Årets julparfym.

Min julparfym i år kommer att bli Hermessence Ambre Narguilé. Återigen en parfym som blev kärlek vid första sniffet. Det finns många parfymer jag tycker om, men inte så många som har en förmåga att smälta in i huden på ett sätt som jag upplever som om huden och parfymen blir ett. Parfymen efterlämnar ett slags varm, nästan glödande känsla som känns som om den skapar en aura. Musc Ravegeur har den förmågan, på maken och Kenzo Jungle L'Elephant har det i sina bästa stunder, men annars är det något jag upplever ganska sällan.

Ambre Narguilé har den förmågan, kanske mer än någon annan parfym jag stött på. Den ger mig en känsla av exklusivitet, en känsla av att den skulle kunna vara gjord med just min hudkemi i åtanke. Lyckliga ni som också får den känslan av Ambre Narguilé. Har å andra sidan svårt att tro att det finns någon som inte tycker om Ambre Narguilé?

Det är en glödande, varm och orientalisk doft. Trots att den känns modern, kan jag ändå tänka mig att Cleopatra och Drottningen av Saba skulle ha kunnat dofta av något liknande. Jag upplever Ambre Narguilé som majestätisk och dyrbar, men utan det avståndstagande och ouppnåeliga jag ofta förknippar med sådana egenskaper. Den är orientalisk och kryddig, men utan att bli tung, dominerande eller tröttande. Tvärtom är den lätt, uppiggande och glad, egenskaper som sällan förknippas med orientaliska dofter. Parfymören bakom doften är Jean-Claude Ellena och han har åstadkommit ett mästerverk, allt i Ambre Narguilé är så ypperligt blandat och väl avvägt att jag blir djupt imponerad (nu är jag väl inte så himla svår att impa på, men ändå).

Den har inslag av gourmandisk smörighet, men utan att bli för söt eller kväljande. Jag tror att det är de rostade sesamfröna som ger en härlig doft av nötig smörighet och känslan av en oerhört lyxig, tät och gyllene olja. Vi har ju pratat om att slicka på sina parfymer tidigare och med Ambre Narguilé har jag svårt att låte bli, den luktar som något som skulle kunna vara det godaste jag har ätit om det gick att äta.

När alla gyllene godsaker sakta börjar klinga av, och det tar tid för Ambre Narguilé är en långtidsverkande liten goding, så kommer en fas av mer torr kryddighet och den mest delikata, lätta not av rökelse och ädla träslag. Som om festen har slutat och den vackra drottningen dragit sig tillbaka till sina privata rum och lyckliga den som får göra henne sällskap dit.

Missförstå mig nu inte och tro att Ambre Narguilé är en renodlad juldoft, för den förtjänar mycket mer än så. Jag skulle vilja säga att den passar utomordentligt under hela hösten och vintern, däremot vet jag inte riktigt om den känns som någon sommardoft, även om den förvisso är lätt i sin genre.

Jag hade turen att få tag på en liten flaska på 15 ml (tack A), för annars säljs bara det här mästerverket på Hermes egna boutiquer. Man pratar ju om hur mycket en parfym egentligen kan vara värd, är det värd 80 kronor att få sniffa på 0,5 ml av Le Labos Tokyo exklusiva? Ja, det återstår att se, men Ambre Narguilé är iallafall värd sin vikt i guld. Jag hade lätt kunnat betala mer än vad jag gjorde (250 kr) för den. Den är absolut inte överprissatt.

Är det någon som testat andra i Hermessence-serien? Jag är särskilt nyfiken på Brin de Reglisse, även om de flesta andra också verkar vara fina och intressanta. Tills de andra kommer i min väg ska jag vårda min lilla Ambre Narguilé ömt.