fox, Dolly Mixture (se ovanför det svenska inlägget, bild hämtad från Moxie) och Molly Rocket (se ovanför det engelska inlägget, bild hämtad från Moxie).

Ja, jag är så svag för allt som har med burlesque att göra! Jag har fler korsetter i min garderob än jeans och fler fjäderboor än joggingbrallor, även om jag nog får medge att jag skulle använda jogginbrallorna oftare om jag hade ett par än vad fjäderboan kommer till användning! Burlesque, femtitals-look och liknande är en annan av mina manier som är i grunden väldigt obegriplig och framför allt opraktisk. Jaja, kan inte hjälpa det bara.

Moxie säljer än så länge inga prover från sin sajt, men hon var vänlig nog att ordna några prover åt mig. Bland de jag provat blev Dolly Mixture, Jade Fox, Puppy Love och Lust genast riktigt omtyckta. Inte bara av mig, yngsta dottern avgudar Dolly Mixture och Puppy Love så till den milda grad att jag är nervös att hon ska dricka upp proverna, för precis så gott luktar de! Maken sniffar glatt på mig och ser lika nöjd ut som ett barn i en gottbutik. Ja, till och med den vanligtvis dissande sextonåringen kan inte låta bli att sniffa i luften när jag (eller lillasyster) har på Puppy Love.

Ärligt talat, jag har känt mer komplexa dofter, större doftupplevelser och häftigare olfaktoriska trippar, men det är inte heller något jag förväntar mig att finna hos Moxies dofter. Det jag finner är däremot bland det ärligaste, renaste och närmaste jag har kommit till ren och oförfalskad karamelldoft. Särskilt Dolly Mixture och Puppy Love är så underbara, doftmättade och humörhöjande att de slår det mesta jag testat i gourmand-och godisdoft. Pink Sugar, släng dig i väggen med all din artificiella sötma! Dulces in Fundo, du fina men åh så dyra och allt för diskreta karamell! Ja, ni fattar. Puppy Love är som att sitta i någons kök och känna doften av den mest grädd-och sirapsmättade kola koka på spisen. Precis som äkta godis lyckas Puppy Love dofta sött, utan att dofta för sött, jag begriper inte riktigt hur det är möjligt, men men... Vore Puppy Love en riktigt kolakaramell, tvekar jag inte att säga att det måste vara den godaste kolakaramell jag någonsin ätit! Jag tänker på kolabusken som barnen, Digory och Polly, planterade i Narnia, något åt det hållet lyckas Moxie med.

Dolly Mixture är också en godisdoft, men snarare syrliga citrongodisar med vitt bruspulver i, eller kanske sega, färska, röda hallonbåtar eller hårda tuttifrutti-karameller i regnbågens alla färger? Ja, faktum är att Dolly Mixture luktar av olika godisar under det att doften utvecklas. Först är det ett moln av de mest delikata hallonbåtar som strax efterföljs av sötsyrliga citronkarameller, slutligen blir det en slags behaglig tuttifruttimix. Och en ååååh, så god sådan. Även denna känns så äkta och nära orginalet att jag nästan får problem att inte slicka på min handled.

Puppy Love och Dolly Mixture har, precis som de andra Moxie-dofterna jag provat, ett enormt gott sillage. Inomhus räcker en liten droppe långt, utomhus förvandlas två små droppar till en känsla av att vandra runt med sin egen lilla karamellfabrik nånstans under kappan.

Jade Fox är en behaglig och mild doft, som mycket väl passar att illustrera den japanska burlesque-flickan, här har Moxie lämnat godislandet och detsamma gäller för Lust som är en betydligt vuxnare doft. Båda är riktigt fina och känns rena och höga på något sätt.

Alltså känner du en stor lust att dofta äkta, gammaldags godis som får det att vattnas i munnen? Då bör Moxie vara stället att kolla på. En bra sak är att förutom parfymoljor säljer Moxie en massa trevliga bad-och kroppsvårdsprodukter till riktigt bra priser.