Vem gillar en tvåa?

Sverige som nation har väl inte direkt någon tävlingsinstinkt i världsklass. Vi säger till våra barn att de ska delta i olika tävlingar, matcher och aktiviteter och att det viktigaste inte är att vinna, utan att ha roligt. I andra länder är föräldrar och vuxna mer rakt på sak, en vinst är det enda som räknas och det säger man direkt. Och ärligt talat, svensk dubbelmoral är rätt kul om man har lite distans till den, för visst blir vi väl extra glada när ungarna vinner!? Och märkligt nog, det blir ungarna med.

Att det går att tävla i idrott verkar de flesta hålla med om, men när det ska tävlas i musik blir det genast lite mer tveksamt. Snart går finalen i den Europeiska Melodifestivalen av stapeln i Moskva, och även om det inte är riktigt rumsrent att tävla med musik, får tävlingen mycket stor uppmärksamhet, iallafall i svensk media. En annan sak som är svårt att tävla i är skönhet, ändå kröns en ny Miss Universum varje år. I vissa länder, kanske framför allt USA, har man till och med skönhetstävlingar för bebisar, något som förmodligen känns ganska främmande för många svenska föräldrar.

Även när det gäller parfymer finns det tävlingar. Det kan vara parfymindustrin själv som belönar vissa framgångsrika dofter eller parfymsajter som låter medlemmarna rösta fram de mest populära parfymerna. Det finns parfym tio-i-topp-listor, om man vill vara säker på att vara "rätt" och samtidigt känna sig trygg är det bara att köpa parfymen som ligger överst på den listan, då sticker man garanterat inte ut.

Sen har ju säkert de flesta parfymistor sina egna topp tio-listor. Jag är en av dem, men får medge att föremålen på denna lista varierar ganska mycket. Men, jag vet iallafall vilka parfymer jag verkligen tycker om och vill ha! Eller...? Vet jag verkligen det? Svaret är inte så självklart som man kan tro, det är inte alltid vinnaren som blir vinnare i längden.

Jag har en benägenhet att bli närmast passionerat besatt av en parfym vid första sniffet, det är åååh och oooh och underbart, härligt, vackert, fantastiskt och makalöst för hela slanten. Det här händer då och då, men kanske med en parfym på tio. Vilket innebär att, minst, nio inte är några riktiga vinnare. Av tio parfymer går kanske fyra-fem-sex bort helt, de är så tråkiga att de inte ens är trevliga och fina. Ett par-tre stycken är bra, fina, ganska annorlunda, trevliga, goda, men utan att det riktigt säger klick. De är iallafall tillräckligt bra för att de ska vara värda att testa igen.

Och igen...

Och igen...

Och oj, vad bra den här blev helt plötsligt. Märkligt, det är mindre kvar i det här lilla provröret än i provröret med supermagnifikaunderbaraheltenkeltjättebäst-parfymen!? Va!?

Jo, jag har märkt en tendens. Jag älskar verkligen Serge Lutens Borneo 1834! Jag blir varm om kinderna bara jag tänker på den. I samma veva som jag fick hem det provet så fick jag även några andra Serge Lutens prover; Datura Noir, Serge Noire och Ambre Sultan. Datura Noir funkade inte riktigt, Serge Noire är intressant, men lite svårburen och Ambre Sultan... var, hmmm, god, fin, trevlig, kryddig, lite besk... jajo, så där, helt okej. Men, Borneo 1834, ååååh... ojämförlig.

Jag älskar verkligen Borneo 1834, men den är kraftig, den är tung, den är maskulin, den är så konkret att det krävs en viss sinnestämning för att orka bära upp den. Medan, Ambre Sultan glider ihop med min hudkemi utan att göra så värst mycket väsen av sig och den bara värms upp och blir varmare och varmare, sötare, mer gyllene, mer komplex... mer mer helt enkelt. Nej, den tävlar inte riktigt i samma klass som Borneo 1834, men den är på många sätt minst lika bra. Och, ärligt talat, om jag hade en flaska av båda, så har jag insett att nog Ambre Sultan skulle användas mer, om än inte lika passionerat som Borneo 1834.

Samma gäller för några parfymer från Parfumerie Generale, jag älskar Aomassai, Felanilla och Cadjmere, även om min mest intensiva känslor för Cadjmere har gått över lite. Några från Parfumerie Generale funkar inte alls för mig och några har varit ja, men bra, fina, trevliga, jättesöta. Bland annat Drama Nuui och Intrigant Patchouli. Och ja, när det kommer till kritan har de sakta men säkert vunnit över mig. Intrigant Patchouli är i topp bland mina patchouli-parfymer numera, typ tillsammans med Borneo 1834, men på ett annat sätt. Första gången jag testade Intrigant Patchouli var i samma veva som jag fick Cadjmere och ärligt talat, jag uppfattade den som på gränsen till tråkig! Åh, jag kunde inte ha haft mer fel, när den värms upp och får mogna på huden blir den ju helt underbar, fyllig, sensuell och de animaliska noterna i Intrigant Patchouli är bland det mest rått erotiska jag har upplevt. Bara wow liksom, men det tog som sagt ett tag. Drama Nuui är inte alls dum den heller, och för varje gång jag använder den så inser jag att ja, det här är bland det bästa jag provat i jasminväg. Lite tystlåten, grön, svalkande och trolsk, men oh så fin.

Och vad har vi mer då? Jo, Chinatown från Bond No 9 fick ingen uppmärksamhet alls av mig till en början, i samma sändning hade den udda Andy Warhol Silver Factory kommit med. Verkligen udda, citrusfräsch, metallisk och lite smutsigt myskig på samma gång. Coolt verkligen. Men, sen började jag upptäcka avigsidorna, den hade ingen vidare hållbarhet (en svaghet den delar med flera andra jag testat från Bond No 9) och den fräcka citrusen försvann fort för att efterträdas av någon slags blurig myskdoft utan substans eller riktning. Men, där var ju Chinatown också, är den verkligen så märkvärdig? Luktar den inte som nåt man bakar bara? Lite gott, lite fruktigt, lite sött, lite fint, lite annorlunda, lite helt enkelt bedårande? Jaaa, den står sig i längden på något märkligt sätt som känns rätt överraskande.

Efter att ha nämnt Ava Luxes Kama i samband med recensionen av Serge Lutens Musc Koublai Khan så har jag testat den lite mer ingående. Nej, den är fortfarande inte lika bra som MKK, men oj vad den har vunnit sig. Den går att blanda med i princip allt, jag har testat en mängd olika kombinationer och vilken effekt. Kama förstärker och fördjupar det mesta, parfymen den blandas med förändras, men känns fortfarande utan tvekan igen. Jag hävdar fortfarande att Kama inte är så himla märkvärdig på egen hand, men den måste testas som bas till lite av varje. Mjuka, söta, blommiga och vaniljiga parfymer går från fnittrig fjortis till sofistikerad varmblodig kvinna på ett litet kick. Jag har upptäckt att jag nog kommer att behöva en stor flaska Kama, snart...

Och Vivienne Westwoods Anglomania i all ära, har inte så mycket kvar i min flaska, men Libertine börjar också gå mot sitt slut. Gissa vilken jag skulle vilja ha en ny flaska av när de tar slut? Ledtråd, parfymen börjar inte på A...

Finns säkert många fler, har du några intressant exempel? Någon parfym du inte tyckte var nåt till en början, för att sedan upptäcka att den liksom smygit sig på dig?