Van Cleef & Arples - Gardenia Petale

Här har det på kort tid råkat bli flera gardenia-dominerade parfymer. Och det har jag inte alls något emot, även om jag innan knappt testat någon enda parfym med mycket gardenia i.


Gardenia Petale har blivit min första bekantskap med Van Cleef & Arples parfymer och det är en riktigt trivsam bekantskap. I likhet med Kriglers Pleasure Gardenia 79 är även denna gardeniadoft fylld med en slags klar, vit renhet. Men, bortsett från det och gardeniadoften som de har gemensamt så slutar likheterna där.


Gardenia Petale har inget av Pleasure Gardenia 79´s sexighet, kropp, fyllighet eller tropiska sötma. Gardenia Petale känns betydligt mer stram, elegant och trots att jag tycker om den finns det nästan ett inslag av klinisk renhet. En slags prydlig, slätstruken och minimalistisk känsla omger Gardenia Petale, inte utan att jag tänker att den skulle passa en nordisk, blond och sval skönhet som dyrkar allt vad "less is more" kan tänkas vara.


Och nej, jag tycker fortfarande om Gardenia Petale trots att jag varken är nordiskt blond, sval eller prydlig. Ibland dras ju motsatser till varandra och det är nog vad det är frågan om här. Gardenia Petale är en något monoton doft, men med flera olika lager. Ett av lagren är svalt, stilla och rent som klart vatten. Ett annat är doften av undersköna blommor, vacker, men samtidigt för återhållen för att göra Gardenia Petale till en stor vit blomdoft (iallafall på mig). Det tredje lagret är en doft som mest av allt påminner mig om papper. En härlig, torr och nästan skör pappersdoft, som handgjort papper av finaste kvalitet och med vagt pastellfärgade blomblad som en del av pappret. Kan vara den mysiga pappersliknande doften som får mig att falla för Gardenia petale, för jag brukar gilla doften av papper väldigt mycket.


I Gardenia Petale får den här doften mig att tänka på gracila pappersblommor som stillsamt flyter på en spegelblank damm. Ett blommande träd i mörkret men upplyst av hundratals små vita ljuslyktor i papper. Förutom vatten finns även en vag luftig känsla i Gardenia Petale, något som ger doften både djup och höjd på samma gång. Vilket inte betyder att den har något mördande sillage utan på det hela taget är Gardenia Petale en mycket lagom doft som hela tiden beter sig ganska väluppfostrat (och i längden lite tråkigt). Jag tror att jag tycker om den, dels på grund av pappersdoften, men också just för att det är ganska sällsynt med vita blomdofter som inte blir så där på gränsen till vulgärt stora. Gardenia Petale skulle till exempel kunna bäras av en ung och lite konservativ blivande brud på hennes bröllopsdag. Jaja, den skulle passa jättefint på vår kronprinsessa Victoria som gifter sig om en månad eller nåt sånt.


Med tanke på priset för Gardenia Petale är det inte troligt att jag kommer att anstränga mig så där övermycket för att få mer av den. Men, jag kommer nog utan tvekan att njuta av mitt lilla prov till sista droppen.


Något litet barnbarn har det inte blivit än. Min stackars svärdotter har gått mer än en vecka över tiden, även om det brukar vara något som glöms bort rätt fort när väl underverket har anlänt. Varje gång telefonen ringer tror jag det är sonen som ringer för att berätta att jag blivit farmor. Åh, det ska bli så kul och jag längtar så!!!


Och nu är det bara 2 veckor kvar till den 29/5. Ni som vill komma till parfymträffen i Stockholm kan väl lämna en kommentar alt. skriva till min mail så jag vet hur många som kommer. Och framför allt att någon kommer. Ska vi träffas på NK? I så fall var?





Pic: Chanel E