Xerjoff - Irisss

Jag tycker ofta om parfymer med iris (orrisrot) i. Iris är en sån där doft man kan hitta i en mängd olika varianter, allt ifrån Frederic Malles varma, pudriga Iris Poudre till Serge Lutens kalla, dimmiga Iris Silver Mist och därimellan finns det nog en iris för de flesta smaker. Pradas lätta Infusion d'Iris, Odori´s pappriga och maskulina, eller kanske D.S & Durgas jordiga och mineraliska.


Xerjoffs Irisss lyckas samla ihop alla dessa iris-varianter i en enda doft. På min hud och för min näsa är Irisss den mest kompletta irisdoften jag någonsin testat. Den startar med doft av rik jord, knaprig och färsk morot och det känns lite som om jag själv drar upp en spännande rot ur jorden. Ganska snart färgas morotsdoften av en svag violliknande doft, jordigheten finns kvar, men blir sakta en aning torr. Jag kan se en märklig violett rot framför mig (roten på bilden är en lila kålrabbi och har inget alls med varken iris eller orrisrot att göra, men den ser så utspejsat fin ut att jag valde den bilden), sakta gräver jag upp den mystiska roten...


Med tiden blir Irisss mer och mer mättad, i huvudsak tycker jag den har en ganska varm doft, men hela tiden strömmar små stråk av kyla genom doften. På mig är Irisss ganska söt (men, som jag upptäckte i helgen, min hud lyfter verkligen fram sötma i dofter), men också med tydliga inslag av sälta, lätta blomnoter och hela tiden med den härliga jordnoten som fond. Jag misstänker att Irisss doftar väldigt olika på olika personer. Irisss funkar på både män och kvinnor. Den är ganska komplex, men snarare i lager på lager än en ständig virvlande ström av diverse olika noter. Det är som om när ett lager gjort sitt börjar man ana starten på det understa lagret. Ex. morotsnoten ersätts av viol som ersätts av en slags allmän mild blomnot... Jordnoten är först färsk mylla för att sedan bli torrare, saltare och sedan mer mineralisk och återigen med lite fukt i sig. Irisnoten är först jordig, rotfruktig och blir sedan mer blommig för att slutligen bli mättat träig.


Ni förstår ju säkert att Irisss är en oerhört fin, vacker och intressant irisdoft. Den är ett absolut måste att testa för alla irisälskare. Jag misstänker att jag med hjälp av Irisss också skulle kunna lära mig att förstå och uppskatta SLs Iris Silver Mist bättre. Irisss har medium sillage och god hållbarhet, men trots att jag verkligen tycker om den är priset i högsta laget enligt mig. Irisss är också en doft som är ganska krävande att bära, på grund av sin komplexitet och många olika skepnader pockar den på uppmärksamhet hela tiden.


Vilken typ av iris (orrisrot) föredrar du? Iris Poudre eller Iris Silver Mist? Kanske har du rentav provat Irisss?

Pic: gardenplansireland

Parfymträffen!

Tusen tack till er som dök upp på NK igår. Jag hade väldigt roligt hela tiden. Det är första gången i mitt liv som jag verkligen har kunnat prova parfymer utan att känna att någon annan står och trampar och tycker att jag är jättejättetråkig. Även om min man ÄR väldigt tålmodig, snäll och helt enkelt underbar så VET jag ju att han inte delar mitt parfymintresse.


Jag tror att aldrig har så få testat så många parfymer på NKs parfymavdelning på så kort tid. :P
Jag undrar vad personalen tyckte och tänkte egentligen. Bävar de inför att vi ska dyka upp där igen? Och vilket fantastiskt bra utbud av parfymer NK har fått, jätteroligt.


Jag känner fortfarande doften av vissa av parfymerna jag testade igår på mina armar/händer. Och vad hann jag testa? Massor! Men, bland annat: Inför vittnet Etros Messe de Minuit så nu kan flera stycken intyga att den har en mycket tydlig not av cocacola på mig. Piguets Fracas (doftar än), Bond No 9 Success is a job in New York (måste testa mer, den var intressant), High Line (god, men inte så spännande doftade vanlig blomdoft typ), Eau de Noho (också intressant), Laura Mercier Marron Glacé (tror att den doftade jättejättegott på mig), Annick Goutal Ninfeo Mio (underbar grön öppning, som en av deltagarna sa den doftar som om man har cyklat i diket, ett måste för älskare av gröna dofter), Byredos Tulipe (doftade gott, men väldigt lik Neil Morris Rainflower), samt Baudelaire (mmmmmysig), Hermessence Vanille Galante, Osmanthe Yunnan, Rose Ikebana (alla var goda, men lite blaskiga på mig), hann förmodligen med många fler som jag inte kommer ihåg.


Det var också väldigt kul och intressant att direkt kunna jämföra hur olika somliga dofter doftade på oss, min hud tar fram allt sött i en parfym jättemycket som det verkar. Nästan allt vi testade där flera testade samma doft blev klart sötast på mig, medan någon annan tog fram mer torra noter och en tredje lyfte fram det mer fräscha/spritsiga i en doft. Det var väldigt fascinerande att känna så stora skillnader av samma doft, även om doften också förstås gick att känna igen som samma.


Med mig inräknat var vi sju stycken (åtta, för Pansylady från Fragrantica kom en kort stund och hejade på oss, men var sedan tvungen att gå), Habit Man, Maria G, Triplex, Susanne B, Helle och Mimmi, vilket var en ganska lagom grupp. Det var några som vi väntade på, men som aldrig dök upp, hoppas att ni som inte kom har möjlighet att dyka upp nästa gång, för vi pratade om att göra om det här (eller något liknande) framåt hösten/sensommaren.


Sen hann vi med en sväng till COW, där några köpte en flaska från Profumum Roma och jag försökte testa CdGs nya Holy Grace och Holy Graphie, ingen av dem gjorde något större intryck. Testade också några CB I Hate Perfume, och de doftade gott vid första sniffet, men sen försvann de i mängden. Vid det här laget tror jag de flesta deltagarna var ganska doftutmattade. Så vi tog en fika och jämförde lite fler parfymer som vi hade med oss. Fyra i gruppen hade tänkt splitta ett reseset med Hermessence, men tyvärr var en av dofterna slut. :(


Slutsats: Roligt, intensivt, intressant och något jag hoppas att vi kan göra om igen.

Vinnare av dragningen...

Sonen brukar hjälpa mig med screenshot när jag gör dragningar, men nu är han inte hemma och jag har försökt, men får inte till det.


Iallafall har jag gjort en dragning på random.org och här klistrar jag in resultatet:

List Randomizer

There were 23 items in your list. Here they are in random order:

1. Ylva
2. Katarina
3. Ulf
4. Ines
5. Joakim/Hanna
6. Diana
7. Nina Z
8. Siiri
9. Jorid
10. Tara C
11. em
12. Habit Man
13. Marte
14. Karin
15. Susanne B
16. Nina
17. Emmanuel
18. Pärlbesatt
19. kjanicki
20. Helle
21. Lotta
22. Bipbap
23. Anja

Timestamp: 2010-05-28 06:48:39 UTC



Grattis alltså till Ylva! :) Kommer inte ihåg om jag har din adress, men du kan väl skicka den till min mail så kommer det ett litet paket på posten med prover och annat (en överraskning som har med parfym att göra, men som inte är parfym).


Bortsett från att jag varit sjuk hela veckan så är allt bra, ser fram emot träffen i Stockholm imorgon grymt mycket. Verkar som om vi blir fler än vad jag först trodde, kul. Hoppas dock att mitt öra tillfrisknat till imorgon, för som det är just nu hör jag knappt något på höger öra. :(


Att jag varit sjuk och hängig är också anledningen till att det inte blivit så mycket recensioner på bloggen denna vecka, men jag hoppas på nya friska tag nästa vecka.

Xerjoff - Oesel

Jag har haft turen att få testa parfymer från Xerjoff, ett italienskt parfymhus. Innan jag fick proverna visste jag inte mycket om Xerjoffs dofter, mer än att de presenteras i utsökta flaskor, innehåller högkvalitativa råvaror och prismässigt är bland det dyraste man kan köpa i parfymväg. Mer om Xerjoff kan ni läsa här: http://www.xerjoff.com/


Jag hoppades förstås att dofterna skulle vara riktigt bra, men hade inga överdrivna förväntningar då jag tidigare har testat riktigt dyrbara parfymer utan att bli så där jätteimponerad. Men, Xerjoff visade sig vara allt det jag hade hoppats att Amouage skulle vara.


Vanligen när jag bestämmer mig för att skriva om några parfymer från ett och samma parfymhus, brukar jag spara min favorit till sist, men med Xerjoffs dofter har jag bestämt mig för att göra tvärtom. Jag börjar med min favorit direkt, nämligen Oesel. Oesel är en del av Shooting Stars kollektionen, en serie parfymer uppkallade efter ett meteoritnedfall över Sibirien. Varje flaska i Shooting Stars kollektionen pryds av ett meteoritfragment. Du kan köpa Oesel och andra Xerjoff-dofter hos bla. Aus Liebe Zum Duft i Tyskland, priserna börjar vid 250 euro för 50 ml... och... ja... inte för att jag har de pengarna, men om jag hade... Oesel är värd varenda krona!


Xerjoff lyckas i Oesel förena bekvämlighet, lyx och skönhet med spänning, charm och avancerad parfymkonst. Oesel känns så riklig, överflödande och välfylld att jag tvivlar på att det är möjligt att fylla en parfym med mer godsaker än vad som lyckats i Oesel.


Oesel förvandlar mig till ett litet bi, eller en fjäril, en kolibri eller möjligen en bedårande gyllene liten fe med vingar som lever hela sitt liv i ett akaciaträd, bland gyllene moln av blommor, pollen och kostbara droppar av den sötaste nektar. Oesel smeker mig som solens varma strålar. Oesel är överflöd, ett ymnighetshorn, utstrålning och makt som en antik gudom. Oesel är guldgul och mjuk som fjunen på en liten kyckling. Oesel är pudrig, krämig, soligt blommig och bedårande. Oesel får mig att drömma i vaket tillstånd och följer mig när jag sover...


Noter, förutom akaciablomma är apelsinblom, petitgrain, jasmin sambac och bulgarisk ros. Oesel är något lättare i öppningen, men strax följer hela härligheten, hjärtnoten är närmast sömlöst blandad, jag kan inte riktigt urskilja någon enskild blomma, utan det blir som ett bedårande, fylligt och gyllengult blommoln. Jag sveps verkligen in av Oesel, den undersköna doften förvandlar min bleka hy till guld.


Parfymerna från Xerjoff väcker en sådan glädje, förundran och tacksamhet i mig. Inget av de andra riktiga high end-märken har lyckats med det. Oesel är den som fångar mig mest, men när jag suttit och försökt bestämma vilka av alla Xerjoffs dofter jag ska skriva om har det varit svårt att inte ta med alla, de flesta är tillräckligt bra för att förtjäna en gedigen recension, även om förstås inte alla passar just mig lika bra.


Oesel är en långsam doft, en doft att bara vara i, men när basnoten sakta gör entre anar jag varför Oesel egentligen är ämnad för män. Den varma, träiga basen har vissa maskulina inslag. Det här bidrar bara till att göra Oesel mer intressant för mig. För generellt kan man inte påstå att Xerjoffs dofter är banbrytande, provocerande eller radikala, de förvaltar snarare det bästa inom parfymkonsten än förnyar den och ändå... Oesel är tack vare de maskulina inslagen ändå på gränsen till provokativ. Provokativt vacker, på en man eller en kvinna... spelar inte någon roll för mig.


Oesel kan vara min heliga graal inom parfymeri. Jag brukar ifrågasätta märken som väljer att presentera sina dofter i allt för dyra flaskor. Men, flera av mina favoritdofter från Xerjoff är så bra att de inte vore värda att förvaras in något annat än en lika vacker flaska. Varje doft är som en stor vacker ädelsten, något man kanske inte gärna hänger från halsen i ett plastband? Samtidigt är jag ju plågsamt medveten om att dessa flaskor bidrar till att Xerjoffs parfymer är utom räckhåll för mig. Och att jag hoppas att de som har råd att köpa dem faktiskt förmår och förstås att uppskatta de utsökta dofterna.


Jag funderar på att spara ihop till en alldeles egen flaska av Oesel. Har du någon älskad parfym som egentligen är alldeles för dyr för din budget? Som du ändå har köpt eller hoppats på att få råd med?





Pic: Pbase

Äntligen farmor! Och en utlottning.

Har varit en intensiv helg här i Nyköping. Det lilla barnbarnet föddes på lördag kväll halv elva och förlossningen gick bra. Så nu är jag nyförälskad farmor till en liten pojke på 54 cm (vilket ju egentligen är bra långt för en nyfödd) och 4 kilo. Vi hälsade på den lilla sötnosen och hans omtumlade nyblivna föräldrar igår och han är så fin, tittade på honom hela tiden vi var där. Hoppas vi får träffas snart igen, helst varje dag!


Äldsta dottern och hennes familj passade lägligt nog på att besöka oss under helgen, så de hann också med att träffa sin nya lilla släkting innan de åkte tillbaka hem till Örebro. Vi har hunnit med grillkväll, badtur, sushi och så varit i spänd förväntan inför den lillas ankomst.


Jag känner verkligen ett behov av att fira att jag blivit farmor, så jag har en liten utlottning idag också. Lämna en kommentar på bloggen före fredag morgon 28/5 så drar jag en vinnare sammanlagt (här och på den engelska bloggen). Vinsten blir ett överraskningspaket med lite blandade prover varav iallafall några som jag skrivit om här på bloggen. Lycka till.

Black Phoenix Alchemy Lab - Bien Loin d'Ici

När jag var liten var jag inte mycket för att shoppa. Att följa med mamma för att handla kläder var det mest långtråkiga jag kunde tänka mig. Men, sen nån gång under förpuberteten ändrades det där. Nej, kläder var fortfarande inte så spännande, men veckopengen började användas till annat än godis. Serietidningar, kasettband (med ABBA, Baccara och Boney M) och smågrejer som hårspännen, läppglans och klistermärken.


Folk från Boden åkte ofta till Luleå och shoppade. Framför allt åkte bodensare till Shopping. Shopping var (när det byggdes på 50-talet) Sveriges första moderna köpcenter, med amerikanska köpcenter som förebild. Det var framför allt två saker som var kul med att åka till Shopping. Dels brukade vi hälsa på min pappas kusin som jobbade som dekoratör på Tempo, hans verkstad var makabert spännande med nakna skyltdockor och delar av skyltdockor överallt. Ibland gick vi och fikade med Ulf, jag tog alltid en portello (några år längre fram blev det cocacola) och en negerboll (på den tiden hette det fortfarande negerbollar).


Det andra som var kul med Shopping var en liten butik som hette Anarkali. Det var en mycket liten, trång och mörk butik som låg lite bortglömd i ett hörn bredvid en trapp. Med tanke på att jag uppfattade butiken som liten redan när jag var 11 år, så måste den ju verkligen ha varit riktigt liten och trång. På bilden här ovan (bildrutan i lägre vänstra hörnet) skulle Anarkali ligga inklämd där de två trapporna möts i vänstra hörnet. Trots sin ringa storlek rymde Anarkali mycket spännande, rökelsekoner, smycken och tingeltangel, kläder i starka färger av tjockt sammet och tunn sidenchiffong, väskor, mattor och skor. På Anarkali köpte jag mig ett par svarta kinaskor som var väldigt moderna där ett tag. Jag köpte små smycken, en väska och massor av rökelse. Jag älskade rökelse och min mamma tyckte tack och lov också om rökelse, men några år senare blev jag grymallergisk mot rökelse och är det fortfarande.


Nu undrar jag om jag inte framför allt besökte Anarkali på grund av dofterna jag möttes av där. Det var doft av rökelse, starka, stickiga parfymoljor, dammiga sammetskläder och doften av textilfärg (alla indiska kläder var på den tiden så överfärgade att man fick spår av färg på fingrarna när man rörde vid dem, mamma HATADE det). Några år senare öppnade Indiska sin första butik i Luleå, i Shopping. Indiska hade en stor, ljus och luftig butikslokal och liknande sortiment som Anarkali, men så mycket mer av allt. Till en början gillade jag inte Indiska, utan fortsatte troget att besöka Anarkali istället, men till slut blev lockelsen för stor. Jag hade rentav lite dåligt samvete och ville inte att kvinnan som jobbade på Anarkali skulle förstå att jag även handlade på Indiska. Nåväl, kort därefter fanns inte längre Anarkali kvar... av förståeliga skäl blev den brutalt utkonkurrerad av Indiska.


Efter många om och men kom min "impar"(prover) från BPAL, beställt den 27/3 och kom fram 15/5. Värt att vänta på dock. Trots att jag älskar parfymer från Serge Lutens, Frederic Malle, L'Artisan m.fl så gillar jag dessutom parfymoljor. Så det är kul att testa sig igenom dem.


En av oljorna, Bien Loin d'Ici har fångat mig lite extra. Bien Loin d'Ici doftar precis som inne i butiken Anarkali nämligen. Lite starkare och mer omedelbart än själva butiken, men annars är det på pricken likt. Jag förs genast sisådär 30 år bakåt i tiden och hamnar som liten 11-12-åring med veckopengen i näven framför disken i Anarkalis butik. Innan jag doftade på Bien Loin d'Ici minns jag knappt att jag minns Anarkali om man säger så. Men, nu...


Bien Loin d'Ici doftar av kryddor, rökelse, blommor och är mättad, stark, på gränsen till överväldigande till en början. Det är en varm, fyllig och rik doft, den känns orientalisk på ett väldigt genuint sätt. Kanske inte speciellt raffinerad eller exklusiv, men fylld av känslor och minnen, iallafall för mig. En rolig sak med BPALs oljor är att de ofta doftar på ett sätt i prover, på ett annat vis på huden och sen genomgår doften flera förvandlingar innan den slutligen smälter ihop med huden. Bien Loin d'Ici doftar som Anarkali under de första faserna, senare förändras den...


Den vaga blomdoften och kryddorna försvinner, kvar finns doft av trä, rökelse och ambra. Den är mycket varm och skön, en riktig mysdoft som nog kanske passar bättre när det inte är värmebölja. Under den första fasen har doften gott sillage för att vara en olja, men sen blir den mer av en hudnära doft. Hållbarheten är otrolig, räkna med minst 12 timmar. Tog på mig av den igår kväll och känner fortfarande basnoten mycket tydligt. Basnoten är mest mild, glödande ambra och inslag av animalisk och sexig mysk. Väldigt fin, trivsam och sensuell.


Jag har flera andra impar från BPAL att gå igenom och det är väldigt kul, eftersom de är ganska annorlunda mot annat i parfymväg. Dessutom har jag precis fått hem en massa prover från ett extremt exklusivt parfymhus. Och då menar jag extremt exklusivt! Underbart roligt att testa dessa också och jag förundras så över den bredd, rikedom och variation man kan hitta inom parfymerikonsten. Är det inte fantastiskt så säg!?


Svärdottern har nu gått två veckor över tiden och om det inte händer nåt så ska förlossningen tydligen sättas igång imorgon. Äldsta dottern med familj kommer hit senare idag, de hade nog hoppats på att få besöka ett alldeles nytt litet bebisbarn.


Pic: shopping_interiorer, tirsen aili

Parfymträffen i Stockholm 29/5

Ja, nu är det bara en dryg vecka kvar till den 29/5 och det betyder att vi ska ha en parfymträff i Stockholm.

När? Lördagen den 29/5 kl.12.00

Var: NK, Stockholm det lilla ståcafét vid ingången Regeringsgatan.

Hur? Inledningsvis kollar vi väl parfymer på NK och sen kanske en sväng till COW och ev. Byredo, fler parfymbutiker/butiker som säljer parfymer tex. PomPom Parlour (har de fått in Paul & Joe´s parfymer ännu???), L'Occitanes butik etc. kan också bli aktuellt om tid och lust finns. Förslag finns från en av deltagarna att vi kan åka hem till henne och fika och sniffa på parfymer om vi inte blir så många. Det låter som ett bra förslag tycker jag och som det ser ut blir vi kanske inte fler än fem. Om du läser det här och inte anmält intresse, men vill komma ändå? Det är bara att komma, alla som är nyfikna och intresserade är välkomna.

Medtag: Har du några parfymer du absolut vill att vi andra ska få bekanta oss med så är det bara att ta med. Gärna dofter med anknytning till sommar och sol, men har du någon spännande specialare/vintage/sällsynt så ta med den också(om du vill). Menar ju inte att du ska släpa med hela parfymkollektionen, decanter och prover är ju suveränt vid såna här tillfällen. Ev. kan de som har lust byta parfymer/prover/decanter, men vet inte riktigt hur det skulle arrangeras i förväg?

Har du frågor och förslag så lämna en kommentar eller hör av dig via mail.
Det här ska bli jättekul tycker jag. :)

Parfumerie Generale - L'Oiseau de Nuit

Egentligen planerade jag att skriva om Parfumerie Generales andra nya doft idag, Gardenia Grand Soir. Men, om det nu beror på att jag testat några gardeniadofter på raken eller något annat, så får inte Gardenia Grand Soir mig att känna inspiration. Jag tar på mig den, funderar och kommer inte på något annat än... att jag skulle vilja skriva om en annan Parfumerie Generale-doft, nämligen L'Oiseau de Nuit (Nattfågel).


Vid det här laget har jag hunnit med att testa en majoritet av dofterna från Parfumerie Generale, men det är först nyss jag lyckats beställa hem ett prov av L'Oiseau de Nuit. Och ojoj. den var värd att vänta på!


Öppningen är så färgstark och sprakande att jag blir alldeles förstummad. Vagt påminner den om M.Micallefs Gaiac, men det jag tänker är "som Gaiac på syra" eller hmmm, dofterna virvlar så och rör sig på min hud att det blir en närmast psykedelisk doftupplevelse. Varför, varför finns det så få ord att beskriva dofter med? Har något språk, någon kultur ett rikare ordförråd när det gäller just dofter? Jag brukar inte vanligen känna mig ordfattig, men öppningen av L'Oiseau de Nuit får mig att komma till korta.


Riktigt vilken typ av doft L'Oiseau de Nuit är kan jag inte riktigt avgöra. Det sägs finnas not av läder i den, men den märks inte av på min hud. På min hud verkar hela doften vila på en bas av varmt, gyllene trä och ett trä som doftar likt träet i Gaiac. Starten är söt, gourmandliknande med inslag av frukt, sirapssötma (men, bara små glimtar), rök, aquatiska inslag såväl som något som ger doften en luftig karaktär. Alla dessa noter liksom reser sig från min hud och virvlar runt på ett ganska omtumlande sätt, men lugn bara lugn, ganska snart lugnar L'Oiseau de Nuit ner sig.


När den stillnat något finns fortfarande tränoten kvar, tillsammans med en rökig not (som skulle kunna vara läder) som av svag rökelse, L'Oiseau de Nuit är också hela tiden en ganska söt gourmandliknande doft och jag förvånas över hur aquatisk den blir på mig. Inte vattningt aquatisk, utan snarare någon märklig tinktur av krossat trä, tropiska frukter och annat som säkert låter minst sagt udda, men som doftar väldigt gott. L'Oiseau de Nuit har också betydande inslag av ambra/labdanum vilket ger doften ett djup och en varm, gyllene, animalisk karaktär.


Trots sin ganska starka karaktär finns det något vagt och flyktigt i L'Oiseau de Nuit, trots att den har god hållbarhet doftar den som om den skulle ha kort hållbarhet, vilket jag finner aningen märkligt. Det här bidrar till att L'Oiseau de Nuit inte riktigt når upp till favoritstatus bland mina andra Parfumerie Generale-favoriter (Aomassai, Lounges Profanes, Felanilla, Drama Nuui och Cadjmere).


Basnoten är varm, smekande, sexig och mogen. Fortfarande är L'Oiseau de Nuit söt och fyllig, men inte längre lika komplex och motsägelsefull. Doften varar 6-8 timmar och har medium sillage. Kan nog funka även på män, även om jag tycker den lutar åt det feminina hållet.


Har du någon favorit från Parfumerie Generale?



Pic: tartlime, flickr

Parfumerie Generale - Bois Naufrage

Vanligen brukar jag vara en ganska lydig och lättledd parfymnörd. Om en parfym heter "Black Afgano" hakar jag gärna på till de afghanska bergstrakterna och känner doften av mörker, lägereld och haschisch. Heter den Sienne l'Hiver traskar jag gärna med genom ett vintrigt Sienna. Och har den ett namn som Lipstick Rose associerar jag förstås till knallrött läppstift, röda rosor, röda leenden och glatt humör. Nu handlar det förstås om att doften i många fall faktiskt dessutom lyckas leva upp till namnet, inte bara om min fantasi. Men, ibland lyckas en doft inte alls övertyga mig om namnet. Ibland tycker jag helt enkelt att ett helt annat namn vore mer passande...


Parfumerie Generales nya doft Bois Naufrage är en sån doft. Som jag har uppfattat det betyder Bois naufrage ungefär Skog av skeppsbrott, eller möjligen trä från skepp som lidit skeppsbrott. Inspiration till doften har Pierre Guillaume fått av den översta bilden här ovanför, ett foto av Lucien Clergue. Både bilden, namnet och de noter (carobträ, havssalt, ambra) som finns angivna för doften får mig att förvänta mig något helt annat än vad jag får.


Vad jag får är: Ett moln av mjölkiga blommor väller upp från min hud precis när jag tagit på mig Bois Naufrage, en kort stund senare förändras doften till något som doftar snarlikt Pina Colada, men en slags mild version. Mer mjölkig, mindre söt ananas, men fortfarande med en rejäl skvätt rom i. Carobträ är tydligen även känt som egyptiskt fikon och jag antar att det är den som doftar så härligt mjölkigt. Vanligen brukar jag inte vara så mycket för fikonnot, men nu... även om det inte är fikonnot rakt av är det härligt krämigt, mjölkigt, svaga inslag av kokos och jag gillar den här doften jättemycket. Den spritiga noten är till en början nästan lika uttalad som mjölknoten, men försvinner rätt fort. Den svaga (men absolut närvarande) noten av ananas bleknar också ganska fort och efterträds av en ganska återhållen not av blommor.


Doftens hjärtfas är ganska linjär och är till stor del den där härliga mjölkigheten tillsammans med en bukett blyga blommor (omöjligt att avgöra vilken typ av blommor det rör sig om), som ett vagt minne dröjer sig doften av Pina Colada kvar, men väldigt, väldigt diskret. Hur det här på något sätt kan ha med drivved och skeppsbrott att göra förstås inte jag. Någon träig not att tala om upptäcker jag inte i Bois Naufrage. Däremot lyckas Bois Naufrage trots sina inslag av gourmandkaraktär och tropisk strand vara en aningen melankolisk doft, det är stranden efter ett stort party, tom, övergiven och skräpig, snarare än stranden under ett stort party... Känslan i Bois Naufrage är aningen övergiven, drömsk och subtil och det får doften att bli intressant.


Mot slutet av doften mildras gourmandkaraktären, blommorna så gott som försvinner, men mjölkigheten finns hela tiden kvar nu med sällskap av en aningen kärvare doft som kan vara något träigt, men som jag snarare uppfattar som något aningen saltigt. Hållbarheten är okej, men inte märkvärdig och sillaget är rätt bra.


Jag uppfattar Bois Naufrage som en ganska unik doft, därför att jag har aldrig tidigare stött på en tropisk cocktail som doftar dels så sublimt, men också så drömskt och melankoliskt. Den mjölkiga noten är också intressant, den lyckas hela tiden vara härligt krämig utan att bli kväljande eller för söt, inte ens de små inslagen av kokos gör den för kvalmig. Bois Naufrage passar nog bra på både män och kvinnor och jag misstänker att den kan dofta väldigt olika på olika människor. Tycker absolut att den är värd att testa även om den inte alls (enligt mig) lever upp till namnet.





Pic:
abow: Naked in Driftwood, Lucien Clergue
below: copyright-brian-brown

Van Cleef & Arples - Gardenia Petale

Här har det på kort tid råkat bli flera gardenia-dominerade parfymer. Och det har jag inte alls något emot, även om jag innan knappt testat någon enda parfym med mycket gardenia i.


Gardenia Petale har blivit min första bekantskap med Van Cleef & Arples parfymer och det är en riktigt trivsam bekantskap. I likhet med Kriglers Pleasure Gardenia 79 är även denna gardeniadoft fylld med en slags klar, vit renhet. Men, bortsett från det och gardeniadoften som de har gemensamt så slutar likheterna där.


Gardenia Petale har inget av Pleasure Gardenia 79´s sexighet, kropp, fyllighet eller tropiska sötma. Gardenia Petale känns betydligt mer stram, elegant och trots att jag tycker om den finns det nästan ett inslag av klinisk renhet. En slags prydlig, slätstruken och minimalistisk känsla omger Gardenia Petale, inte utan att jag tänker att den skulle passa en nordisk, blond och sval skönhet som dyrkar allt vad "less is more" kan tänkas vara.


Och nej, jag tycker fortfarande om Gardenia Petale trots att jag varken är nordiskt blond, sval eller prydlig. Ibland dras ju motsatser till varandra och det är nog vad det är frågan om här. Gardenia Petale är en något monoton doft, men med flera olika lager. Ett av lagren är svalt, stilla och rent som klart vatten. Ett annat är doften av undersköna blommor, vacker, men samtidigt för återhållen för att göra Gardenia Petale till en stor vit blomdoft (iallafall på mig). Det tredje lagret är en doft som mest av allt påminner mig om papper. En härlig, torr och nästan skör pappersdoft, som handgjort papper av finaste kvalitet och med vagt pastellfärgade blomblad som en del av pappret. Kan vara den mysiga pappersliknande doften som får mig att falla för Gardenia petale, för jag brukar gilla doften av papper väldigt mycket.


I Gardenia Petale får den här doften mig att tänka på gracila pappersblommor som stillsamt flyter på en spegelblank damm. Ett blommande träd i mörkret men upplyst av hundratals små vita ljuslyktor i papper. Förutom vatten finns även en vag luftig känsla i Gardenia Petale, något som ger doften både djup och höjd på samma gång. Vilket inte betyder att den har något mördande sillage utan på det hela taget är Gardenia Petale en mycket lagom doft som hela tiden beter sig ganska väluppfostrat (och i längden lite tråkigt). Jag tror att jag tycker om den, dels på grund av pappersdoften, men också just för att det är ganska sällsynt med vita blomdofter som inte blir så där på gränsen till vulgärt stora. Gardenia Petale skulle till exempel kunna bäras av en ung och lite konservativ blivande brud på hennes bröllopsdag. Jaja, den skulle passa jättefint på vår kronprinsessa Victoria som gifter sig om en månad eller nåt sånt.


Med tanke på priset för Gardenia Petale är det inte troligt att jag kommer att anstränga mig så där övermycket för att få mer av den. Men, jag kommer nog utan tvekan att njuta av mitt lilla prov till sista droppen.


Något litet barnbarn har det inte blivit än. Min stackars svärdotter har gått mer än en vecka över tiden, även om det brukar vara något som glöms bort rätt fort när väl underverket har anlänt. Varje gång telefonen ringer tror jag det är sonen som ringer för att berätta att jag blivit farmor. Åh, det ska bli så kul och jag längtar så!!!


Och nu är det bara 2 veckor kvar till den 29/5. Ni som vill komma till parfymträffen i Stockholm kan väl lämna en kommentar alt. skriva till min mail så jag vet hur många som kommer. Och framför allt att någon kommer. Ska vi träffas på NK? I så fall var?





Pic: Chanel E

Annick Goutal - Mandragore

Om Eau de Charlotte är en kort, men innerlig kärleksdikt (till en dotter, doften skapades till Annick Goutals dotter Charlotte), så är Annick Goutals Mandragore en magisk och mycket verksam trollformel. Ändå sedan jag först hörde talas om Annick Goutals dofter har jag varit nyfiken på Mandragore, men utan att testa den förrän nu. Annat har kommit i vägen och inte minst har jag varit lite tveksam eftersom många av dofterna visat sig ha så dålig hållbarhet på mig.


Nu har det ju till och med kommit ut en "flanker"(uppföljare) till Mandragore (Mandragore Poupre) och till slut gjorde jag slag i saken och beställde prover av båda två. I min näsa är Mandragore MYCKET bättre än sin efterföljare. Mandragore Poupre må ha lite längre hållbarhet, men istället saknar den all tillstymmelse till magi som jag hittar så rikligt i Mandragore!


Mandragore startar bubbligt och sprittande på min hud, pigga noter av citrus blir nästan som levande, de åtföljs av av en härligt fyllig doft av stjärnanis, som påminner om lakrits men mer kryddig, varm och framför allt komplex. Jag har bara ett litet duttprov, men denna korta fas av doften är vidunderligt underbar på mig. Jag dras med och förtrollas, Mandragore är humörhöjande, glad, lättsam och ändå på samma gång mystisk, magisk och unik. En inte helt vanlig kombination.


Öppningen varar bara en kort stund, snart anar jag inslag av mint, men det är en varm mintig doft, som mynta som jag precis gnuggat mellan fingrarna i trädgården snarare än syntetisk pepparmint i tuggummi eller tandkräm. På rak arm kommer jag inte på någon parfym med mintnot som lyckas gör mintnoten trevligare och samtidigt så intressant som i Mandragore. Det är som om kombinationen av noter tillsammans lyckas göra varje not mer intressant än vad den egentligen är, vilket ju förstås är precis vad parfymskapande handlar om generellt, men som blir extra tydligt just i Mandragore tycker jag.


Under doftens hjärta dyker en tydlig ingefärsnot upp och jag anar även lite kardemumma, samtidigt blir Mandragore också jordigare, mörkare och örtigare. Citrus-och anisnoten hänger med och bidrar nog till att liva upp det hela ganska mycket. Tyvärr så varar ju inte heller Mandragore särskilt länge på mig och efter knappt en timme är det som återstår en ganska platt doft, om än mild, god och trivsam. Jag skulle gärna testa att spraya Mandragore i lite rikligare mängd för att upptäcka hur den beter sig då. Trots sin inte särskilt goda hållbarhet på mig överväger jag starkt att köpa iallafall en miniflaska eller decant av Mandragore snarast! Tror också den kan vara en mycket trevlig sommardoft.


Alla som är nyfiken på Annick Goutals dofter bör testa Mandragore, den funkar på både män och kvinnor. Tycker också den är lite av en outsider bland andra Annick Goutal-dofter.





Pic: Misummer´s Eve, Edward Robert Hughes

Annick Goutal - Eau de Charlotte

När jag berättar om mitt parfymintresse händer det ofta att människor undrar om jag aldrig ledsnar? Och om jag verkligen behöver så många parfymer? Nej, klart jag inte BEHÖVER så många parfymer, men att jag skulle ledsna på mitt parfymintresse är lika sannolikt som att jag plötsligt skulle ledsna på att läsa eller lyssna på musik.


Jag är och har alltid varit (sen jag lärde mig att läsa iallafall) en bokmal. I familjens bokhyllor kan man hitta allt mellan svenska kvinnliga deckarförfattare till klassiska storverk av ryska, grekiska och engelska författare. Modern litteratur, poesi, facklitteratur om konst, djur, historia, genusteori och fysik. Fantasy, sci-fi, kärleksromaner och äventyr. Kort sagt, inte bara jag utan även min man har en ganska bred och slukande boksmak.


Jag har ju ganska gott om tid på mig till att fundera och filosofera om lite allt möjligt. Jag funderar ganska mycket på parfymer, men en hel del på olika böcker jag läst också. Så här en dag kom jag att tänka på att om olika parfymer/parfymhus vore litteratur vad vore det för litteratur då?


Serge Lutens dofter är förstås rika berättelser fyllda av myllrande liv, människoöden och spännande, exotiska miljöer. Serge Lutens dofter är lika välfyllda och minnesvärda som till exempel Gabriel Garcia Marques fantastiska bok "Hundra år av ensamhet"...


Frederic Malle har en aningen mer intellektuell stil, mer klassiskt europeisk än orientalisk, lite stramare och lite mer återhållet. Kanske lite Sartre och Simone de Beauvoir snarare än något glatt och myllrande.


L'Artisan lyckas ofta fånga dofter från jordens alla hörn, färgstarkt, vackert men också modernt. Lite crossover. Kanske som vår svenska författare Jonas Hassen Khemiri som blandar ihop det mesta på ett snyggt sätt.


Med Annick Goutals dofter förhåller det sig snarare så att jag nog till en början förväntade mig en välfylld roman och inte riktigt förstod att jag hade stött på ett delikat kärlekspoem eller en sparsmakad, men träffsäker japansk haiku. Av någon anledning blir jag djupt tilltalad av den tanken, att inse att många av Annick Goutals dofter är korta, kärnfulla dikter snarare än månghundrasidigt långa berättelser. Det här är en liknelse som funkar för mig, även om många andra säkert kan känna sig helt främmande inför den.


På mig är det få av Annick Goutals dofter som varar länge eller gör något väsen av sig, hittills är Songes det enda undantaget. Eau de Charlotte är precis som många andra jag testat från Annick Goutal eterisk, flyktig, lätt och transparent. Ändå tycker jag oerhört mycket om den i just den korta stund då den doftar som mest och godast på mig. Denna lilla stund rör sig om kanske 1-1½ timme, men med Eau de Charlotte blir det en härlig timme.


Öppningen är blyg och försiktig, varma bär och något pudrigt som tillsammans får en vag doft av läppstift på min hud, men i så fall läppstift i en så skir och transparent nyans att läpparna skulle se i princip omålade ut. Något i öppningen doftar spröd grönska på mig, men än mer tillbakahållet än den försiktiga läppstiftsdoften.


I hjärtat av doften hittar jag pudriga, skira blommor något åt liljehållet. Ganska snart känner jag en svag doft av kakao som tillsammans med vanilj bildar en mild gourmandbas till doften. De bäriga noterna återkommer då och då, och ibland tycker jag mig känna något som nästan doftar som kex i Eau de Charlotte, eller kanske nästan vagt mjölkigt. Oavsett så doftar det mycket, mycket gott. Strax efteråt börjar Eau de Charlotte bli så skir och vag att jag glömmer bort den, när jag nästa gång försöker känna doften av den på min hud finns den inte längre kvar.


Visst är det tråkigt att många av Annick Goutals dofter har så kort hållbarhet på mig, men det förändrar inte det faktum att Eau de Charlotte (och andra) doftar väldigt, väldigt gott på mig medan de väl doftar. Den korta, intensiva stund som vissa av Annick Goutals dofter varar är ändå mer minnesvärda än många betydligt mer långlivade dofter...


Har du bättre tur med hållbarheten i Goutals dofter? Mellandottern älskar det mesta från Annick Goutal, men på hennes hud varar de flesta dofterna också ungefär dubbelt så länge som på mig.





























Pic: Levasomkarin

Krigler - Pleasure Gardenia 79

Genom ett byte har jag fått några prover på dofter från Krigler. Ett gammalt och anrikt parfymhus som dock legat i träda under ganska många år, men nu blivit återuppväckt. Krigler är nu ett New york-baserat företag och man har återskapat flera av sina historiska dofter. Mer om krigler,deras historia och deras dofter kan du läsa här: http://krigler.com/index.html


Jag kommer säkert att återkomma till fler av Kriglers parfymer, men bland proverna jag fick var det särskilt ett som jag blev ögonblickligt förtjust i; Pleasure Gardenia 79. Siffran indikerar vilket året doften först skapade, i det här fallet 1979, inte så tidigt som 1879, vilket gör Pleasure Gardenia till Kriglers yngsta parfym.


Pleasure Gardena startar med buller och bång, det är som om doften riktigt hoppar upp från min hud när jag tagit på den. Man kan tycka att de olika noterna knuffar sig fram för att vara först att nå mitt doftsinne, stark, tropisk blomdoft, något sött, saftigt och fruktigt, en svag doft att tobak, len, krämig vanilj, något kokosliknande, något tuggummiliknande och en hel massa andra intryck närmast översköljer mig. Min allra första tanke är att "oj, jag brukar ju inte vara så förtjust i tropiska, tunga blomdofter", min andra "men, hmmm... den är som... hmm... fin..." min tredje "okej, okej jag ger mig, jag kapitulerar".


Den här extremt spralliga öppningen varar inte särskilt lång stund, kanske för att jag inte sprayar på doften, men det som kommer härnäst är inte sämre, bara aningen mer vilsamt.


Pleasure Gardenia 79 är en mycket mångfacetterad doft. Den är på samma gång lugn, stillsam och komfortabel, men också ständigt förändrande, spännande och exotisk. Visst är det i mycket en tropisk, krämig, rentav kokosliknande blomdoft, men minst lika mycket elegant, sensuell och erotisk. Jo, ganska snart inser jag att Pleasure Gardenia är med bland höjdarna av erotiska blomdofter. Och den gör verkligen sin namne växten gardenia rättvisa, för visst har gardenians blommor något djupt sensuellt, köttigt och vällustigt över sig? Kanske rentav den mest erotiska av alla blommor? Faktum är att mellandottern för en stund förväxlar Pleasure Gardenia 79 med SLs Muscs Koublai Khan, det säger väl en hel del om Pleasure Gardenias erotiska aura?


Nu råkar ju Pleasure Gardena vara mycket mer än rakt av erotisk. Den lyckas dessutom vara ren, klar och nästan tvålig bitvis. Men, hela tiden med den där svulstiga, hudfärgade, vibrerande doften i bakgrunden. Den är ärligt oskyldig, ren, oskuldsfull och vit, men också närgången, naken och förförisk. Ärligt talat får jag nästan lite "Lolita-vibbar" av den, men det är svårt att förklara det utan att det blir negativt, för jag menar det inte på något depraverat eller osmakligt sätt. Det bara ÄR så helt enkelt. Vilket aboslut inte innebär att Pleasure Gardenia 79 skulle vara en flickaktig eller barnslig doft, för det är den lika lite som FMs Carnal Flower eller redan nämnda Muscs Koublai Khan... Ändå, lyckas Pleasure Gardenia 79 få mig att känna lite som en puma som lånat lammkläder om ni förstår vad jag menar? Och att det dessutom funkar!? Öööh, nej jag tror ni måste testa den själv känner bara att jag målar in mig i ett hörn.


Förutom slisk och snusk är den också aningen fruktig (jag känner en doft av päron), söt, len, och trots att den på något vis känns ganska diskret så virvlar den omkring mig med ett trivsamt och oregelbundet återkommande sillage. Tropisk är den delvis, men mer som ett besök på ett tropiskt spa i någon metropol än palmer, paraplydrinkar och sandstränder. Hållbarheten är god, iallafall 7-8 timmar och basnoten är mild, behaglig och mycket, mycket sexig. Pleasure Gardenia 79 har inte mycket av unisexkvalitet, utan är i allt en väldigt feminin doft.


Du måste, måste, måste prova om du är det minsta nyfiken på en bedårande, sexig, tvetydig och frodig blomdoft. Man kan beställa prover via Krigler hemsida, men har ingen koll på hur de postar till Europa etc. Jag kanske tar med mitt lilla knappt halvfulla prov till parfymträffen i Stockholm ifall någon skulle vilja provsniffa den.


Idag har jag fått lite trevliga prover från Luckyscent, bland annat Parfumerie Generales två nyaste och lite annat gott och blandat (två gardeniadofter bland annat), mer om dessa snart här på bloggen. Har du någon gardeniafavorit?





Pic: Omnia, flickr

Eau d'Italie - Bois d'Ombrie

Precis som med Sienne l'Hiver så transporteras du genast någon annanstans även med Bois d'Ombrie.


Bois d'Ombrie tar med dig till en skog, kanske någonstans i Italien, men jag tycker att den doftar härligt, skogigt som vilken skog som helst egentligen. Bois d'Ombrie har mycket gemensamt med Sienne l'Hiver, men de båda dofterna utspelar sig förstås i helt olika omgivningar. Bois d'Ombrie tar också med dig på en långsam promenad snarare än äventyr. Dofterna i Bois d'Ombrie är bra mycket mer komplexa än "bara" skog, ändå är det en högst värdslig skog jag besöker, jag förväntar mig inte att möta älvor, småknytt eller troll i Bois d'Ombrie. Snarare rejäla kraftkarlar till skogshuggare, jägare och kanske rentav någon som väntar vid sin kolmila.


Precis som Sienne l'Hiver är Boid d'Ombrie en unisexdoft, men med övervikt åt det maskulina hållet. Trots detta upplever jag Bois d'Ombrie som mer lättburen än Sienne l'Hiver, medan Sienne l'Hiver kanske är snäppet mer intressant och unik.


Bois d'Ombrie är mjukare, mer välkomnande och också aningen sötare än Sienne l'Hiver. Redan i toppnoten uppfattar jag Bois d'Ombre som ganska tung och kompakt, jag anar flyktiga noter av något spritigt, men ganska fort utvecklas noter av rustikt läder och en doft som får mig att tänka på hur marken mellan träden i en barrskog doftar. Jordigt, mossigt, kådigt och oerhört aromatiskt. På min hud blir det den doften som dominerar en bra stund framöver, men jag känner även inslag av vetiver, iris och något som på min hud doftar en aning av svag kanel.


Inledningen på Bois d'Ombrie är tung, konkret och ser till att ta plats. Trots detta är den hela tiden intressant och lyckas fånga mig rejält. Jag är hela tiden nyfiken på vad som kan komma härnäst. Jag blir glad då jag så småningom uppfattar små milda inslag av något rökigt, minsann det finns en kolmila nånstans i skogen iallafall! Samtidigt som de rökiga inslagen börjar ge sig till känna mildras också doften, en härlig torr tobaksnot uppträder, doften får mer sötma, mer mjukhet och mer vilsamhet. Mycket, mycket fin!


Bois d'Ombrie verkar ha något bättre hållbarhet än Sienne l'Hiver, men sillaget är ungefär detsamma. På mig blir Bois d'Ombrie en genuin, skogig läderdoft, men på min man blir -även den här- aningen bättre och mer intressant. Som vanligt verkar hans hudkemi skava av de skarpa hörn som min hudkemi ibland tar fram i vissa lite mer maskulina dofter. På mig skulle jag också påstå att Bois d'Ombrie inte är varken sensuell eller sexig, medan den faktiskt lyckas med det konstycket på min man. Jag skulle inte alls ha något emot att vakta kolmilan med honom om man säger så...


precis som med Sienne l'Hiver rekommenderar jag Bois d'Ombrie till alla som gillar annorlunda, välgjorda dofter och framför allt till män. Den är verkligen jättefin och spännande.


Anledningen till att jag tjatar om kolmilor är för att min morfar brukade göra kolmilor när jag var liten. Även om det är rätt länge sedan (70-talet) så var kolmilor även på den tiden en ovanlighet och jag tror att kunskapen om hur man gör och sköter en kolmila dog ut med min morfars generation (i stort sett, säkert kan man idag gå en kurs i hur man gör en kolmila, men det är inte riktigt samma sak). Alltså, klart jag gillar en doft där jag inbillar mig att jag känner doften av kolmila...



Pic: Tre nycklar

Eau d'Italie - Sienne l'Hiver

Eau d'Italie är en italiensk parfymlinje som inspirerats av ett underbart hotell i Positano, Le Sirenuse. Titta på bilderna därifrån och medge att jag inte är ensam om att vilja åka dit:

http://www.sirenuse.it/Intro.asp



Eau d'Italie erbjuder sex olika dofter Eau d'Italie, Paestum Rose, Sienne l'Hiver,Bois d'Ombrie, Magnolia Romana och Baum du Doge, eller egentligen sju, men den nyaste Au Lac har jag tyvärr inte testat. Du kan läsa mer om Eau d'Italies produkter här:

http://eauditalie.com/index.html



Eau d'Italie och Magnolia Romana blev jag inte särskilt imponerade av. Magnolia Romana är jag dessutom doftblind för, under hela hjärtfasen av parfymen kunde jag knappt känna någon doft alls, förutom en liten antydan till något vattnigt svalt, trots detta kan säkert Magnolia Romana vara en trivsam doft för de som kan känna den. Men, man kan ju inte tycka lika mycket om allt.


Däremot har jag förtrollats lite av Sienne l'Hiver, en doft som en av mina bloggläsare faktiskt fick mig nyfiken på. Sienne l'Hiver betyder "Vinter i Sienna" och det kan jag skriva under på. Nu har jag ju aldrig varit i Sienna varken på vintern eller någon annan årstid, men Sienne l'Hiver lyckas vara både vintrig och italiensk på samma gång.


Somliga dofter som tar mig med på olfaktoriska trippar är alldeles fantastiska, fantasifulla, äventyrliga och nästan lite utmattande. På det sättet är inte alls Sienne l'Hiver. Sienne l'Hiver är en dämpad, långsam och ändå totalt unik doft. Sienne l'Hiver tar mig med på en stillsam promenad genom ett vintrigt Sienna. Jag inbillar mig att jag följer en liten pojke som vill visa mig staden.


Vi börjar i pojkens farmors och farfars delikatessbutik, här är hemtrevligt och ombonat. Luften är fylld av dofter, inlagda oliver, tryffel, en vag rökdoft, svag vinäger, diskret läder. Nej, det här påminner inte alls om någon annan parfym jag testat. I den här fasen är Sienne l'Hiver utan tvekan en gourmanddoft, men så långt från alla andra gourmanddofter jag stött på att den ger upphov till något helt nytt. Det är inte utan att jag undrar om jag verkligen vill dofta som en italiensk delikatessbutik, oavsett så doftar det gott, genuint och omtumlande. Visst är Sienne l'Hiver en dämpad doft, men inte diskret, du måste inte jaga efter den utan den tar plats på ett självklart och ganska maskulint vis.


När jag precis börjat vänja mig vid att sitta på en pall i den mysiga butiken är det tydligen dags att ge sig ut på strövtåg. Siennas gränder är trånga och vindlande, nu blir Sienne l'Hiver kyligare och med en mer utomhuslik doft. Jag känner en tydlig doft av vinterfuktigt tegel (!) precis som om jag går i skuggan av gamla hus. Tegeldoften är lika unik som allt annat i Sienne l'Hiver och jag tycker att den är spännande och intressant. Förutom tegeldoft blir nu också doften av rök tydligare, olika typer av tränoter dyker också upp. Under dessa ganska karga, egentligen ogästvänliga dofter känner jag också doften av något vagt blommig och en liten, liten antydan till något sött. Men, det är bara när jag doftar riktigt nära intill annars är Sienne l'Hiver definitivt i kategorin osöta dofter.


Sienne l'Hiver är en mycket unik och uppfriskande annorlunda doft. Den är fylld av fantasi, glädje och kreativitet. På mig blir den en aning svårburen som parfym, medan den på maken funkar hela vägen från början till slut. Jag kommer säkert att återvända till Sienne l'Hiver, men mer för de känslor och stämningar den väcker hos mig än för att använda den som en "vanlig" parfym. Trots att Sienne l'Hiver är annorlunda på gränsen till udda, så blir den inte så intressant och udda att den inte längre går att bära, vilket är fallet med vissa andra allt för intressanta och märkliga dofter.


Sienne l'Hiver har god, men inte fantastiskt hållbarhet, kanske runt 6 timmar. Sillaget är tydligt, speciellt i början. Basnoten blir mer vilsam än resten av skapelsen, varmt trä, mild rök och svag, svag sötma (kan sötman komma från kastanjer?). Sienne l'Hiver är en unisexdoft, men åt det maskulina hållet. Finns säkert kvinnor som kan bära denna lite krävande doft utan problem, men på mig blir den som sagt, lite för "stor". Rekommenderar den till alla som vill testa något verkligt unikt i parfymväg och framför allt parfymintresserade män ska inte missa denna unika godbit!


Sienne l'Hiver är inte den enda intressanta doften från Eau d'Italie, men för mig är den utan tvekan den mest unika om än inte den mest lättburna. Har du någon parfymfavorit som doftar unikt och annorlunda, men som du kanske inte nödvändigtvis vill bära som parfym till vardags?





Pic: Överst från Flickr, nedanför från Panoramio

Min favoritparfym

Parfymguiden har utlyst en bloggtävling. Mer om Parfymguiden och tävlingen hittar du här:

http://www.parfymguiden.se/

Temat är "Min favoritparfym". Lätt som en plätt kan man kanske tycka, och det är det säkert för många. Men, inte för mig. Oj, vad jag har funderat. Så en kväll, varför får man så ofta insikter, ideér och inspiration när man försöker sova!? Ja, det var en kväll och så hade jag plötsligt svaret där.


Svaret fanns i mitt hjärta, inte i mitt doftsinne och inte heller katalogiserat bland hundratals exklusiva parfymer i min hjärnas databas. Nu när jag sitter här och har tagit på mig lite av min favoritparfym känner jag i magen att jag valt rätt.


Att ta på sig min favoritparfym är som att träffa en kär gammal vän efter ett längre avsked. Att ta på sig den är som att läsa den där älskade boken för tionde gången och veta att jag känner igen varenda nyans, replik, intrig och känsla. Att låta den linda sig runt min kropp är som att lyssna på gamla låtar med Beatles eller Patti Smith, medan radion bara spelar Lady Gaga och Black Eyed Peas. För mig är min favoritparfym som att komma hem...


Ingen annan parfym har jag köpt så många flaskor av. Har snart tömt flaska nummer fyra och måste strax investera i flaska nummer fem. Min favoritparfym kom till mig när jag var vuxen, jag pluggade på universitet och trivdes rätt bra med livet. Men, under åren som gått sen jag först lärde känna den så har den fått vara med om båda glada och mindre glada stunder och händelser. Men, min kära parfym är en humörhöjare, jag känner mig alltid lite gladare, lite mer avslappnad, lite snyggare och lite mer spännande när jag har den på mig. Den är ensam i sitt slag.


Min kära gamla parfym är den enda jag fortfarande använder, uppskattar och tycker om som jag började använda innan jag blev parfymnörd. Den har funnits där i vått och torrt och det hoppas jag att den kommer att fortsätta att göra. Kanske är min favoritparfym inte världens mest komplexa och intressanta parfym, men jag älskar den ändå.


Den rymmer varma, solmogna, exotiska, kryddiga dofter som från en indisk marknad en varm dag samtidigt lyckas den förmedla en spännande, mörk och sensuell mystik som från en överdådig fest i en förmögen maharadjas palats. Med sitt överflöd av saftiga frukter, spännande och oväntade kryddor, bland annat not av lakrits, tropiskt bedövande blomdoft och fyllig, sensuell och mättad basnot av vanilj, ambra och patchouli kan man tro att den är en doft för vintern. Men, jag använder min favoritparfym med glädje även under härliga sommarkvällar. Den passar mig som hand i handske helt enkelt.


Min älskade parfym har funnits med sedan 1996. Skapad av ingen mindre än Dominique Ropion (som också skapat flera andra favoriter som Carnal Flower, Alien och Anglomania!). Min favoritparfym är Kenzos Jungle L'Elephant. Vilken är din?



Pic: Wikimedia

Vad är på gång?

Har haft en trevlig, men lite kall helg med familjen. Såg några filmer, Hachiko, Sin Nombre och Inglorious Basterds, alla var rätt bra på sitt sätt. Annars går väl jag och resten av familjen och väntar på att det lilla barnbarnet ska födas, nu är det bara tre dagar kvar, men bebisar kommer ju när de kommer så vi får väl se när det blir. Iallafall är det väldigt kul och spännande och jag längtar så efter att få möta mitt lilla barnbarn för första gången snart.


Min beställning (som jag gjorde för mer än månad sedan) från BPAL är på väg och jag hoppas att den kommer strax. Sen håller jag på att testa några italienska parfymer, men det är några stycken så det tar nog några dagar till.


På morgonen besökte jag mellandottern folkhögskola och pratade om parfymer med hennes klass och lärare. Det var verkligen kul, alla var så trevliga, nyfikna och intresserade (bortsett möjligen från en ung man med förkylning). Skulle inte alls ha något emot att göra sånt, och liknande saker, oftare.


Ska troligen också delta i en bloggtävling för första gången. Det blir spännande. :)


Och parfymträffen i Stockholm. Ja, det lutar väl åt att den 29/5 blir det bästa datumet. Runt 12-tiden passar mig bra och sen får vi väl se hur många som kan tänkas dyka upp. Just nu ser det ut som om vi kommer att bli runt 4-6 stycken.



Pic: Fine art america

Hors La Monde - Lady Shiloh

Jag föredrar Shiloh framför Lady Shiloh om jag måste välja, men det betyder inte att Lady Shiloh är en sämre doft. Lady Shiloh andas precis som Shiloh fina ingredienser, seriöst parfymskapande och intressant komposition. Precis som Shiloh är även Lady Shiloh en "nyckeldoft" för mig. Med nyckeldoft menar jag en doft som ökar och fördjupar min förståelse för en eller flera speciella noter, en doft som kanske rentav hjälper mig att börja tycka om och uppskatta en not jag tidigare haft lite svårt för, en doft som jag även kan rekommendera till andra om de vill förstå andra dofter inom liknande kategori bättre.


Och vad är nyckelnoten i Lady Shiloh? Jo, den har inslag av en musk jag känner igen från bland annat V.Westwoods Boudoir och Miller Harris L'Air de Rien. Den där musken som i stora mängder doftar kroppsodör och som tyvärr, i både Boudoir och L'Air de Rien på mig blir alldeles för mycket kroppsodör, och dessutom i allra högsta grad ofräsch kroppsodör. Somliga höjer både Boudoir och L'Air de Rien till skyarna på grund av just denna not, men på mig passar ingen av dem alls. Men, hör och häpna... Hors La Mondes Lady Shiloh passar mig riktigt bra trots att jag tycker mig känna samma not.


Lady Shiloh är först och främst en finstämd, pudrig och tystlåten floral, men redan i öppningen anas muskinslaget om än diskret och vagt. Jag känner genast igen noten och väntar hela tiden på att den ska bli så pass tydlig och dominant på mig att jag måste gå och tvätta av den, men det inträffar aldrig. Blommorna i Lady Shiloh är hela tiden i förgrunden, hur blommor som är så milda, lätta och pudriga ändå kan lyckas dominera en doft så totalt är ganska fantastiskt. Jasmine och viol står för det eleganta, vackra och ladylika i Lady Shiloh. Ja, det är en elegant doft som på många sätt skulle passa en arketypisk dam, Lady Shiloh är dock så mycket mer än dam... Lady Shiloh är dam på ungefär samma sätt som ladyn i Lady Chatterleys älskare. Dam utanpå och genom uppfostran, men en varelse fylld av sensuell, erotisk livsglädje om någon bara väcker den...


I både Boudoir och L'Air de Rien blir musknoten (på mig) överväldigande, dominant och smutsig. Så långt går aldrig Lady Shiloh, de erotiska kvaliteerna i doften håller sig hela tiden innanför en tunn skiljelinje mellan mjuk, sensuell, kroppslig, men ändå ren och rå, djurisk, smutsig erotik. Vilket för mig egentligen innebär att Lady Shiloh är den mest vågade av dem alla, då den lämnar det upp till mig själv och min egen fantasi att fylla i det doften avstår från. Det här är mycket, mycket spännande och välgjort. Valet av namn gör det hela om möjligt ännu mer välvalt och intressant.


Precis som med Shiloh rekommenderar jag Lady Shiloh till alla som är nyfikna på bra och välgjord parfym. Men, framför allt till er som antingen älskar Boudoir och/eller L'Air de Rien men letar efter en något mildare doft och ni som testat Boudoir och L'Air de Rien, men inte kan bära dem. Lady Shiloh kan vara den mest välgjorda och trevliga doften i denna kategori.


Lady Shiloh är närmast en hudnära doft med mycket diskret sillage (jag har dock bara ett duttprov), men hållbarheten är mycket god, runt 7-8 timmar minst.

Pic: Lladro porcelain