Jag är en kvinna med många manier, bland mycket annat har jag en ganska stor samling av askar. Askar är inte så dumt att samla på, det finns mängder av olika typer av askar, de finns att köpa mest överallt och en liten ask har man alltid råd med (och de tar inte mycket plats alls om man är på resande fot). Självklart finns det också dyra askar, antika japanska lackaskar och små utsökta askar från rokoko-tiden, konstfullt snidade askar i ädelträ med inläggningar av pärlemo. Jag får medge att jag inte har särskilt många dyra askar i min samling.
Det finns en typ av ask som kan vara både vacker att se på och dessutom fascinerande, det är så kallade hemliga askar. Askar med olika typer av lönnmekanismer som gör det till en utmaning att öppna asken, ibland kan det rentav vara frågan om flera mindre askar gömda i en större, enligt samma princip som ryska dockor. I en sån ask ska man förstås förvara kärleksbrev, hemliga amuletter eller märkliga, barnförbjudna tinkturer. Tänk att råka hitta en sådan ask på en antikaffär, ingen har lyckats få upp den på åratal och vem vet vilka hemligheter som döljs i dess inre om man bara lyckas lösa askens hemlighet?
Låt oss för en stund lämna den hemliga asken och istället fokusera på Parfumerie Generales Cadjmere. Jag fick ett litet prov av den samtidigt med en mängd andra prover från Luckyscent när jag precis skulle åka upp till Boden och min mammas 70-års kalas. På vägen upp testade jag parfymerna och bland alla var Cadjmere den jag tyckte mest om direkt. Ja, jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att ha på mig den på mammas fest. Så fort jag sedan satte på mig en annan parfym längtade jag efter att få ta på mig Cadjmere igen. Jo visst brukar jag tycka om parfymer vid första sniffet, men Cadjmere närmast trollband mig.
Jag kom hem och fortsatte testa parfymer, fortfarande med Cadjmere ständigt i tankarna. Ni förstår ju själva att ett litet prov på 1 ml inte räcker särskilt länge om man ständigt vill ha på sig de futtiga dropparna det rymmer. Och hur luktar Cadjmere? Är det den mest fantastiskt intressanta, förfinade, underbara och minnesvärda olfaktoriska tripp jag upplevt? Näe. Den luktar gott. Den luktar riktigt gott, lite sött och lite kyligt och varmt trä och lite citrus och lite mera gott. Jag blir glad av Cadjmere. Men, den väcker inget särskilt hos mig egentligen. Jag luktar på den och tycker att den luktar SUPERGOTT, men utan djup, utan intressanta lager, inga minnen kommer upp till ytan, ingenting, det är blankt!
Dagarna går och jag bekantar mig med andra parfymer, lär känna andra parfymer och hos vissa av dem upptäcker jag ett djup, en själ som helt enkelt bara tagit ett litet tag på sig att lära känna. Cadjmere fortsätter att locka med sin förföriska väldoft, jag förhärdar mitt luktsinne och fortsätter ignorera Cadjmere. När det gått ytterligare några dagar provar jag den igen och minsann, förälskelsen har dött. Cadjmere luktar förstås lika gott som när jag provade den första gången, men jag har kommit ut på andra sidan om dess lockelse och funnit att den saknar nåt. Den saknar liv, djup och själ.
Det är som att sitta med en hemlig ask och kämpa i dagar för att få upp den och vara så nyfiken på innehållet att man håller på att förgås, och så till slut lyckas man trycka på rätt ställe och asken öppnas... och är tom. Asken är förstås fortfarande lika vacker, men i fantasin har man gjort innehållet så stort att besvikelsen över att asken är tom gör att man inte längre uppskattar askens vackra yttre.
Cadjmere är en vacker parfym och kanske lyckas jag inbilla mig att jag är lite vackrare när jag har på mig den, iallafall gör den mig glad och det är ju inte fy skam. Trots allt är Cadjmere mer än värd att prova, på dig kanske den utvecklas till något helt annat än innehållslös väldoft?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar