Laura Tonatto - Plaisir

Få länder, iallafall i Europa, kan tävla med Italien när det gäller historiska städer och platser som omges av en aura av romantik, mystik och skönhet. Rom förstås, som har ett förflutet som få städer kommer i närheten av, med sina gränder, Spanska Trappan, Fontana di Trevi, Colosseum och mitt i staden, Vatikanstaten med Sixtinska Kapellet och Peterskyrkan.

Florens, staden som såg renässansen födas och blomstra. Staden Verona, som Shakespeare lånade som kuliss till sitt drama om Romeo och Julia. Amalfikusten. Neapel. Sicilien. Milano. Gardasjön. Ja, jag kan räkna upp många städer och platser i Italien som alla känns oerhört romantiska och lockande och samtidigt fyllda med århundraden av tradition och historia.

Har jag glömt något? Ja, säkert finns det många andra städer och platser som borde nämnas, men jag tänker just nu på en stad som även med italienska mått mätt, fått mer än sin del när det gäller både historia och romantik. Venedig, förstås.

Till skillnad från de flesta andra städer och platser jag nämnt här ovan, så har jag faktiskt besökt Venedig. Och åh, så jag önskar att jag får återvända dit. Trots att jag besökte Venedig i slutet av juni tillsammans med horder av amerikanska och japanska turister så var det en oförglömlig upplevelse. Det är svårt att åka till Venedig utan att redan innan ha en väldigt tydligt bild av staden, man är förväntansfull, men samtidigt skeptisk. Det kommer att vara varmt, massor av turister, turistfällor, allt kommer att vara fruktansvärt dyrt och kanalerna sägs ju svepa in hela staden i en rutten och dyig lukt.

Jo, det var väldigt varmt när jag besökte Venedig tillsammans med min familj. På Markusplatsen strålade solen så obarmhärtigt att vi alla blev yra i knoppen. Det tog minst tio minuter att gå över Rialtobron, eftersom trängseln var som framför kravallstaketet på en större rockkonsert. Barnen köpte majs av försäljarna på Markusplatsen för att mata duvorna med och blev lejda som fotomodeller av japanska turister med minst fem olika kameror runt halsen. Vi hade bara råd att äta på McDonalds och det var vi inte ensamna om. Nio av tio butiker sålde muranoglas och venetianska masker, eller ja, om man tittade efter var en inte obetydlig andel av maskerna tillverkade i Kina!

Trots detta har jag besökt få mer romantiska platser än Venedig. Glassen var underbart god och inte alls särskilt dyr. Det lilla halsbandet med en röd muranorundel må vara tillverkat var som helst, men det påminner iallafall alltid mig om Venedig. Min väggkalender med romersk-katolska präster var så italiensk som en souvenir kan bli. Efter att ha suttit fast i lågtryck hela vägen genom Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike och fram till sex-sju mil norr om Venedig, var det en nåd att känna solens strålar värma, iallafall fram till Markusplatsen. Kanalerna luktade inte alls särskilt illa. Och om man bara tog ett steg åt nåt annat håll än alla andra turister så hamnade man in på människors bakgårdar, i trånga knappt mer än halvmeterbreda gränder där livet gick sin gilla gång och småflickorna hoppade rep. Ska du gå lite vilse så finns det få platser som är trevligare att göra det på än Venedig.

Tänker mig Venedig under senhösten, när de flesta turister har åkt hem. Och Venedig under karnevalen i februari. Tänk att i skydd av en mask besöka fest efter fest i de stora, ofta ganska förfallna, palatsen vid de mörka kanalerna. Det, mina vänner, vore mer än romantiskt.

Jaja, medger att jag är lite långrandig igen. Laura Tonatto har varit lite av en doldis för mig, men oj, kan hon göra parfymer. En av mina absoluta favoriter bland hennes dofter är Plaisir. Den är alldeles underbar och får mig att tänka på Venedig. Plaisir är lockande, varm och hemlighetsfull. Ibland förefaller det mig som om den förändras i takt med mina hjärtslag. Ibland är den öppen, solig och lättillgänglig som att stå med resten av turisterna på Markusplatsen. Ibland lockar den in en i en mörk gränd, en hemlig krog, en liten trappa som leder upp till en festlokal. Män och kvinnor dolda bakom maskernas stelnade, mystiska leenden. Jag brukar inte vara så överförtjust i grapefruktnot, men i Plaisir är den alldeles underbar. Den ger en syrlighet som framträder ibland, för att sedan döljas av varma kryddor, patchouli, vanilj och mörka träslag.

När jag har på mig Plaisir tänker jag ibland att det här är en av de bästa gourmander jag provat, för att bara en liten stund senare tycka att nej, det här är ingen gourmand, det är en orientalisk träig parfym. Grapefrukten lyckas hela tiden styra iväg Plaisir från den mest kladdiga sötman och det fungerar alldeles utmärkt. Efterhand blir den gräddigare, pudrigare och lenare, mer och mer gourmand. Den fasen tycker jag mycket, mycket om. Det är svårt att slita näsan från handleden vill jag lova. Plaisir har gott sillage, du kommer att märkas när du har den på dig, men utan att behöva slå dig fram genom parfymångor. Den förstärker snarare än trycker ner din personlighet. Plaisir gör dig sensuell, mystisk och en liten aning loj. Som om du ligger bekvämt tillbakalutad på en röd sammetsdivan och äter Creme Caramel omgiven av buketter med röda rosor.

Basnoten blir mer varmt orientalisk än gourmand. Varm musk, vanilj och gyllene ambra som varar länge, länge. Den lena karamellkänslan tonar sakta bort och efterträds av en gyllene, varm och pudrig känsla.

Bortsett från Plaisir så har Laura Tonatto många parfymer att välja på. Några andra som jag uppskattar mycket är Dama med noter av vanilj, ambra, iris, viol och en bas av opoponax samt Fior d'Arancio som doftar av apelsinblomma, ylang, jasmin och vit musk. Mer information om Laura Tonatto och hennes parfymer, samt även andra väldoftande produkter hittar du här:

http://www.lauratonatto.com/