Serge Lutens - Ambre Sultan

Jag har aldrig sett magdans live, bara på tv, men jag hoppas jag någon gång får möjlighet att se en äkta (eller flera) magdansös/er framträda. Överhuvudtaget beundrar jag människor som är duktiga på något jag inte alls har någon talang för. Generellt tycker jag dansare är beundransvärda, det är något nästan övermänskligt att ha sådan kontroll över sin kropp, en sådan känsla för takt och rörelse. Så är det ju inte heller ovanligt att riktigt skickliga dansare har tränat sedan de bara var 3-4 år gamla.

Somliga danser tilltalar mig mer än andra, tango är brutalsensuellt på något vis, flamenco är hetsigt och intensivt, de som är bra på att bugga tar andan ur mig med sin hopp och svängar, en klassisk balettdansös ser ut att vara skör som porslin, men är egentligen urstark, street dance är coolt och medryckande, polska är trolskt och sugande och magdans är vackert, eggande och ytterligt feminint.

Ambre Sultan av Serge Lutens skulle mycket väl kunna vara skapad med en vacker magdansös i åtanke. Som läsare av bloggen vet, så föll jag inte handlöst för Ambre Sultan, utan vi närmade oss varandra ganska långsamt. Nu när jag sitter här och skriver kan jag inte förstå hur jag kunde missa Ambre Sultans glödande, sensuell och förtrollande skönhet till en början.

Som bekant så brukar jag gilla starka, kraftfulla parfymer och Ambre Sultan ÄR stark och kraftfull, men ändå mer diskret, mild och tillbakahållen än till exempel Borneo 1834. Numera tycker jag att Ambre Sultan är så bra att den för mig känns som en gyllene essence av allt som är bra med orientaliska parfymer. Till skillnad från många av mina andra orientaliska favoriter så skulle Ambre Sultan gå att använda sommartid, det är rätt varmt just nu och den är riktigt trevlig även i varmare väder. Kan faktiskt knappt tänka mig någon mer sensuell parfym att ha på sig en varm, skön sommarkväll. Vilket ju förstås inte alls hindrar att Ambre Sultan är en utomordentligt vinterparfym också. Enligt mig, är den en året om doft, möjligen med undantag för den allra krispigaste tiden av våren.

Ambre Sultan bubblar över och glöder av något gyllene. När jag har på mig den, känns det som en parfym som är upplyst inifrån. Det är sötma, fyllighet, men också en intressant beska som ger den en unik och personlig känsla. Ambre Sultan gör mig behaglig till mods, det är som att ha ätit en underbar måltid på en mysig restaurang i en främmande stad i ett exotiskt land. Mätt, belåten och lite varm efter den kryddiga måltiden lutar du dig tillbaka och följer den vackra magdansösens uppträdande på scenen. Levande ljus, mjuka tyger, väldoftande oljor skapar en speciell atmosfär och snart vet du inte om det är du själv som luktar gott, magdansösen eller om det är hela restaurangen som genomsyrats av en väldigt speciell och varm väldoft.

Ambre Sultan har ett väl tilltaget, men inte, bedövande sillage. Hållbarheten är alldeles fantastiskt och din blir efterhand bara bättre och bättre. Det är som om det skapas en reaktion med hudkemin som förtätar och fördjupar doften på ett helt strålande sätt.

Ambre Sultan är en doft för vackra magdansöser, en doft som av orientaliska guldsmycken, fylliga oljor och aromatiska, beska och okända örter. Utan tvekan ytterligare ett av Serge Lutens mästerverk, skapad av den oerhört begåvade parfymören Christopher Sheldrake.