L'Artisan Parfumeur - Timbuktu

Somliga parfymer luktar gott och andra luktar intressant. Några parfymer triggar min fantasi och får den att virra iväg på strövtåg till platser långt borta, eller till platser som bara finns i min fantasi. Åter andra lyckas skaka liv i geografi-och resenörden i mig, bara genom namnet på parfymen.

L'Artisans Timbuktu lyckas med konststycket att få full pott inom alla ovanstående områden. Timbuktu luktar gott, riktigt gott. Det är något friskt och fläktande i den, men även en mild och lugnande doft. Samtidigt är den full av djup mystik och okända, nästan bortglömda ceremonier. Timbuktu lyckas framkalla ett nästan meditativt lugn hos mig, men utan att jag förlorar skärpa eller fokus.

Namnet Timbuktu har sin självklara plats på listan över exotiska städer och platser som Samarkand, Valparaiso och Darjeeling och som fortfarande flera hundra eller rentav tusen år efter sin storhetstid förmår väcka reslust, nyfikenhet och vördnad, iallafall hos mig. Timbuktus storhetstid är för länge sedan passerad, numera är visst Timbuktu en dammig, het ökenstad i Mali.

I vilket fall är parfymen Timbuktu en olfaktorisk tripp som lyckas ta mig med till ett Timbuktu som fortfarande har mycket att erbjuda. Jag gissar att det är noterna av rosépeppar som ger doften sin aromatiska, lite kyliga fräschör hos mig ger det en känsla av att befinna mig i ett svalt hus med tjocka väggar av lera, medan solen steker obarmhärtigt utanför. Noterna av papyrus är oerhört vackra, lite torra som handgjort papper som hängts att torka ovanför röken av helig rökelse och okända örter. Timbuktu lurar mig att tro att jag deltar i en uråldrig ceremoni som gått i arv från mor till dotter genom hundratals år. Jag kan nästan höra deras mjuka, främmande afrikanska röster... Åååh, ta mig till Timbuktu genast!

Många orientaliska parfymer är varma, söta och tämligen högljudda skapelser som jag brukar vara ganska svag för. Timbuktu är också en orientalisk parfym, men i något skede har den blivit så orientalisk att den hamnat på andra sidan. Den är mild, viskande, hemlig och mycket subtil. Den är så långt ifrån dansföreställningar anordnade för att tillfredsställa turister som man kan komma. Här finns inga paraplydrinkar, påstridiga strandförsäljare eller trängselfyllda basarer inom synhåll-eller lukthåll. Nej, Timbuktu håller sig i skuggan av allt det där och det gör den till en unik skapelse.

Jag har mina favoriter bland L'Artisans dofter, Timbuktu är absolut en av dem. Varje gång jag tar på mig Timbuktu känner jag att jag nog måste ha mer av den. Till skillnad från andra L'Artisan parfymer som jag också tycker om, så har Timbuktu en god hållbarhet och ett rätt mäktigt sillage. Än så länge är det bara Dzing! som har mer att komma med bland de L'Artisan parfymer jag provat.

Somliga säger att Timbuktu är en herrdoft, jag skulle inte kunna bry mig mindre, jag tycker den passar ypperligt på såväl män som kvinnor. Timbuktu kan vara en aning svår att lära känna, testar du den för första gången strax efter någon mer maxad skapelse hamnar den lätt lite i skuggan. Jag märker dock att Timbuktu vinner i längden, den är så pass annorlunda att den platsar i varje parfymsamling. Timbuktu är förmodligen en ypperlig sommarparfym, men jag tycker att den fungerar alldeles utomordentligt även under den kalla årstiden.