Vivienne Westwood - Boudoir

Som liten punkare (eller snarare vad man idag skulle ha kallat wannabe-punkare) långt uppe i norra Sverige var jag lite efter mig. Jag upptäckte band som Sex Pistols, The Clash och Dead Kennedy´s efter -och tack vare- Ebba Grön och KSMB. Och sen upptäckte jag Patti Smith, Iggy Pop och Lou Reed. Helt i fel ordning, hade jag börjat med Patti Smith hade jag kanske aldrig brytt mig om Sex Pistols eller KSMB. Sex Pistols hade trots allt en hel del med punken att göra, det får man tycka vad man vill om. En annan som hade både med Sex Pistols och punken att göra var Vivienne Westwood, och det får jag medge att jag upptäckte ÄNNU senare, herregud människan gjorde ju inte musik (alltså nu kanske det dyker upp nån sån här riktig musik-kalenderbitare som läser det här som vet att Vivienne Westwood visst släppte en skiva 1987 som sålde helt embarmeligt dåligt, okej okej jag vet INGET om det heller)... utan hade en klädaffär. Märklig musik tog lång tid på sig att sippra upp till Boden, märkliga kläder tog ännu längre tid. Svarta kläder såldes överhuvudtaget inte norr om Stockholm under tidigt 80-tal, jag åkte till Stockholm för att shoppa svarta t-shirtar! Det är sant! Och svarta jeans! Sommaren 1982 hittade en kompis en svart t-shirt på Domus herravdelning i Luleå, vi åkte dit fem tjejer och köpte väl mer eller mindre upp hela lagret.

Jajo, det blev lite off-topic, det var Vivienne Westwood det skulle handla om, eller hennes parfymer för att vara mer exakt. Jag gillar hennes kläder, men de är lite för dyra för min budget, men hennes parfymer har jag råd med.

Mitt senaste fynd blev Boudoir och som jag har väntat på den. Jag var nästan helt säker på att den skulle bli min favorit bland VWs parfymer. Bara namnet, fast visst är de andra namnen fina också. Förutom möjligen Let it Rock, men så hette ju hennes butik då, när det begav sig.

På bilden här ovan kanske Miss Westwood snart ska kliva in i sin boudoir och klä sig och göra sig fin. Men, ärligt talat... ser det inte ut som om hon behöver duscha först? En lång dusch med mycket tvål eller duschgelé eller vad hon nu kan tänkas föredra. Hon kan ju inte ha duschat på... läääänge? Tyvärr, tyvärr så är det precis den känslan jag får när jag tar på mig Boudoir. Och jag var dessutom förvarnad, det är många, många som tycker att den luktar kroppsodör. So what, tänkte jag, det gör den säkert bara mysig och annorlunda och alldeles fantastiskt personlig. Jojo, personlig som ludd i naveln, fotsvett och en finne under ena bröstet. Sånt vi varken vill veta om eller berätta för andra. Jag är mest besviken på mig själv för att jag inte kan förmå mig till att tycka om Boudoir. Jag ville ju så! Jag kan uppskatta att den är djärv, annorlunda och nyskapande särskilt med tanke på att det ju faktiskt inte är någon udda nischparfym utan en "vanlig" designerparfym. Den luktar lite äckligt, men inte alls så att jag känner att jag behöver gå och skrubba, den funkar så där, men jag känner mig inte behaglig till mods av den. Bortsett från kroppsodören är den en udda blomdoft med kryddiga inslag. Bortsett från kroppsodören är den riktigt trevlig och nu är det ju svårt att tänka bort en del av en doft som är så dominerande som kroppsodören i denna, men jag är säker på att den skulle vara tillräckligt annorlunda för att märkas UTAN kroppsodör? Månne är versionen Boudoir-Sin Garden en variant utan kroppsodör? Nån som provat? Jag tror också att olika människors hudkemi kan ta fram den här doften på olika sätt, så det är trots allt en doft jag rekommenderar att man provar. Många gillar den ju hur mycket som helst, tyvärr hör jag inte till dem. Andra bra saker med Boudoir är att den håller hur länge som helst (alla dofter man inte gillar gör det!) och flaskan är verkligen fin, liksom alla av VWs flaskor.