... är som att dansa om arkitektur, anser tydligen Le Labos grundare. Och visst, delvis ger jag dem rätt, men jag skulle ju knappast blogga om parfymer om jag höll med dem helt och hållet.
Det handlar mycket om att ha kontakt med känslor, fantasier och minnen och dessutom kunna verbalisera det man upplever. Vissa parfymer fyller mig med associationer direkt, andra luktar gott, men lyckas ändå inte beröra. Somliga parfymer tar emot med en öppen, varm famn och andra är betydligt mer tillbakadragna, men kanske också mer intressanta när jag väl lyckas få grepp om dem.
Åter andra parfymer luktar gott, men har en not nånstans som stör, som känns fel, som inte hör dit på ett för mig lika uppenbart sätt som om någon i orkestern plötsligt börjar spela en helt annan melodi än resten av ensamblen.
Ytterligare andra är till sin skapelse så annorlunda att jag genast börjar fundera på om parfymören bakom möjligen är vänsterhänt eller kanske matematiskt begåvad, och tänker ni... är det skillnad? Ja, det kan det mycket väl vara. Jag pluggade en gång skapande svenska, av runt 30 studenter var det en tjej som pluggade matematik, vi andra var mest humanister och samhällsvetare. Matematikertjejen hade ett helt eget och helt annorlunda sätt att skriva på, kanske inte nödvändigtvis bättre, men definitivt annorlunda. Så ibland när jag luktar på en parfym så misstänker jag att parfymören nog i smyg är utomordentligt matematiskt begåvad.
Somliga parfymer har omisskänliga likheter med en parfymörs andra parfymer, men anar en röd tråd, en gemensam nämnare, i vissa fall rentav en följetong. På samma sätt finns det också husnoter, en gemensam not eller bas som återfinns i det mesta som kommer från ett och samma parfymhus.
Ja, så visst kan man skriva om parfym, men det är trots allt bara ett av många sätt att tolka och förstå en parfym. Däremot är det få sätt som slår just skrivandet om man vill dela sina parfymupplevelser med andra. Jag är säker på att någon musikaliskt begåvad skulle kunna musiksätta en parfym, en konstnär skulle kunna måla sin tolkning av en parfym osv... Eller tvärtom. Varför ska vi begränsa vår upplevelse av parfym om det inte är nödvändigt? Att säga att en parfym är en doftupplevelse är för mig bara toppen av isberget. På samma sätt som en stark musikupplevelse kan vara så mycket mer än en hörselupplevelse, ellerhur?
Det kanske låter som överkurs, om man är nybliven parfymälskare kanske man ännu inte alls kan sätta ord till vad man känner och upplever när man doftar på en parfym. Att skilja på olika noter är en utmaning, att känna igen likheter är svårt. Men, det är mycket en träningssak, ju mer parfymer som passerar din näsa, ju bättre kommer du att bli på att uppleva.
Nackdelen med att ha skaffat sig ett vältränat luktsinne är ju förstås att det krävs mer och mer för att beröra. Parfymer som jag bara för ett år sedan ansåg vara mästerverk, har numera glidit ner till starka 3:or. Och parfymer som jag för ett år sedan inte ansåg vara nåt märkvärdigt, har idag blivit mästerverk istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar