Huitième Art - Manguier Metisse

Har haft några lugna, sköna och lediga dagar med hela familjen. Maken har varit ledig hela veckan, fram till idag. Varför ska man jobba vardagar när man kan jobba nyårsafton? *suck* Å andra sidan slutar han klockan åtta, så vi hinner med att äta gott och ha det mysigt under kvällen iallafall.

Mellandottern vinkades av till Markaryd i förrgår, och yngsta sonen fyllde 18 (18!!!!) i måndags.

December blir ju lätt en lite splittrad månad när det gäller parfym, att ta sig tid att verkligen analysera och fundera över olika nya dofter kan vara lite svårt mitt i värsta julstöket. Men under en stor del av december har jag gång på gång dragits till en doft...

Pierre Guillaume, skaparen av Parfumerie Generale, har nyligen släppt åtta olika parfymer som han valt att kalla Huitieme Art (den åttonde konstformen). 2010 verkar vara ett år då parfymskapande har tagit ett stort steg närmare konsten, det går numera att hitta olika typer av olfaktorisk konst, skapade inte av aktörer inom parfym/skönhetsindustrin utan av konstnärer och/eller parfymörer i samarbete med konstnärer. Att ens behöva fastslå att parfym ÄR konst kan kännas lite onödigt för många av oss som redan älskar och beundrar olika parfymskapelser, men för gemene man är inte detta lika självklart. Och det är väl mycket tveksamt om massproducerade uppföljare till försäljningssucceér, kändisdofter etc kan kallas konst?

I vilket fall att skapare av niche-och indie-parfym, diverse olfaktoriskt intresserade konstnärer etc. tar sina parfymer och säger "Det här är konst", vad ger det för effekter på tex. de numera förbjudna noterna inom parfym? Att förbjuda "skadliga" ingredienser i kommersiella produkter är en sak, men inom konst ser reglerna ut på ett annat vis. Överhuvudtaget tycker jag det är mycket intressant att applicera konstbegreppet på parfym, även om jag tyvärr saknar vissa verktyg för att göra det på ett "riktigt" vis. Konst/parfymintresserade och kunniga läsare får gärna dela med sig av åsikter inom området.

Huitieme Art erbjuder åtta, sinsemellan ganska olika dofter; Ciel D'Airain, Ambre Ceruleen, Fareb, Aube Pashmina, Naiviris, Sucre D'Ebene, Vohina samt Manguier Metisse som jag ska skriva om idag.

Vanligen är jag ingen superälskare av tropiska dofter, inslag av tropiska frukter och tunga blommor kan lätt bli för sött och kladdigt på mig. Därför är det alltid extra roligt när jag hittar en tropisk doft som fungerar på mig och Manguier Metisse är definitivt en sådan doft. Hade jag testat den en månad tidigare hade den mycket väl kunnat hamna på 2010 års topplista.

Manguier Metisse öppnar med den mest saftiga, färska, naturligt söta mango man kan tänka sig. Aldrig tidigare har jag stött på en så trovärdig mangonot i parfym. Doften är orangegyllene, sprängfylld av fruktsaft, den där milda, men aromtiska kryddigheten man känner i färsk mango och också små, små inslag av syrlighet och fräschör. Mangonoten dominerar under de första minuterna men sedan smyger sig en mild, men ändå tydlig blomnot in. Mango och blomma vävs samman, blandas, men turas också om, en bit gyllene färsk mango och sedan en nyutslagen, prunkande vacker tropisk blomma. Som den vackraste lei man kan tänka sig. Som att sitta på stranden till en underbart vacker Söderhavsö, med en väldoftande blomkrans runt halsen och samtidigt äta en mango så god att den hade kunnat växa i paradiset.

Manguier Metisse doftar som om jag plötsligt klivit in i en målning av Gaugain. Den ÄR tropikerna, gyllene hud, solvarm sand, växtlighet så frodig att det nästan blir en karikatyr på växtlighet, blommor så vackra, så stora, så överdrivna att de blir nästan overkliga.

December här i Nyköping har varit osedvanligt kall och snöig, kan ni tänka er en bättre doft än Manguier Metisse att krypa in i då? Nej, knappt jag heller.

Efter en tid (+30 min) blir Manguier Metisse något mindre prunkande, slösande och fruktig. Mangonoten torkar in och lämnar kvar som en doft av mangopuder som blandas med doften av dels ganska pappriga blommor, men också med ett vilt, lite berusande och nästan mentholiskt inslag. I den här fasen blir Manguier Metisse lite lugnare, men också lite sexigare. Pudrig mango är kanske svårt att föreställa sig, men det doftar väldigt gott iallafall.

Kan ärligt talat knappt komma på någon tropisk blom/fruktdoft som jag gillat så mycket som den här. Den är väldigt härlig att ha på sig mitt i smällkalla vintern, men samtidigt är den tillräckligt nedtonad för att ändå kunna bäras till sommaren. Som doft är den stor, men inte enorm. Hållbarheten är god och sillaget OK, inte så stort. Manguier Metisse är ett måste att prova för alla som gillar vita florals, tropiska dofter, genuint och vuxet fruktiga dofter, men förstås också för alla som ännu inte hittat någon tropisk favorit, Manguier Metisse kan mycket väl vara det du söker.

Det är inget fel på de andra sju dofterna i serien, även om jag inte fallit för någon av dem lika mycket som för Manguier Metisse. Fareb kan vara den mest intressanta av de åtta, men också -på mig- den mest krävande och svårburna, Aube Pashmina är en oerhört välgjord grön doft (Pierre Guillaume är oerhört duktig på gröna dofter, han gör nåt med dem som får dem att bli sexiga!!!) och Sucre D'Ebene bör tilltala alla med smak för gourmanddofter. Däremot blev Ambra Ceruleen inget vidare på mig, den blir märkligt smörig (för smörig). Dock tror jag att alla kan hitta åtminstone en favorit bland de olika dofterna, mer om Huitieme Art kan ni läsa här (och beställa ett prisvärt samplepack också):

http://www.huitiemeartparfums.com/

Pic: bestindoortropicals

Topplista 2010

Har haft en otroligt bra och trivsam julhelg och hoppas att alla bloggläsare har haft det också. Känns väl inte så orginellt att komma med en topplista idag (när jag kollade på morgonen såg jag att väldigt många parfymbloggar också skrivit topplista idag), men det får bli som det blir.

Insåg också att mitt förra inlägg fick en lite knasig rubrik, det ska ju vara 2011 och inte 2010, men jag blir alltid förvirrad när det blir nytt år och brukar skriva det gamla året i minst en månad innan jag vant om mig. Denna topplista gäller dock förstås parfymer testade under 2010.

Jag har testat massor av parfymer, men kanske inte fullt lika många som 2009, mitt parfymintresse har kommit in i en ny fas. Jag byter, köper och får fortfarande väldigt mycket prover, men har också allt mer börjat satsa på dekanter, delade flaskor och också hela flaskor. Märker ju också att ju fler parfymer jag provat ju mer ska det till för att jag ska bli verkligt imponerad av något nytt.

Parfymer jag testade under 2010 som VERKLIGEN har fångat min uppmärksamhet och som jag vill ha mer av (eller också i vissa fall, redan har mer av):

Januari 2010: Histoires de Parfums -Tubereuse Animale. Härlig, varm, fyllig, animalisk, lädrig, kryddig doft med inslag av tuberos. Ganska krävande att bära, men väldigt annorlunda, liknar inte något annat i parfymväg. Har en dekant av den, men vill gärna ha mer.

Februari 2010: Parfums D'Orsays - Tilleul. Förälskade mig i denna gröna, milda, söta, komplexa lindblomsparfym och kunde knappt tänka på nåt annat i en månad. För mig är den dock en senvinter/tidig vår-doft så jag har inte köpt mer av den... än. Misstänker att jag kommer att få starka begär efter den i slutet av vintern, så jag förbereder mig på att köpa mer av den snart.

Agonist - The Infidels. Varm, komplex, animalisk, stark, kraftfull, retro och alldeles underbar doft från svenska Agonist i samarbete med glaskonstnären Åsa Jungnelius, Kosta Boda. Fantastisk multidimensionell doft som är svår att glömma. Har mer på gång av den. :)

Mars: Farmacia Annunziata - Ambra Nera. Den mest otroliga ambradoft jag någonsin testat. Skulle lätta köpa en hel flaska av denna om jag inte råkat hitta de där egyptiska parfymoljorna på Tradera. Ett absolut MÅSTE att testa för ambraälskare!

April: Simone Cosac - Trama. Kan vara den bästa rosdoften jag någonsin testat. Öppningen på denna parfym kan ockmså vara bland det bästa jag någonsin stött på, fantastisk, 100% trovärdig doft som när man öppnar en inslagen rosenbukett. Jag gillade Perle di Bianca också, men Trama är ett strå vassare, iallafall på mig. Har en liten snutt kvar i ett prov, men jag kommer nog att behöva mer av denna snart! Ett måste att testa för alla som vill bli grymt imponerade av en rosdoft.

Hors La Monde - Shiloh. Syrlig citrus, krämiga blommor och ekmossa. Underbar och klassisk, stark, dryg och humörhöjande. Årets födelsedagsparfym. Rekommenderas till alla som gillar moderna dofter med klassiska inslag.

Maj: Dominerades av Xerjoffs überexklusiva dofter och även om jag smälte som snö i solsken för flera av dofterna tror jag inte att jag någonsin kommer att ha råd att faktiskt köpa någon av dem. Dessutom har jag upptäckt att jag inte är lika förtjust i dem som jag tyckte när jag just hade testat dem. Trots detta så är det ett måste för varje parfymälskare att iallafall någon gång testa något från Xerjoff.

Juli: La Collina Toscana - Girasole del Poggio. Solsken i flaska, fyllig, nötig, krämig och väldigt annorlunda blomdoft. Har kvar mitt lilla prov och på grund av att den är så annorlunda så kommer jag nog att köpa mer av denna så småningom. Har aldrig stött på en liknande doft, mycket intressant.

September: Andrea Maack- Craft och Sharp. Intressanta, annorlunda, kyliga och nordiskt inspirerade dofter från en isländsk konstnär. Har Craft, men kanske någon vill dela en flaska Sharp med mig framöver? Klart prisvärda parfymer.

Serge Lutens - Bas de Soie. Aquatisk, märklig floral med lite småslemmiga inslag. Gillar den, men begriper inte riktigt varför. En rumsren version av Secretions Magnifique. Har en bottenskyl i en stor flaska.

L'Artisan Parfumeur - Nuit de Tubereuse. Först tyckte jag om den, sen tyckte jag inte riktigt lika mycket om den. Men, nu har jag bestämt mig för att jag tycker om den, mitt lilla sprayprov har blivit betydligt mer använt än vad jag trodde. Den vinner stort i längden och jag kan mycket väl tänka mig en delad flaska av denna så småningom. Intressant och annorlunda variant på tuberos. Funkar utomordentligt även på män.

Oktober: Amouage - Memoir Woman. Gothisk, nedstämd och lite melankolisk parfym. Min stora favorit från Amouage. Frågan är ju bara när (om någonsin) jag får råd med denna.

Mitt lilla fynd med parfymoljor från Shahrzad Palace Perfumes blev ju också stora favoriter under oktober. Fyra av fem oljor doftar underbart.

Samt Etat Libre d'Oranges Like This, fantastisk. Det var såååå nära att denna doft blev årets julklappsparfymen, men så hittade jag en Cuir Beluga till fyndpris. Inte så att jag ångrar att jag köpte Cuir Beluga, men jag funderar starkt på hur jag dessutom ska komma åt en stor flaska Like This bara till mig själv. :))) MÅSTE MÅSTE MÅSTE prova-doft!

Två dofter som jag burit mycket men som inte egentligen hör till någon särskild månad:

Guerlains Cuir Beluga, så mycket som jag använt denna under 2010 tror jag knappt jag använt någon annan parfym sedan den tiden då jag hade en signaturdoft i taget! Enligt mig passar Cuir Beluga i alla sammanhang. Fenomenalfantasisk!

Costume Nationals 21 som jag upptäckte på NK i maj och återfann under hösten. Oerhört skön mysdoft med stark personlighet. Har en dekant av den och jag lär investera i en flaska när min dekant -snart- tar slut.

En sak som slår mig när jag kollar igenom min lilla topplista är att de olika dofterna verkligen är just olika. Det finns allt från lätta, aquatiska florals till tunga animaliska dofter med inslag av läder och ekmossa till söta gourmander och kryddiga orientaler och lätta gröna dofter. Jag har en ganska bred smak och under 2010 har den blivit ännu bredare eftersom jag lärt mig uppskatta både ekmossa och vintagedofter.

Självklart har jag inte gillat allt jag testat, bland annat Boadicea the Victorious blev jag besviken på. Så vackra flaskor och så utslätade dofter och alldeles för mycket för att ens jag skulle lyckas få någon överblick.

Honore des Pres trevliga utdelning av prover och inbjudan om att sedan delta i diskussionen om Vamp a NY var ett väldigt fint initativ, men själva doften var enligt mig inte särskilt speciell.

Jag testade mig också igenom alla Czech & Speaks dofter och den enda som föll mig i smaken var Dark Rose, de andra glömde jag bort i samma stund som jag slutade känna doften av dem. Trevliga, men tråkiga, tyvärr.

Annick Goutals Ninfeo Mio som öppnar så underbart och som sedan genomgår en fruktansvärd förvandling till något svaveldoftande ont på min hud blev också en stor besvikelse.

Vad under 2010 har fångat ditt intresse? Vad har du blivit besviken på? Har du någon klockren favorit eller flera? Någon doft du testat som du inte läst om här, men som du tycker jag bara måste testa? Vad ser du mest fram emot att testa under 2011?

Jag får medge att jag är väääldigt nyfiken på nyaste Serge Lutens, den som ska dofta rostat bröd! Och så är jag nyfiken på L'Artisans Traversee de Bosphore och hoppas jag får möjlighet att testa båda snart. Sen har jag precis fått pejl på en väldigt, väldigt speciell doft som jag också hoppas få tag på snart!

Gott Nytt år till alla härliga bloggläsare!

Pic: tacomadowntown

Önskelista inför 2010

Bara några dagar kvar till jul. Aldrig går väl tiden så fort som från första advent till jul. Har massor kvar att göra, men har iallafall avklarat vissa saker. Pepparkakor är bakade, köttbullar rullade och knäcken kokad. Har också lyckats köpa hela två (2) julklappar! Eller kanske tre...

För ett par dagar sedan fick jag hem årets kanske finaste parfyminköp, Guerlains underbara Cuir Beluga om inte finaste så solklart dyraste parfymen jag köpt, inte bara i år utan någonsin. Bara dagar efter detta fick jag så möjlighet att köpa en annan favoritparfym och ja, oj vad mycket det blev helt plötsligt. Så igår satte jag mig och gjorde en sammanställning på hur många parfymer (flaskor, inte dekanter el. minis, men somliga bara med lite i) jag handlat under 2010. Många blev det. Hujeda. Å andra sidan har jag sålt massor av prover och dekanter så det har ändå inte blivit så fasligt dyrt. Mina parfyminköp har kostat allt mellan 18 till 1000 kronor. De flesta dock långt mycket närmare 18 kronor än 1000 och dessutom några av de allra, allra billigaste har visat sig vara helt underbara (läs: de egyptiska parfymoljorna som jag fyndade fem stycken för 23 kr).

Här någon dag ska jag skriva mer om favoriter från 2010, överraskningar, besvikelser och vad jag använt mest. Men, idag tänkte jag att mina bloggläsare skulle få komma med lite önskemål. En önskelista inför 2010 kan man säga.

Är det nåt du saknar på bloggen och vill läsa mer om? Finns det något parfymhus som du är nyfiken på, men som jag ännu inte skrivit nåt alls om? Känner du att du gärna skulle vilja lämna ett litet (eller stort) bidrag till bloggen som gästskribent, hör av dig. Självklart kanske jag inte kan uppfylla alla önskemål, somliga parfymer är väldigt svåra att få tag på prover av, och somligt är jag helt enkelt inte intresserad av (vill du läsa inträngande och analytiska recensioner av alla Naomi Campells parfymer får du nog be nån annan), i andra fall har jag kanske inte de kunskaper som fodras tex. vet jag förmodligen inte mycket mer än många av mina bloggläsare om parfymers kemiska sammansättning och hur man förändrar strukturer på vissa doftmolekyler och hur man dubbeldestillerar och grejar så därför kan jag inte heller skriva mycket om det. Men, kan jag göra någon glad på ett enkelt vis så försöker jag gärna.

Har förresten REDAN fått förfrågningar om det snart är dags för en ny parfymträff. Det är ett av de roligaste önskemålen jag kan få av mina läsare. Just nu har jag mest julbestyr i tankarna, men hoppas självklart att vi kan ha en ny parfymträff snart igen. Jag lovar att jag ser fram emot det jättemycket. Ni som känner att det här är något ni vill vara med om, hör gärna av er med förslag på när, var, hur. Jag hittade bland annat en second hand (har inte varit där, bara läst om) butik i Stockholm som säljer vintage parfymer, det kanske vore ett ställe att besöka på nästa träff???

Precis som för de flesta andra är det bråda dagar nu fram till jul, men snart ska ni få läsa om parfymer från Afrika, parfymer som konst, topplistor och en iallafall minst en alldeles ny och het parfym. :)

1000 Flowers - Reglisse Noire

Jag är väldigt svag både för choklad och lakrits. Jag är också vanligen en sucker för gourmandparfymer. Men, det har visat sig att det inte är det enklaste -för mig- att hitta gourmanddofter med noter av choklad och lakrits som funkar. Många dofter med lakrits i sugs in i min hud och bara försvinner. Många dofter med not av choklad blir jolmigt tvåliga och allt annat än mysiga på mig. Trots dessa bakslag har jag ändå varit sugen på att hitta en fin doft med not av choklad och/eller lakrits som faktiskt funkar på mig. Och nu kanske jag inte behöver leta mer...

1000 Flowers är ett nystartat indieparfymhus som drivs av kanadensiska Jessica September Buchanan. Jessica har en bakgrund inom aromaterapi, men under 2000-talet studerande hon vid Institute of Perfumery i Grasse, Frankrike. Mer om henne, hennes arbete och förstås också om Reglisse Noir kan ni hitta här:

http://www.1000flowers.ca/

Med noter av mint, vitpeppar, stjärnanis, lakrits, kakao och vanilj kan man ju lätt tro att Reglisse Noire är en översöt, matig, tät typ av gourmanddoft, men så är verkligen inte fallet. Redan i starten fångar Reglisse Noire mitt intresse. Den är lätt och luftig som ett mysigt lakritsdoftande moln. I öppningen känner jag mest doft av lakrits, men den är så luftigt behandlad som om det vore lakritsånga. Jag antar att noterna av ozon, mint och kanske även vitpeppar bidrar till detta.

Reglisse Noire fortsätter att vara en lätt doft, men efter ca. 20 minuter dyker lite tyngre noter upp. Lakritsdoften finns fortfarande kvar, men blir aningen träig, aromatisk och örtig. Det är ungefär vid den här punkten jag också först börjar känna doften av choklad, eller rättare sagt kakao. För det här är ingen tung, kväljande och kladdig chokladnot, utan lätt, luftig och med aningen bittra inslag. Samtidigt bidrar vaniljen med sötma och fyllighet.

Kort sagt, jag blir imponerad av Reglisse Noire, kan knappt komma på när så pass tunga gourmandnoter som lakrits, choklad och vanilj använts med så lätt hand och detta utan att bara försvinna. Trots att inga blommor är listade bland noter finns det något i hjärtat av doften som ger en slags blommande effekt.

Reglisse Noire är tämligen komplex och i hjärtnoten anar jag två olika lager av doft, det ena är milt, pudrigt och aningen blommigt. Det andra lagret fördjupas allt mer och går från milda noter av choklad och lakrits till allt mer träigt, mörkt och mystiskt. Nu känns doften av Reglisse Noire lite som att gå omkring i en spännande skog av lakritsträd med löv av mörkaste choklad och runt omkring träden blommor små vita blommor. Reglisse Noire skulle kunna charma de flesta, den är bland det mest mystiska jag provat i gourmandväg. (Hur ofta tycker man egentligen att gourmandparfymer är mystiska???) Samtidigt är den så mycket mer än "bara" gourmand. Den har både träiga och orientaliska inslag.

Under basnoten dominerar patchoulin ganska mycket på min hud, men jag kan också känna en viss pappersliknande doft som jag tror vetivern bidrar med. Men, framförallt hänger lakritsnoten med från början till slut. Det är egentligen först i basnoten som doften verkligen lever upp till sitt namn Reglisse Noire (svart lakrits). Det är nu den blir riktigt mörk, mystisk, spännande, men också söt, varm och mysig.

Reglisse Noire kan fungera på kvinnor såväl som män, alla som uppskattar gourmanddofter borde testa den. Men, också ni som kanske inte brukar vara så förtjusta i gourmander kan upptäcka att den här fungerar utomordentligt väl. Sillaget är ganska diskret utan att bli en huddoft, hållbarheten är sådär. För mig blir Reglisse Noires största nackdel att den är bitvis lite för vag, hållbarheten skulle kunna vara bättre. Samtidigt tror jag att det kan vara just lättheten som hindrar de vanligen ganska tunga noterna från att bli allt för överväldigande. Som eau de toilette tror jag också att den kommer betydligt mer till sin rätt om man sprayar på den, vilket jag inte gjort då jag har ett duttprov.

Har du några favoritdofter med noter av choklad och lakrits? Vilka?

Pic: Bassets licorice all sorts

Korres - Paeonia Vanilla Amber Pear

Jag har ett lite ambivalent förhållande till päron. Päron kan smaka underbart gott, men för det mesta tycker jag att jag råkar ut för päron som kostar mer än vad de smakar. Hårda, träiga päron som smakar ungefär lika saftigt och fruktigt som gamla vintermorötter, mogna päron men med sån där kornig konsistens och själva smaken känns tunn och på gränsen till metallisk. Kanske ska man helt enkelt odla sina egna päron för att få en vettig smakupplevelse?

Min farfar och farmor hade en kolonilott utanför Malmö och ibland hände det att vi besökte dem på hösten då farfars fruktträd dignade av plommon, äpplen och päron. De päronen var goda, saftiga, söta och med en konsistens som nästan smälte i munnen. En gång när jag bodde i Umeå köpte jag alldeles fantastiskt djupröda päron för säkert det dubbla kilopriset mot vad vanliga päron kostade. Men, oh det var så värt det, fram till denna dag var nog dessa röda päron de godaste päron jag någonsin ätit.

Den typen av päron hittar jag i en av Korres nyaste dofter; Paeonia Vanilla Amber Pear, iallafall doften av den typen av päron. Jag skrev ju om en annan av Korres dofter för drygt ett år sedan: http://rebelladensnella.blogspot.com/search/label/Korres

Jamine Pepper Gaiacwood Passionfruit blev ju en stor favorit för mig och jag har använt den mycket. Även om jag tycker att Paeonia Vanilla Amber Pear är en fin doft, når den inte riktigt upp till Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruits nivå på mig. Det är inte det att Paeonia Vanilla Amber Pear på något sätt skulle dofta trist eller tråkigt, den doftar verkligen jättegott, men Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit är helt enkelt lite mer jag.

Paeonia Vanilla Amber Pear är däremot en av de bästa dofter med päronnot som jag någonsin stött på. Liksom Jamine Pepper Gaiacwood Passionfruit verkar Paeonia Vanilla Amber Pear ha en inbyggd charm, en glad, sprudlande personlighet som gör den oerhört svår att motstå. Det här är en sprudlande och humörhöjande doft med inslag av eufori. Pionnoten är inte särskilt uttalad, på mig ligger den lite som en aromatisk rosliknande bakgrundsdoft, medan päronnoten är mer tydlig och framträdande. Jag har inte provat många dofter med päronnot, men de jag har provat så brukar pärondoften vara ganska svag, kortlivad och på gränsen till tråkig. Så är verkligen inte fallet i Paeonia Vanilla Amber Pear. Som sagt, päronnoten matchar de godaste päron jag ätit. Den är sprudlande, saftig, söt, fruktig och oerhört trovärdig. Är du det allra minsta svag för päron är det ett måste att testa denna doft!

Trots inslag av päron, vanilj och ambra är inte Paeonia Vanilla Amber Pear så söt, den är söt, men mer söt som färsk frukt än som sötsaker, godis eller kakor. Det här är inte heller en tung eller kladdig doft, utan snarare läskande och mysig, men också lite för uppiggande för att vare en ren komfort-doft. Ja, av någon anledning känner jag mig väldigt pigg, glad och fylls av verksamhetslust när jag tar på mig några spray av Paeonia Vanilla Amber Pear och det är inte dumt så här i decembermörkret!

Sillaget är medium och hållbarheten god, men inte riktigt lika bra som Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit. Jag tror att den här doften dels kan gå hem hos de flesta som gillar Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit, men också bland er som kanske söker en lite lättare doft. Som jag tidigare nämnt är Paeonia Vanilla Amber Pear ett MÅSTE att testa om du är det minsta förtjust i päron! Mer om Korres och deras andra produkter kan du hitta här:

http://www.korresscandinavia.com/

Pic: o-red-pears charles nowell

Vivienne Westwood - Let it Rock

Jag skriver sällan negativa recensioner på bloggen. Dels för att jag faktiskt tycker om de flesta dofter jag testar, självklart är det många som bara är trevliga och OK, men den typen av dofter är inte så kul att skriva om. Sen är det ju det där med tiden, jag hinner ibland knappt med att skriva om allt jag gillar, hur ska jag då få plats att skriva om de jag inte gillar?

Men, ibland gör jag undantag. Idag gör jag ett sådant undantag.

Vanligen brukar jag tycka om Vivienne Westwoods dofter. Visst, om jag ska vara ärlig så känns det som om både Anglomania, Boudoir och kanske till och med Libertine hör till en annan och tidigare tid i mitt parfymintresse, men ändå är de i sin genre ganska intressanta. Tydliga, roliga och brittiska. Westwood har nyligen släppt Naughty Alice, som jag ännu inte testat. Flaskan är nästan rysligt söt, men hur doften är vet jag inte mycket om än. Däremot vet jag tyvärr en del om hur Let it Rock doftar...

När man inte gillar en doft kan det finnas olika orsaker. Somliga får man huvudvärk av, även om man ändå kan tycka att de liksom doftar gott. Andra har nåt i sig som framkallar illamående, ibland bara en känsla av illamående och ibland på gränsen till kallsvettigt. Och ibland får man varken huvudvärk eller blir illamående, men själva parfymen doftar så störande, skrikigt, billigt, vasst, sött, syntetiskt att man helt enkelt inte står ut. Let it Rock ger mig huvudvärk, framkallar illamående, är störande, skrikig, billig, söt, plastig och vulgär. Faktum är att den doftar lite som om det vore Jordan aka Katie Price här ovanför som skapat doften, inte Vivienne Westwood.

Let it Rock är bland det värre jag provat i parfymväg. Inte ont anande tog jag på mig ett par droppar från ett prov jag fått. Just själva öppningen var ganska okej och jag trodde rentav för de första två-tre minuterna att jag skulle kunna gilla den. Fast sen började den bli starkare och starkare och starkare. Den doftar som om både fresia och patchouli vore växter av någon slags märklig plast! plast, plast och plast. Bedövande syntetiska blommor som krossas av plast. Värsta sortens patchouli så stark att man blir tårögd och genomdränkt av någon syntetisk doft av plast.

Tyvärr, på mig blir Let it Rock totalt avskyvärd! Totalt! Hur den blir på någon i familjen kommer jag aldrig att ta reda på, för denna doft ska helt enkelt inte finnas i mitt hus! Mardrömsscenario att någon av döttrarna skulle ta på den av misstag! Jo, Let it Rock får mig att springa till badrummet och tvätta mig. Eftersom den är så oerhört potent räcker det inte med en lätt tvätt, förstås! Har du besudlat dig med den och vill bli av med den lika fort som jag ville kan det vara bäst att ta det säkra före det osäkra och krypa ned i badkaret!

Som sagt, det är sällan jag reagerar så starkt negativt på en doft, senast det hände var nog Etat Libre d'Oranges Viergos et Toreros.

Jag rekommenderar inte Let it Rock till någon, för om jag gjorde det finns det ju en viss risk att jag någon gång stöter på någon som har på sig den och det vill jag helst slippa. Tack och lov verkar den vara väldigt ovanlig i Sverige.

Har du provat Let it Rock? Bu eller bä?

Pic: Katie Price aka Jordan

Annick Goutal - Eau de Charlotte

Det var ett tag sedan, närmare bestämt en vecka. Jag lovar att jag inte ska resa bort något mera på ett tag. Det var kul att besöka dottern och hennes sambo i Markaryd, och jag som tycker att jag är bohemisk... Huhum, hon och hennes sambo ger ordet bohemisk en helt ny innebörd. Deras lägenhet består av mycket konst och lite möbler, lite som att kliva in i en märklig konstutställning...

Efter hemkomsten känns det som om jag kan börja fokusera lite mer på den kommande julen och det som hör till. När det gäller pyssel och juldekorationer är jag otroligt nog ganska sparsmakad, men däremot gillar jag matlagning, bakning och godistillverkningen inför julen. Hemgjord knäck, pepparkakor, köttbullar, Jansons Frestelse och förstås skinka och en massa, massa annat är ett måste för min julstämning. Blir nog tid för lite julbak och knäckkok i helgen.

Vad är dina julmåsten, om du har några? Hur viktiga är dofterna? Vilken doft är mest jul för dig? För mig är det en hemtrevlig blandning mellan hyacinther (min favoritjulblomma), citrusfrukter och kanel/pepparkakskryddor.

En doft som inte doftar särskilt mycket jul, men gott och oerhört trivsamt är Annick Goutals Eau Charlotte. Jag har också upptäckt att Eau de Charlotte är en riktigt kameleontdoft som doftar väldigt olika på olika människor (vilket jag börjat upptäcka är ganska vanligt bland Annick Goutals dofter).

Vanligtvis brukar Annick Goutals dofter gå bäst hem hos mellandottern, men i det här fallet är det snarare på mig jag tycker bäst om Eau de Charlotte. Med noter av svarta vinbär, lila, mimosa, liljekonvalj, vanilj och choklad är det inte helt säkert vart en doft tar vägen. På mig blir Eau de Charlotte milt blommig, blandad med en mjuk bärig doft från svarta vinbär, men också en bärig doft som jag upplever som lite, lite syrligare, möjligen något åt hallon eller röda vinbärshållet. Den blommiga och syrliga doften får efter en tjugo minuter så där sällskap av en mild, mjölkig vaniljdoft och chokladen som borde kunna ställa till det för mig dyker egentligen aldrig upp, snarare hittar jag en doft som av te med honung och mjölk. Det låter ganska gott, ellerhur? och jo, Eau de Charlotte ÄR god, på mig. Det blir en mild, försiktig blandning mellan gourmand och vaga blommor. En suverän mysdoft, som en frukost på verandan en sommardag med doft av trädgårdens blommor som blandar sig med vinbärssylt, te och rostat bröd.

På yngsta dottern får Eau de Charlotte en helt annan karaktär, här hamnar blommorna betydligt mer i förgrunden, på henne doftar Eau de Charlotte mest av allt som ett dyrt och krämigt läppstift. En tydlig not av viol finns där, en not som inte alls dyker upp på mig. Både jag och dottern upplever att Eau de Charlotte blir mycket starkare på henne än på mig. I basnoten är den dock mer lik hur den utvecklar sig på mig.

På mellandottern däremot exploderar den i starkt sötsyrlig bärdoft blandat med en inte helt angenäm not av i det närmaste skarpt tvålig choklad. Det är nästan som om det handlade om tre olika parfymer! Mellandottern som brukar gilla Annick Goutals dofter blev nog nästan besviken på den här. Men, även i detta fallet blir Eau de Charlotte mer som på mig i basnoten. I vilket fall är det märkligt och jag kommer på få dofter som skilt sig åt SÅ mycket till en början på mig och döttrarna.

Ifall du har provat Eau de Charlotte, hur blir den på dig?

Alltså, efter cirka en timme utvecklas Eau de Charlotte till en mild, mjölkig, vaniljgourmand med små inslag av blommor på oss alla tre. Hållbarheten är OK för att vara en Annick Goutal, ca. 3 timmar på mig. Sillaget var också väldigt olika på mig och döttrarna. Ganska måttligt på mig och yngsta dottern, men däremot relativt kraftfullt på mellandottern.

Ifall man bär den väl kan jag tänka mig att Eau de Charlotte tilltalar den som också gillar tex. Paul & Joes Blanc liksom andra milda, men ganska orginella dofter.

Pic: confiture and croissant 1watercolor by Carol Gillott

I min del av ankdammen...

Parfymbloggande brukar vara en ganska fridfull sysselsättning. Att såna som Kissy och Sissy kan skapa sånt rabalder att det faktiskt hamnar på löpsedlarna begriper jag inte riktigt och att de dessutom tjänar många, många tusenlappar varje vecka på att blogga begriper jag inte heller.

Mina blogginlägg hamnar inte på några förstasidor och inte heller tjänar jag pengar på att blogga (jo, ärligt talat har jag hittills i år tjänat 209 kr på mina annonser och det känns så fjuttigt att jag valde att flytta ner dem till ett mer undanskymt läge, ska jag ha annonser som tar plats vill jag iallafall tjäna mer än 209 kronor på dem!).

Generellt bland parfymälskare-och bloggare brukar det vara en trivsam, vänlig och hjälpsam stämning. Att som sitt största intresse sitta och stillsamt dofta på parfymer attraherar ju förmodligen ganska fredliga, snälla och, kanske också, aningen inåtvända människor.

Parfymbloggande är inte stort, i Sverige är det få förutom jag som bloggar ofta och regelbundet enbart om parfym. Globalt är intresset större, men parfymbloggarna tar ändå bara en mycket, mycket liten plats i den totala bloggosfären. Alltså borde det finnas plats för fler? Ja, tydligen är det något det råder delade meningar om. En gammal och etablerad parfymbloggare tycker tydligen att de nystartade bloggarna riskerar att sprida ut diskussioner, vilket väl borde vara bra? Nej, kanske inte om man vill att diskussionerna förs på ens egen blogg?

Att somliga av de väletbalerade bloggarna har kontakter, ja rentav umgås som vänner med människor inom parfymindustrin ses inte heller med blida ögon av somliga. Att vara "insider" inom ett område man sedan ska skriva om är inte helt OK, men samtidigt, parfymbranchen är inte så stor. Om man bor i Paris och skriver om parfymer måste man ju vara totalt socialt inkompetent om man inte så småningom lär känna en del branchfolk och bland dessa finns förmodligen nån eller några man helt enkelt kommer riktigt, riktigt bra överens med.

Ville jag umgås med Serge Lutens, Pierre Guillaume, Olivia Giacobetti och Kilian Henessy så bor jag definitivt på fel plats. Däremot är det inget som hindrar att jag faktiskt får god kontakt via mail med somliga inom parfymbranchen, främst indieparfymörer, men också oerhört trevliga människor bland mer etablerade märken som är väldigt hjälpsamma när jag vill ha information till min blogg. Ja, det hör lite till "jobbet" att kontakta parfymörer och branchfolk.

Självklart är min blogg att betrakta som ny om man jämför med de som bloggat om parfym i tiotalet år, men med drygt två år på nacken OCH framförallt, regelbundet och troget uppdaterad varenda vecka eller oftare, så börjar jag känna mig ganska etablerad. Om antalet blogginlägg räknas så tror jag jag ligger rätt bra till iallafall kvantitativt. :P

Grejen är nog att man som ny bloggare måste hitta sin grej, sitt personliga sätt att skriva, kortfattat och rakt, berättande och litterärt, vetenskapligt och korrekt, humoristiskt och lättsamt eller vad som än passar. Jag kan ju inte konkurrera med bloggare bosatta i Paris eller andra storstäder med att få intressanta förhandsvisningar. Inte heller får jag automatiskt prover när de stora märkena släpper sina parfymer och med en begränsad ekonomi (haha har man tjänat 209 kr på ett år kan man väl verkligen snacka om begränsad ekonomi!) har jag inte heller råd att köpa prover av alla nyheter som släpps. På de områdena insåg jag för länge sen att jag aldrig kommer att vara banbrytande.

Min grej har lite blivit att hitta de här alldeles nya märkena eller små indieparfymörer som precis tagit sina första stapplande steg inom parfymvärlden. Kanske blir min blogg den enda som någonsin nämner dessa dofter? Eller så råkar det gå hiskeligt bra för något av märkena och då tycker jag faktiskt att det är kul att det var här på min lilla blogg man kunde läsa om det först. Många bloggare är lite av journalister i sin personlighet och då finns lätt den där känslan av ett scoop med.

Nu är det ju inte bara att nämna dessa märken som är grejen, utan att faktiskt få tag på den person som ligger bakom det. Ibland får jag leta och leta och leta. Massor av mail som jag skickar får aldrig svar (svenska Byredo till exempel svarar av princip inte på mina mail, jag vet dock inte varför???) och ibland får jag såna tråkiga svar så jag förstår inte varför de ens orkar svara.

Ex. jag ber om att få skiva om ett nytt parfymmärke på bloggen, skickar länkar och berättar kort om bloggen och dess läsare. Får till svar "Vi skickar inte parfymprover till kunder, men vi kan berätta var du kan köpa våra parfymer" Varpå jag svarar "Tack, berätta gärna det, men jag tror inte ni har någon återförsäljare i Sverige" "Nej, den närmaste finns i Paris" "Okej, tack så mycket, men då kan jag ju tyvärr inte skriva om ert parfymmärke". Har förstås INGEN lust att göra det heller. I min enfald trodde jag att det som skrivs på en parfymblogg som läses av parfymintresserade människor över hela världen så att säga är en form av gratis reklam? Näe, det har somliga inte fattat.

Parfymvärlden (iallafall den i huvudsak västerländska med viss insyn åt det arabiska och japanska hållet) ÄR en ankdamm. I stort sett alla parfymistor informerar sig fort om alla nysläpp såväl från storheter som Serge Lutens, Frederic Malle och Guerlain liksom från mindre aktörer som Ava Luxe (tex. kan jag lova att om Serena någonsin återupptar tillverkningen av Midnight Violet så kommer denna nyhet att spridas som en löpeld och första laddningen kommer att bli slutsåld på nolltid), Andy Tauer och Neil Morris. När en parfymista har bestämt sig för att få tag på något av ett visst märke så finns varken gränser eller avstånd, förr eller senare kommer parfymistan ifråga att ha sina eftersökta droppar i ett brev i brevlådan och känslan där och då när man öppnar brevet och parfymen man har letat efter, kanske i flera månader, ligger där.... Ååååh.

Det här har vissa inom parfymbranchen koll på, medan somliga andra uppenbarligen inte har det.

Alltså, jag åker bort imrogon, åter på lördag så ni får stå ut utan mig i några dagar. Ni kan ju alltid roa er med att läsa kommentarerna på Brians inlägg hos I Smell Therefore I Am

http://ismellthereforeiam.blogspot.com/2010/11/are-you-perfume-blogging-snob-take-this.html

Paul and Joe - Blanc

Vilket väder! Femton minusgrader och en halvmeter snö och det är inte ens december än!

Årstidernas gång påverkar mig, den här tiden på året är jag helt enkelt lite tröttare, lite mer godissugen (ja, jag erkänner jag har försökt OCH förhoppningsvis lyckats byta till mig godis på Perfume Posses swapmania!) och lite mindre strålande än vad jag är i till exempel maj eller juni. Å andra sidan brukar julförberedelser liva upp mig en aning, så igår gjorde jag och minsting pepparkakshus och hade riktigt trevligt.

När hösten övergår till senhöst och till slut vinter brukar mina parfymvanor också -delvis- följa med årstidernas växlingar. Hösten varma, lite kryddiga, träiga och ofta ambradominerade dofter byts ut mot dofter med mer och mer gourmandinslag. Jag var så nära att beställa ett gäng prover på enbart gourmanddofter, men då råkade en viss Ebay-auktion komma emellan, så jag får nog vänta med att beställa fler prover till efter jul.

Paul & Joes Blanc är inte riktigt en gourmanddoft, eller så är den det, men på ett lite annorlunda vis. Jag har varit nyfiken på den länge utan att lyckas få tag på den. Har besökt den enda butiken i Sverige som säljer deras dofter, men då hade de ännu inte fått hem den. Jag var så nära att ropa hem en påbörjad flaska på Ebay, men när jag skulle lägga det vinnande budet så hade säljaren glömt ändra att köpare utanför Storbrittanien var OK, så det gick inte. Ibland krånglar jag till saker, jag VET att jag kunde ha beställt ett prov till exempel från The Perfumed Court, men men... Whatever... NU har jag iallafall fått mig ett litet prov av Paul & Joe Blanc tack vare en parfymbekant. :)

Och jag gillar den! Jag vet inte riktigt om jag har kommit underfund med vad det är jag gillar, men nåt är det. Paul & Joe Blanc doftar lite så här: ca 60% vanlig, inte så speciell, men absolut inte dålig vanlig blomdoft. Det är inte den här delen av Blanc som gör den speciell, utan det är de återstående delarna. En del ca 30% av Blanc doftar snarlikt den mycket dyrare L'Eau d'Hiver av Frederic Mall, mild, subtil, mjuk, smekande och lite kyligt, mjölkig blomdoft. Underbar och annorlunda. Men, kanske den bästa delen -enligt mig- är det lilla som återstår, ca 10% av Blanc doftar liknande L'Artisans -av mig älskade- Bois Farine. Eller rättare sagt, ta bort en ynka procent eller två och tillsätt en liten, liten minignutta av nåt som dessutom doftar lite snuskigt sexigt så har ni Paul & Joes Blanc i ett nötskal.

Faktum är att Blanc är betydligt mer komplex, subtil och välgjord än vad man kanske kan förvänta sig av priset. jag skulle lätt köpa på mig en flaska (som dessutom är riktigt fina) och ha den istället för den betydligt dyrare L'Eau d'Hiver. Floralgourmand-dofter nästan helt utan inslag av frukt (räknas nötter som frukt?) och sötma är mer än lovligt sällsynta så jag tycker absolut att Blanc fyller en annars ganska tom plats.

Ett problem med Blanc som jag hört är att många inte uppfattar varken den lätt nötiga eller den mjökiga noten i doften. Och det här är ju ganska subtila grejer och jag skulle inte alls tycka att Blanc var nåt vidare speciell om inte jag kände varken nöt eller mjölk eller det där lilla animaliska inslaget. Om detta beror på hudkemi eller doftsinne vet jag inte riktigt, kan vara en kombo. Jag tycker vagt att Paul & Joes Blanc doftar lite olika på mig vid olika tillfällen, men har inte provat den tillräckligt för att vara säker.

Utan de mer udda inslagen av nöt ocj mjölk återstår en mild, tät och ganska fin, men kanske lite tråkig blomdoft av framförallt liljekonvalj och jasmin, iallafall på mig. Jag kan också ana inslag av syren, men den håller sig tack och lov i bakgrunden, jag brukar inte gilla syren så värst i parfym. Annars är Blanc en ganska kylig, men samtidigt mild floral. Som blommor doppade i pudrig snö.

Nötnoten är mest tydlig i öppningen, men det finns spår kvar av den även en bit in parfymen. Mjölknoten däremot blir mer tydlig på slutet.

En nackdel med Blanc är att den inte håller så jättelänge på mig, efter ca 3 timmar är den doft som återstår så subtil och hudnära att jag i princip brukar glömma bort den. Till saken hör ju då förstås att jag bara har ett litet duttprov och hållbarhet såväl som sillage kan ju bli betydligt starkare om doften sprayas på.

Blanc rekommenderar jag till alla som söker en blomdoft med lite udda, kall tvist. Eller er som vill ha en mild och osöt gourmand eller nåt mittimellan. Själv hoppas jag på att iallafall få tag på en mindre flaska eller stor dekant av den, så pass orginell och trevlig är Blanc att jag gärna har den i min samling.

Förresten ska jag snart åka bort igen. På torsdag beger jag mig söderut, först till dottern i Markaryd och sen ner till Skåne på begravning. Hemma igen framåt lördag.

Pic: flickr

Indult - Tihota

Har varit hemma från Gamleby någon dag och jag hade det bra där. Barnen får nästan prova på internatskoleliv en vecka per termin och bortsett från skolämnen har de kvällarna spikade med aktiviteter som pingis, film, innebandy, bowling och spela sällskapsspel.

Lokalerna var fina, men jag tror att Gamleby precis som de flesta andra små orter kommer mer till sin rätt i sommarsol än i novemberblåst och snöblandat regn.

Att några av barnen/ungdomarna överhuvudtaget skulle märka någon av mina diskreta parfymer hade jag inte alls behövt oroa mig för. Jag var omringad av moln av Pink Sugar, Midnight Fantasy, Christina Aguilera och diverse olika AXE-dofter. Jag hade tagit med: Keiko Mecheri´s Loukhoum, L'Artisans Bois Farine, Pure Poison, ELOs Like This, Ormonde Woman och Ange ou Demon. Bortsett från att flera av ungdomarna doftade ganska starkt blev jag mycket imponerad av hur lugna och snälla alla var. Jag är säker på att tre busslaster vuxna på nån typ av företags-kick off skulle ha varit betydligt mer kaotiska att umgås med några dagar.

Äntligen dags att skriva igen, fast om jag ska vara ärlig lyckas inte dagens parfym inspirera mig så mycket. Alltså doften Tihota från Indult, det är en av de dyraste vaniljdofterna som går att få tag på. Och jag är bara så där förtjust i den, trots att jag vanligen är en vaniljälskare.

Jag tycker att Tihota doftar jättejättejättegott. Den doftar som ren, äkta, söt, krämig och dyrbar äkta vanilj. Det är bara det att enligt mig finns det andra rena vaniljdofter som doftar ungefär lika gott, för en bråkdel av priset. Jag kan i stort sett inte känna något annat än god och söt vanilj från Tihota och personligen skulle jag inte betala så mycket för en så pass monoton och "enkel" doft. Trots att vanilj också bör föra iväg mig till varma, tropiska öar med djungel och prunkande växtlighet så lyckas inte Tihota riktigt med det heller, förmodligen för att jag hela tiden förväntar mig mer av en så pass dyr doft.

Smaken är ju dock som bekant olika, medan jag (till mig personligen) inte kommer att anstränga mig särskilt för att få mer av Tihota så ääääääälskar min yngsta dotter den. Hon fick prova ett litet spray (Tihota är stark och långlivad, det kan man inte ta ifrån den) på sin handled och sen satt hon och kved om att det var det bästa hon någonsin doftat på i hela sitt liv. Och eftersom hon är min dotter har hon onekligen testat bra många fler olika dofter än en genomsnittlig 13-åring. Jag har försökt leda bort henne från Tihota genom att låta henne testa andra, lite billigare (!) vaniljdofter, men enligt dottern finns det inget som ens är i närheten. Det är nåt med Tihota som helt enkelt klickar med henne OCH till saken hör att den faktiskt doftar mer komplext och liksom mer på dottern än på mig.

Så, jag klarar mig utan Tihota även om jag för all del tycker den doftar gott, men det gör inte dottern. Så jag har lovat att fixa nån dekant till henne av den när jag får tillfälle. Har du en 5 el. 10 ml dekant av Tihota som du vill bli av med, hör gärna av dig!

Alltså Tihota är en tjock, fyllig, krämig, söt (men, inte SÅ söt) ren och varm vaniljdoft. Jag känner mig varm, behaglig och mysig när jag har på mig den, så länge jag inte tänker på vad den kostar (1600 för 50 ml om jag inte har fel). Det är bara det att om jag vill dofta ungefär så här så kan jag faktiskt köpa en liten flaska av Lushs Vanillary, den doftar också av god och varm vanilj.

Tihota är oerhört dryg, i princip omsveps jag av den härliga vaniljdoften i många timmar av bara ett enda spray, så jag kan tänka mig att den som väljer att investera i en 50 mls flaska har vaniljdoft för många, många år framöver och det är förstås ett plus.

Tihota kan funka på män också och jag rekommenderar den till alla som vanligtvis älskar vanilj. Tihota doftar som man förväntar sig att vanilj ska dofta och är kanske bäst i klassen på just det. Är du igen vaniljälskare tvivlar jag på att Tihota omvänder dig eftersom den helt enkelt är en vaniljdoft för vaniljälskare. Till skillnad från många andra moderna vaniljdofter som på något vis verkar försöka ta avstånd från just vaniljen...

Annars passade jag på att ge mig in i Perfume Posses roliga "swapmania" häromdan. Fantastiskt kul intiativ, så nu har jag massor av godsaker att se fram emot. Neil Morris-prover, en hel flaska av Lorenzo Villoresis Musk (om ni minns mina recensioner av Villoresi så minns ni också att just Musk blev en av mina favoriter) och sist men inte minst, jag har bytt till mig amerikanskt godis! Hoppas det hinner fram till jul. :)

Pic: amamdeusvanillabeans.com

Ett litet blogguppehåll några dagar.

Imorgon åker jag till Gamleby tillsammans med yngsta dottern och hennes skola. Det ska bli kul att få delta i hennes skolarbete och aktiviteter lite närmare och ganska intensivt. Har fått vissa förhållningsregler från dottern, framför allt kretsar dessa omkring hur jag bör se ut. Inte för mycket smink och jag måste borsta håret! :) Däremot verkar hon inte gruva sig för att jag ska säga pinsamma saker iallafall. Och parfym tycker hon att jag ska ta med mig. Det tycker jag med även om skolmiljö inte är den optimala att använda parfymer i, men tydligen dränker sig tjejerna i hennes klass med diverse Britney Spears, Paris Hilton och Christina Augilera-parfymer så jag kan ju inte störa någon om jag tar på mig någon droppe av någon diskret Annick Goutal eller L'Artisan?

Om det är OK att bära parfym när man ska iväg tillsammans med (högstadie)-barn, vilka parfymer skulle du ta med? Jag tänker mig ganska diskreta, hudnära, men mysiga, varma och trivsamma dofter. Även om flickorna "stinker" parfym själva, så tror jag att de kan ha mycket bättre luktsinne än många vuxna och kanske särskilt annorlunda dofter kan uppfattas. Dottern använder förresten nästan bara Jessica Simpsons Fancy i skolsammanhang, men när hon kommer hem tar hon gärna på sig mer annorlunda dofter.

När jag kommer hem igen från Gamleby hoppas jag att jag har en del spännande att skriva om på bloggen. Några riktigt långväga parfymer kommer förhoppningsvis presenteras här, om än det kan ta ytterligare någon vecka. Och jag hoppas också att ett riktigt bra erbjudande kommer at dyka upp. Missa inte det.

Pic: Torget Gamleby.

Fyra vinnare!

List Randomizer

There were 19 items in your list. Here they are in random order:

1. Hanna
2. clivia
3. Susanne B
4. Bellatrix
5. Carina
6. womo531
7. Lilla My
8. Lisa BTB
9. waftbyCarol
10. Julia
11. kastehelmi
12. queen-cupcake
13. kjanicki
14. Lotta
15. Ulrika
16. Therese
17. Matilda
18. Maria G
19. Anna

Timestamp: 2010-11-19 07:40:00 UTC

Grattis alltså till: Hanna, clivia, Susanne B och Bellatrix. Skicka era adressuppgifter till min mail så kommer proverna på Shahrzad Palace Perfumes hem till er så småningom. Har en del att stå i närmaste tiden, så räkna inte med att de kommer fram inom några dagar.

Till er andra deltagare önskar jag bättre lycka nästa gång. :)

Etat Libre d'Orange - Like This

Jag är inte alltid så snabb på att skriva om nyheter här på bloggen. Dels släpps det ju så oerhört mycket parfymer och allt som släpps intresserar mig ju förstås inte. Mycket kan komma mellan när jag väl bestämt mig för att prova lite nyheter, jag bara måste fynda lite på Ebay eller Tradera först och sen råkade jag ju upptäcka det där obskyra lilla parfymmärket som "ingen" annan hört talas om och sen fick jag ju några riktigt trevliga prover i ett byte osv... Därför händer det ganska ofta att när jag väl beställer nyheter, så är de inte längre några nyheter, utom för mig kanske!?

Etat Libre d'Oranges doft Like This är en sådan doft. Den släpptes för ett bra tag sedan och vid det här laget känns det som om "alla" har provat den. Iallafall blev jag nyfiken på den för att Tilda Swinton är som kändis betraktad en aning udda, både utseendemässigt, men också vad hon väljer att arbeta med. Att hon väljer att samarbeta med Etat Libre d'Orange känns intressant, men återigen kommer jag ju med gamla nyheter som iallafall de flesta parfymnördar redan har hört om, därför ska jag försöka fokusera på doften istället...

Like This är inte alls som jag trodde att den skulle vara, med noter av ingefära, pumpa, mandarin, immortelle (curryeternell), heliotrope och vetvier trodde jag den skulle vara en varm, söt, höstigt och ganska stark-söt doft, men det är den faktiskt inte (på mig).

På mig blir Like This kryddigt subtil, blek på ett intressant sant, citrussöt, mild, smekande, sensuell, mysigt gourmand, härligt udda och annorlunda och en liten, liten aning stygg. Det finns en hetta i Like This men den är delvis dold av en krämigt mjuk yta. Den är som skapt för en blekt rödhårig kvinna (precis som Tilda Swinton är), en doft som går väl ihop med jordgubbsblont hår, fräknar, mjuka kläder i olika cremefärgade nyanser, en mysfåtölj framför en brasa och den ljust orangefärgade huskatten som ligger i ens knä och spinner medan man läser en spännande äventyrsroman som utspelar sig i fjärran länder.

Like This är inte som jag trodde, men den är minst så bra som jag trodde och hoppades att den skulle vara. Jag kommer att använde den mycket även om jag är väldigt långt ifrån en blekröd skönhet. När jag har på mig den kan jag ju iallafall låtsas att det är det jag är för en liten stund.

Den här är så intressant och varje gång jag testar den upptäcker jag nya dimensioner i den och jag lovar att det inte är mycket kvar i mitt lilla prov som jag beställde för bara några veckor sedan. Like This har absolut gjort sig en plast ganska högt upp på min önskelista, kanske nöjer jag mig med en dekant av den till en början, men så småningom kommer jag att vilja ha en hel stor flaska av den.

Like This passar jättebra den här tiden på året, men eftersom den är ganska subtil tror jag man kan använda den under alla årstider, möjligen med undantag för när det är som allra varmast. Något påminner den mig om Bois Farine, lika unik och annorlunda, mild, men märkvärdigt långlivad ändå. Gillar du Bois Farine är Like This ett måste att prova! Hållbarheten är god och sillaget medium (med duttprov).

Har du provat Like This? Vad tyckte du om den? Tror det kan vara en sån där doft som man antingen faller för (precis som jag) eller så inte gillar alls...

Pic: Flaming June

En liten utdelning av prover från Shahrzad Palace Perfumes

Eftersom jag är ganska ensammen om att ha provat de här dofterna från Shahrzad Palace Perfumes så tänkte jag ge fyra av mina bloggläsare möjlighet att prova dem också.

Mycket enkelt, lämna en kommentar och jag tar med dig i dragningen. Fyra läsare (både här och den engelska bloggen) får ett litet provkit med ca. 1 ml av vardera olja, Musk, Royal Ambar, Jasmin, Viol och Lotus Flower.

Jag vill gärna att de läsare som vinner ett prov-paket sedan berättar för mig vad de tyckte om de olika dofterna. :) Delad glädje är dubbel glädje.

Alltså, lämna en kommentar här nedan senast fredag 19/10 på morgonen så drar jag fyra vinnare. Det kan dock ta ett tag innan jag får iväg proverna, för just nu har jag -som vanligt- lite ont om provflaskor!

Lycka till!

Shahrzad Palace Perfumes - Jasmin

Precis som violdoften är Shahrzad Palace Perfumes Jasmin en klar, högstämd och ren doft. Toppnoterna på jasminedoften är nästan genomträngande, strålande och starka. Trots att detta är en parfymol,ja av något slag och förmodligen tillverkad för ganska länge sedan påminner den en aning om Thierry Muglers Alien, fast naturligare.

Återigen slås jag av hur något som har legat bortglömt i en skrubb i många år kan dofta så vackert, så klart och liksom så nytt! Härsknar inte oljor till slut!? Tydligen inte dessa iallafall. Jag gillar särskilt toppnoterna på jasminedoften, det är som att lyssna på en märklig opera-aria på något mycket främmande, men också mycket vackert språk.

I doftens hjärta är doften aningen mer tillbakalutad och den rena jasminedoften får noter av söta persikor och torra kronblad som sällskap. Precis som violdoften är inte det här någon komplicerad eller mångfacetterad doft, det är enkel, vacker och tidlös jasmin. Inte heller denna är pudrig, men något sötare än violdoften på mig. En jasmindoft för människor som föredrar naturlig, ren och oblandad jasmin.

Jag blir nästan mest imponerad av just jasminedoften av de fem, just för att den fortfarande lyckas dofta så oerhört högt, men som personligt val kommer jag nog inte att bära den lika ofta som violdoften eller de animaliska dofterna då jag har andra jasmindoftande parfymer jag nog hellre använder.

Men, av de fem dofterna är det Lotus Flower som tilltalar mig minst, det är absolut inget fel på den. Precis som de andra fyra doftar Lotus Flower som ny, men själva doften är ganska subtil, vagt aquatisk och gör inget för mig. Helt enkelt bara tämligen ointressant.

Jag förstår mer än väl att dessa dofter är något som de flesta av er aldrig kommer att få möjlighet att testa. Visst är det kul att prova sånt som är helt unikt, men samtidigt vill jag också höra andra parfymintresserades åsikter...

Pic: flowers.c-s

Shahrzad Palace Perfumes - Omärkt (Viol)

En av flaskorna från Shahrzad Palace Perfumes var omärkt. Kanske något med citrus trodde säljaren, eftersom oljan är gul. Men, det är inte alls citrus utan blomma. Viol faktiskt.

Ärligt talat hade jag lite problem med att känna att det var viol, men när både maken och dottern var helt säkra på sin sak så blev jag det också. Nu när jag doftar på den kan jag inte förstå att jag inte kände att det var viol på en gång. Nåväl...

Jag brukar tycka om viol i parfymer och den här är inget undantag, tvärtom är det en mycket trevlig viol. Den är varken pudrig eller söt eller grön, den är liksom "bara" enkel viol. En ganska varm violdoft med små inslag av tvål, något nästan vaniljigt och nätt och jämt urskiljbar, även svaga inslag av jord. Kort sagt, en violdoft som är lätt att bära och tycka om. Kanske inte så spännande och komplex som Musk och Royal Ambar, men defintivt något jag kommer att använda när jag är sugen på viol.

Trots att doften antagligen har många år på nacken tycker jag inte att den luktar gammalmodigt eller tantparfym, den är förmodligen alldeles för enkel och avskalad för det, vilket också bidrar till att jag uppfattar den som tidlös.

Blomdofterna från Shahrzad Palace Perfumes har kortare hållbarhet än de animaliska dofterna, men å andra sidan är de inte lika kladdiga. Vi pratar ändå om lång hållbarhet, 6-8 timmar och framför allt blir jag imponerad över vilken "höjd" det är i violdoften, men också jasmindoften (som jag snart kommer till). Violen doftar klart, rent och liksom sprillans ny. Hur detta är möjligt förstår jag inte riktigt?

Violdoften har ett ganska väl tilltaget sillage, men utan att bli direkt störande. Vid något tillfälle ska jag testa att grunda violdoften med musken och se vad som händer.

Hur föredrar du violdoft i parfymer? Söt, pudrig, med gröna inslag eller inte alls?

Pic: outdoor.webshot.com

Shahrzad Palace Perfumes - Musk

Jag känner mig nästan lite "pervers" när jag tar på mig några droppar av Shahrzad Palace Perfumes Musk. Idag innebär ju mysk i en parfym i de flesta fall att det handlar om en syntetiskt tillverkad myskliknande doft eller ibland om olika typer av vegetabiliska myskliknande dofter. Exakt hur mycket äkta mysk används i modern, västerländsk parfymtillverkaning har jag inte någon riktigt koll på, kanske någon läsare vet mer om det?

I Shahrzad Palace Perfumes Musk råder det dock knappast någon tvekan om att det handlar om äkta mysk. Dvs. ett doftämne som tillvaratas från någon slags könskörtlar på myskhjortar av hankön som är äldre än tre år. Förr dödades massor av myskhjortar i fällor, utan att ta någon hänsyn till om det var handjur som ännu börjat utveckla mysk. Idag är detta inte längre tillåtet, utan äkta mysk kan samlas upp på skonsamt vis eftersom myskhjortarna tydligen skaver av myskknölarna regelbundet. Som ni förstår innebär denna metod samt det faktum att myskhhjortarna numera är ganska sällsynta att äkta mysk är svår att hitta och mycket dyrbar.

Alltså, både denna bakgrundsinformation såväl som att myskoljan är mörkt brun till färgen och till en början doftar mycket speciellt bidrar till min märkliga känsla inför denna parfym.

Men, när jag bortser från det så återstår bara att medge, även Musk doftar riktigt, riktigt gott... och dessutom intressant och säreget. Till en början matchar doften utseendet på oljan bra. Toppnoterna är starka, med inslag av både något medicinskt som något strävt och aromatiskt. Det känns snarare som om jag tar på mig någon uråldrig medicinsk tinktur mot något obskyrt hälsoproblem än en väldoftande parfym.

Nu råkar jag ändå på ett aningen tvehågset sätt gilla den känslan, men jag har full förståelse för om mer än en läsare blir lite skeptiskt inställd till Musk. Lugn bara lugn, ganska snart utvecklas doften och blir en harmonisk, animalisk (nästan pälsdoftande på något märkligt vis), mättad, mjuk och mycket komplex doftupplevelse. Musk doftar underbart gott, men också med inslag av beska och sträva noter som liksom fördjupar och enligt mig, förbättrar doften. Trots den djuriska känslan blir Musk snarare en sensuell, loj och behaglig doft mer än rått animalisk och smutsigt erotisk. Den är inte alls på långa vägar så porrig som vissa moderna musk-dofter.

Bortsett från det rent animaliska i den hittar jag också små inslag av något blommigt, lite pudrigt och också något som doftar torrt och aromatiskt ungefär som hö. Den pudriga noten blir allt mer tydlig och jag uppfattar Musk som en ganska feminin doft, men den blir mer animalisk på maken (förstås, han tar ofta fram musknoter på ett alldeles för sexigt vis). Så män kan absolut också bära den. Jag undrar om människor som är anosmiska (doftblinda) för moderna syntetiska musker också kan vara det för äkta musk. Någon som vet?

Shahrzad Palace Perfumes Musk bärs något mer hudnära än Royal Ambar, men hållbarheten är minst lika god, dvs. länge, länge. Liksom Royal Ambar, men i än större utsträckning, känns Musk lite väl oljigt kladdig just när man tar på den. Musk blir också rödbrun på huden och inte något jag skulle ta på om jag hade ljusa eller känsliga kläder, jag misstänker starkt att den kan missfärga textilier.

Pic: borealforest

Shahrzad Palace Perfumes - Royal Ambar

En läsare av den engelskspråkiga bloggen påpekade att fynd kan vara parfymistans värsta fiende. Och visst, man samlar onekligen på sig en del flaskor som man fyndat billigt eller kommit över i ett byte, men som man egentligen inte tycker särskilt mycket om. Jag har avgjort min andel av såna parfymer, men å andra sidan har jag också fyndat okända dofter som kommit från ingenstans och fått favorit-status.

Royal Ambar från Shahrzad Palace Perfumes är en sådan. Jag beklagar att det är den enda flaskan av de fem som tiden faktiskt gått lite hårt åt, med sprucken kork och nästan hälften av parfym bortdunstad blir ju därmed det som finns kvar extra kärt.

Förvånande är att Royal Ambar är så oerhört lik en annan favorit, Ambra Nera från Farmacia Annunziata. Samma typ av varma, komplexa, animaliska ambradoft. Så länge jag har min Royal Ambar behöver jag ine investera i Ambra Nera och den tycker jag så mycket om att den är på min topplista (iallafall bland mina översta 10-15 "vill ha-dofter"). Jag har tyvärr väldigt lite kvar av Ambra Nera så jag har ännu inte gjort någon jämförelse när jag har på mig de båda samtidigt.

I vilket fall som helst är Royal Ambar en erotisk, varm, mysig och glödande doft med inslag som doftar vagt kokosliknande, solsalt hud, mörk sötma och orientalisk vällust. En perfekt doft att mysa i nu under den mörka tiden av året.

Nackdelar med Royal Ambar är dels att det är en ganska kladdig oljebas, men också att om jag doftar på den tätt intill upptäcker jag en svag kritaktig binot, den doften känner jag dock inte av annars. Annars finns det bara gott att säga om den. Sillaget är ganska diskret, men håller sig inte bara tätt intill huden. Hållbarheten är otrolig, tippar på att den fortfarande går att känna spår av efter minst ett dygn, kanske mer. En klick olja räcker långt, framför allt de båda animaliska dofterna från Shahrzad Palace Perfumes är nästan trögflytande.

Pic: spermwhale, itsnature.org

Shahrzad Palace Perfumes

När mitt parfymintresse tog fart var det framför allt moderna och kanske också, lite provokativa märken som Comme des Garcons, Etat Libre D'Orange och CB I Hate Perfumes som fick min ujppmärksamhet. Det har hänt en hel del sen dess, dels uppfattas väl knappast längre de märkena som så provokativa längre? Och i framkanten av utveckling inom parfym och mer radikala dofter hittar vi nu andra och tidigare kanske okända märken.

Självklart har mitt parfymintresse också förändrats under de här åren, jag tycker fortfarande om de här parfymerna som bryter ny terräng på ett eller annat sätt, men självklart uppskattar jag också parfymer som helt enkelt "bara" doftar väldigt, väldigt gott och det mesta därimellan.

Vintagedofter av olika slag är däremot ett ganska "nytt" spår i min parfymhobby. Plötsligt har jag inom loppet av några få månader råkat få ihop en liten samling av vintage-dofter. Märk väl, en LITEN, men iallafall en början så god som någon.

En sak som inte har förändrats så mycket är att jag fortfarande letar efter parfymer att fynda på Tradera. Själva Tradera har däremot förändrats en hel del på de här åren, fler och fler udda parfymer dyker upp, nichemärken, dofter som ej längre tillverkas och vintage, men också allt fler säljare och köpare som vet en hel del om parfymer. Idag skulle inte en flaska från Comme des Garcons gå att köpa för 80 kronor på Tradera! Däremot går det uppenbarligen att fynda annat, lite mer udda, saker som faller under den vanliga parfymistans radar. Till exempel köpte jag för en tid sedan ett nästan orörd vintage-flaska av Carons Infini för lite över 100 spänn. Den omformulerades tydligen för första gången i början av 70-talet och har sedan gjorts om ytterligare. Jag är inte helt säker, men min flaska ser ut att vara från före 70-talet, sent 50-tal skulle bli min gissning. Mer om Caron Infini vid något annat tillfälle.

Idag ska det handla om mitt senaste fynd, det lilla parfymsetet här på bilden. Det är ett verkligt fynd! Kanske ett av de bästa köp jag nånsin gjort på Tradera (och vid det här laget har jag faktiskt gjort en hel del riktigt, riktigt fina fynd där). Iallafall såldes detta lilla set som "Egyptiska parfym essencer", jag tyckte det såg fint ut och la ett bud och vann auktionen! Budet? Ja, prislappen slutade på 24 kr. För det priset är det ju kul bara att ha de gamla flaskorna och den fina asken, om sen innehållet luktar unket spelar ingen större roll, man har ju i princip fått det gratis ändå.

Fick hem setet och insåg när jag öppnade det att det nog knappt varit använt. Och att det såg mycket gammalt ut. En flaska hade sprucken kork och därför verkar en del av innehållet ha avdunstat, men annars är det i princip orört. Dofterna som ingår är: Musk, Royal Ambar, Jasmine, Lotus Blossom och en omärkt flaska som doftar viol. Och alla dofterna doftar som om de vore gjorda igår.

Det är någon riktigt tjock parfymolja, nästan på gränsen till trögflytande i flaskorna. Skulle inte kalla det essencer, men tror att oljorna skulle gå att blanda med varandra eller med andra parfymoljor. Jag har ännu inte riktigt hunnit prova alla dofterna ordentligt, men till exempel Royal Ambar (en ambradoft) luktar så gott att jag knappt kan tro det. Jasmin-doften är så klar, ren och hög att det oc kså är på gränsen till otroligt! Utifrån vad jag kan bedöma är oljorna gjorda av riktigt högklassiga ingredienser.

Såna här fynd gör mig så oerhört exalterad. Och nyfiken. Jag hittar inte mycket information om Shahrzad Palace Perfumes på nätet, jo en nätbutik som säljer ett kit från samma tillverkare för typ 70 £, men sen hittar jag inget annat. När kan mitt set vara tillverkat? Boxen är klädd med vaxat papper och det känns som om det är rätt länge sedan man använde sådant... Flaskorna är i pressat glas (ser nästan ut som citrusfrukter) och ca. 1 dm höga. Korkarna är av bakelit (antar jag), men inuti finns "stoppers" av plast vilket får mig att tro att de iallafall är tillverkade ca. 50-tal. Någon annan som har en bra gissning eller känner till något liknande set? Alla som överhuvudtaget vet något om den här typen av oljor och set får gärna bidra med information.

Framöver kommer jag att presentera de olika oljorna och hur de doftar etc. Och jag kommer att avsluta med att lotta ut något set med prover, för eftersom jag är rätt ensam om det här är det väldigt spännande att få höra andras åsikter om de olika dofterna, så missa inte det.

Pic: privat

Amouage - Memoir Woman

Idag ska jag skriva om Memoir Woman från Amouage, men innan jag sätter igång med det måste jag bara få babbla av mig lite.

Först och främst har jag blivit faster igen. Åt en liten flicka som föddes igår på andra sidan jordklotet, i Chile närmare bestämt. Så kul och skönt att allt gick bra. Nu återstår bara att vänta och se hur länge det dröjer innan jag får träffa min nyaste lilla släkting. Jag har iallafall hunnit se en bild av det lilla underverket, tack vare Facebook. :)

Och så var jag och två av döttrarna till Stockholm i lördags. Vi hade det så kul och mysigt, men oj vad tiden går fort när man går i affärer och har det bra, vi hann inte alls med allt vi hade trott. Till exempel hann jag knappt provsniffa en endaste parfym, men å andra sidan fick jag ju mitt lystmäte när det gäller sådant för bara någon vecka sedan på parfymträffen.

Och sist men inte minst; Tradera är underbart! Förra veckan ropade jag in ett set med "egyptiska parfymessencer" där, fem flaskor i ett gammalt etui för det löjligt låga priset 24 kronor! För den typen av pengar spelar det ju faktiskt ingen roll om själva dofterna är gamla och unkna eller ofräscha, bara själva flaskorna och etuiet är ju värt bra mycket mer än så. Men, så kom mitt lilla set igår och ja, jag är så exalterad över dessa dofter att jag knappt kan tänka på något annat. De doftar fantastiskt! Jag ska återkomma till dessa någon annan dag och förmodligen kommer jag också att dela ut lite prover av dessa otroliga "essencer" (någon typ av parfymoljor skulle jag vilja påstå att det är). Missa inte det!!!

Nånå, Amouage... som flitiga läsare av bloggen vet så har jag inte totalt fallit för Amouages dyrbara och exklusiva charm. Faktum är att jag än så länge bara har gillat en doft därifrån som jag testat, nämligen Reflection Woman. Och den är inte riktigt min typ av doft, så jag har väl aldrig ens övervägt att köpa mer av den. De övriga jag testat doftar utan tvekan gott, rikt, exklusivt, men inte riktigt min stil. Men, nu har jag iallafall hittat en Amouage som passar mig alldeles utomordentligt bra, Memoir Woman.

Memoir Woman skiljer sig ganska mycket från annat jag har testat från Amouage. Det jag testat hittills har mest varit enormt stora florals med en guldig känsla, Memoir Woman är något helt annat.

Med toppnoter av citrus och absinth som följs av ros, jasmin, kanel, kardemumma och kryddnejlika, Memoir Woman kallas en modern chypre, men jag vet inte om jag riktigt håller med om det.

På mig blir den märkligt drömlik, svävande, dammig (men, på ett bra sätt), kryddig, aromatisk, lätt och sagolik. En doft för en goth-prinsessa, för blekpudrat ansikte, eleganta begravningar, slingrande bergsvägar bland dramatiska klippor. En doft att bära om du blev bjuden på fest hemma hos Greve Dracula. Nej, Memoir Woman är inte någon glad, sprudlande och gyllen doft, iallafall väcker den inte sådan associationer hos mig. Nej, det här är vemod, längtan, en kvinna på en stormpinad kaj som väntar och väntar och väntar på det där skeppet som aldrig kommer. Den sorgsna drottningen som vandrar ensammen genom slottets övergivna gemak, sörjande både sin döda make och alla de små döda prinsarna också. Memoir Woman är en doft som triggar både fantasi och en viss melankolisk stämning hos mig, utan tvekan en doft jag skulle ha på mig om jag någon gång fick för mig att försöka skriva skräck och rysare, ärligt talat gör mig Memoir Woman sugen på att skriva skräck!

Den är suggestiv och ja, helt enkelt bedårande, men på ett ganska oväntat sätt.

På mig kan kryddnejlika lätt ta över en doft och göra den antingen för dammigt rökig eller för anticeptiskt kryddig (det finns en slags antiseptisk doft i kryddnejlika), men i Memoir Woman tar den inte över utan väver tillsammans med de andra kryddorna en slags smekande slöja av virvlande rök på min hud, både sensuell och sorgsen på samma gång. Kanske som en Sorgvinge-fjäril? Memoir Woman är en doft att testa för alla som har minsta dragning till svärta och svårmod, men också för er som är nyfikna på Amouage, men inte riktigt har hittat någon favorit bland deras dofter. Memoir Woman kan vara precis det ni letar efter.

Det finns också en Memoir Man, som jag inte testat, men annars anser jag att Memoir Woman borde kunna bäras av män också, den är inte speciellt feminin. Hållbarheten är mycket god, räcker hela dagen utan problem, sillaget är gott, men inte överväldigande (iallafall inte från mitt lilla duttprov).

Basnoten av musk, ekmossa och läder blir en fortsättning på hjärtnoten hos mig och jag kan inte påstå att jag urskiljer någon av de noterna speciellt tydligt. Memoir Woman är ganska linjär, men liksom virvlande om det kan förklara något?

Vilken är din favorit från Amouage, om du provat någon? Tycker du dofterna från Amouage är överskattade och inte värda pengarna? Jag har tyckte det förut, men med Memoir Woman ändrar jag åsikt, även om jag inte tror att jag någonsin kommer att köpa en stor flaska av den, men en rejält dekant kan det nog bli framöver.

Pic: whatthefuckiswater

Frederic Malle - Geranium Pour Monsieur

Jag tror nästan alla som tar på sig Frederic Malles doft Geranium Pour Monsieur utbrister "Tandkräm!" när de först sniffar på den. Och visst, man möts utan tvekan av en tydlig mintnot i öppningen. Men, när man väl konstaterat att det doftar tandkräm upptäcker man andra sidor hos denna doft. Iallafall gör jag det.

Doftens skapare är Dominique Ropion och jag tycker att han har lyckats med uppgiften att skapa något rent, fräsch och modernt mycket bra. Geranium Pour Monsieur blir på mig betydligt mer komplex och spännande än vad jag vanligtvis brukar hitta i den rena, fräscha typen av dofter. Ärligt talat tycker jag Geranium Pour Monsieur är nästan lika komplex och intressant som fina Dans Tes Bras.

Geranium Pour Monsieur får mig att tänka på en stilla, djup och hisnande vacker undervattensvärld. En värld i total tystnad men med synintryck så fascinerande och annorlunda att man lika gärna skulle kunna befinna sig i yttre rymden. Jag tänker mig att jag i denna värld på något underligt vis ändå skulle kunna känna dofter. Den kyliga mintnoten i Geranium Pour Monsieur vore då själva havet, för det här är en våt, intressant doft av mint. Geraniumnoten som dyker upp efter ett tag är aromatisk, med varma inslag och det här får bli doften av maneter, mjölkaktigt genomskinliga med skira slöjor och i alla olika former som blommor, moln och levande popcorn. Om maneter vore blommor skulle de kanske dofta som Geranium Pour Monsieur?

Det finns också inslag av trä och kryddor i doften, men de är diskreta och dyker upp lite då och då. På mig varar mintnoten länge, medan den verkar försvinna betydligt fortare till exempel på maken. Jag tror att Geranium Pour Monsieur utvecklas väldigt olika på olika människor, precis som Dans Tes Bras.

Geranium Pour Monsieur kan, trots namnet, även bäras av kvinnor. Den har gott sillage och god hållbarhet. Jag uppskattar den mycket för sin komplexa och annorlunda karaktär, men det är nog inte en doft jag kommer att använda mycket. Ärligt talat, är den inte riktigt min typ av doft. Däremot är det mycket möjligt att jag tar ett litet spray av den ibland när jag olfaktorisk vill besöka en spännande och förtrollande undervattensvärld... Precis som Dans Tes Bras är Geranium Pour Monsieur en doft som kräver mycket uppmärksamhet från mig. Den typen av dofter tycker jag är svåra att ha på sig bara till vardags.

Det är också roligt med en parfym där geranium får vara just geranium och inte en billigare ersättning för ros. Många som har svårt för geranium i sk. rosdofter kan säkert få en annan syn på geranium om de provar denna. Geranium Pour Monsieur är ett måste att testa för alla som söker efter annorlunda och skickligt gjorda dofter.

Pic: backgroundbandit.com

Escentric Molecules - Escentric 01

Ganska ofta när jag ska till ICA eller in till stan så fantiserar jag om att någon främmande människa ska fråga vilken parfym jag har på mig. Eftersom jag använder parfym dagligen och dessutom ganska speciella parfymer kan man ju tycka att chansen för att jag skulle råka ut för den situationen är iallafall större än för den genomsnittliga personen. Men, men spelar ingen som helst roll vilken parfym jag har på, det händer ändå aldrig att någon främmande frågar mig om min parfym.

Det finns säkert många olika orsaker till varför människor inte frågar, dels tror jag svenskar i genomsnitt är lite blyga och inte vill verka framfusiga, sen kanske jag helt enkelt inte doftar tillräckligt mycket för att någon ska känna det och dessutom, människor som inte är parfymintresserade tycker kanske helt enkelt inte att jag doftar gott alls, utan bara konstigt.

Självklart händer det då och då att min familj, nära vänner och släktingar kommenterar min doft för tillfället, men det är ju inte riktigt samma sak. Vad jag kan minnas har jag en enda gång råkat ut för att en främmande frågade om min parfym, och det var uppe i Umeå för många år sedan när jag hade på mig Kenzo Jungle. Och han kanske flörtade... räknas det ändå?

I vilket fall har jag fått en dekant av Escentric Molecules Escentric 01 och jag har aldrig läst recensioner av någon doft som verkar generera så många positiva frågor och komplimanger som denna. Spännande i sammanhanget är också att många som har den på sig inte ens verkar gilla den särskilt mycket, men använder den ändå just för att de får sånt enormt positivt gensvar från omgivningen. Hmm.

Jag misstänker att jag skulle vara tvungen att bada i den för att få en positiv komplimang från någon. På mig blir Escentric 01 minst sagt diskret och undflyende. Öppningen är spritsig, pepprig och liksom rolig, men sedan blir den betydligt lugnare. När jag har den på mig uppfattar jag den mer som en vag aura omkring mig än som en parfym. Jag skulle lätt kunna använda Escentric 01 som en bas och ha en annan doft samtidigt. Jag tycker att den doftar gott, men samtidigt anonymt och vagt.

En intressant sak med Escentric 01 är att den under dagen kommer och går. Ibland känner jag knappt av den alls, för att sedan en stund senare upptäcka att jo, den finns kvar. Från den spritsiga öppningen utvecklas den till en lätt, flytande doft med inslag av renhet, trä och svagaste aning av rökelse. Som doft är den på något vis så konstigt anonym att alla skulle kunna använda den oavsett ålder och kön, men alla skulle kanske inte tycka om den så mycket. Jag gillar doftens tydliga närvarokänsla, men saknar andra inslag i den som värme, hjärta och djup. Kanske inte så konstigt då hela konceptet är uppbyggt kring den syntetiska noten ISO E Super.

För mig finns det inte något att ogilla med Escentric 01, men inte heller riktigt något att gilla, den blir helt enkelt lite för anonym. Däremot är det inte helt osannolikt att jag skulle omvärdera den OM någon skulle fråga mig vad det är för parfym jag har på mig. :)

Svagt, men lite varierande sillage, god, men knepig hållbarhet.

Råkar du någonsin ut för frågor omkring den parfym du har på dig? Komplimanger? Och då menar jag från främlingar eller människor som du är bara lite bekanta med (typ hon i kassan på affären), inte din man, din fru eller din söta lilla mamma. Vilken parfym om någon har du fått mest uppmärksamhet för?

Pic: Emelie Ohlsson

Liten topplista hösten 2010

Medan vinden roar sig med att blåsa ner de sista löven från träden och regnet roar sig med att göra de nerblåsta löven till en brun geggamoja roar jag mig med att fundera på vilka parfymer jag använt mest under hösten (dvs. september och oktober).

Hösten är en perfekt årstid för parfymer, kanske den enda årstid då jag inte längtar efter eller tänker så mycket på vilka parfymer jag ska bära nästa årstid. Sen bryr jag mig förstås inte alls om vilken årstid det är när det gäller vissa parfymer, det är helt enkelt humörberoende.

Det känns som om det har hänt en hel del sen förra hösten. Förra hösten och vintern gosade jag in mig i massor av olika parfymer som hade patchouli som gemensam nämnare. Ambra var som alltid också en stor favorit, honung, tobak och läder också för den delen. Tunga, mörka, men ofta ganska söta dofter med andra ord.

Den här hösten har sett ut på ett lite annat vis. Jag har "upptäckt" ekmossa och plötsligt finns flera parfymer med not av ekmossa bland mina favoriter, till och med parfymer med ganska tydlig mosskaraktär! Saffran, olika typer av mjölkiga noter och många fler dofter med inslag av blommor än förra hösten.

Allra, allra mest tror jag att jag använt Costume Nationals 21, jag hade ett ganska väl tilltaget sprayprov av den, men det har gått åt, nu väntar jag på en dekant som jag hoppas kommer i dagarna, men det känns ändå som om jag är tvungen att snart köpa en stor flaska av den.

Dyra, underbara Cuir Beluga börjar också ta slut (min lilla dekant dvs) och jo, den är värd sin vikt i guld och jag måste snarast fylla på förrådet. Jag har betydligt mer kvar av Tonka Imperiale som jag köpte vid samma tid.

I stort sett alla Poison-varianterna har använts flitigt, mest kanske Pure Poison, minst Hypnotic Poison. Pure Poison-förråden fylldes dessutom på i veckan, så nu har jag så jag klarar mig iallafall ett tag. :)

Min vintage Zibeline har jag också använt betydligt flitigare än vad jag hade trott, en perfekt komfortdoft som samtidigt lyckas vara både glamorös och klassisk. Mysig!

Min dekant av La Sirena från Carthusia har också använts en hel del, lite av samma skäl som Zibeline, varm, mysig, underbar och doftar dyrt.

Shiloh som jag fick i födelsedagspresent har också sprayats en hel del. Den är snäppet mer uppiggande än mysdoft, funkar suveränt som morgonparfym när mörkret ligger tungt. Basnoten blir bara bättre och bättre, jag undrar om (ek)mossa är beroendeframkallande?

24 Faubourg av Hermes har jag också upptäckt denna höst. Har stött på den med jämna mellanrum sen jag blev intresserad av parfymer, nu först har vi funnit varandra.

Serge Lutens Un bois vanille OCH Muscs Koublai Khan har också sprayats en hel del. Liksom, som alltid, Frederic Malles Carnal Flower.

Jag har precis fått ett litet prov på efterlängtade Paul & Joe Blanc och den verkar lovande. Andrea Maacks Sharp har också gett mersmak och nu finns de att köpa hos COW i Stockholm, så jag kanske går dit och iallafall tittar på den nästa gång jag åker dit (vilket blir nästa helg!).

L'Artisans Nuit de Tubereuse har jag inte använt SÅ mycket, men tänkt på desto mer. Har märkt att L'Artisans dofter har en tendens att fastna trots att jag tror att jag inte tycker så mycket om dem. Nuit de Tuberesue blir onekligen en aning maskulin på mig, men jag tror faktiskt att jag ska ta och strunta i det!

Parfymer jag använde förra hösten som har blivit stående (och i många fall bortbytta/sålda).

Borneo 1834, By Kilians Back To Black, Le Labo Labdanum 18.

Vad har du använt mest av hittills under hösten? Nya favoriter? Gamla älsklingar som du upptäckt att du inte använder lika mycket längre? Om du bara fick rekommendera en enda höstdoft, vilken skulle det vara?

Pic: Winter trees without leaves, layoutsparks.com