I väntan på posten.

Ja, jag känner mig ibland nästan tvångsneurotisk. Har man tillräckligt hög snurr på sitt parfymbytande- och beställande så kan man förvänta sig att få dessa små åtråvärda prover i brevlådan så gott som varje dag!

Nej, hemmafrutillvaron är sällan särskilt stressande. Ni har säkert hört talas om hemmafruar och andra obskyra varelser som dväljs i hemmens mörker på dagtid när nyttiga medborgare går till jobbet. Och hur dessa med tiden får ett besök på ICA att låta som om de har haft oerhört mycket att göra just den dagen då ICA-besöket går av stapeln. Nja, fullt så illa är det inte... än.

Icke desto mindre är det här med posten en spänning i tillvaron. Faktiskt på gränsen till det uthärdliga ibland, särskilt sedan posten ändrat sina utkörningsrutiner på grund av att människor inte längre postar så mycket brev, det innebär att varje runda blir lite längre och tar lite mer tid. Alltså kommer vår post vid ett numera istället för vid halv elva! De borde förstås vända på sin runda, då jag säkert är en av de i kvarteret som både skickar och får mest post! Liksom lite VIP-behandling kan man väl kräva ändå?

Fredagarna är både värst och mest spännande. Sista chansen den veckan att de rara små proverna ska dimpa ner, minsann. Den här veckan är fredagen framflyttad till idag, då jag reser bort imorgon. Och kan man tänka sig, jag fick inte bara ett utan till och med två brev med prover i. Inte för att jag kommer att ha särskilt mycket tid över för dem, då jag ska tillbringa helgen med att åka bil i 200 mil, tåg i 20 mil och däremellan hinna fira min söta, rara, kära lilla mamma som fyller år. Jag försöker just nu lista ut den optimal parfymen att ha på mig på födelsedagsfesten, jag misstänker att en rejäl grabbnäve prover får åka med upp till Boden.

Andra parfymälskare, är ni lika exalterade inför väntade prover? Eller är ni coola som bara den? Eller var ni som är gamla inom gebitet mer exalterade i början? Eller är det beroende på om ni väntar på någon riktig raritet? Jag är en så entusiastisk typ att jag blir glad för i princip allt som trillar in. Gladast den här veckan blev jag dock för brevet som tagit sig hela vägen från Brasilien, men då tog det också över en månad på sig för att komma fram!