fredag 21 november 2008

Parfumerie General - Aomassai


Jag tycker om de flesta parfymer jag provat från Parfumerie General, men fram till att jag provade Felanilla så har Aomassai varit min största favorit. Det är en av parfymerna som hamnar överst på min lista över parfymer jag vill ha i stor flaska. Jovisst finns det andra jag tycker ungefär lika mycket om, men det är ju både en kostnads-och tillgänglighetsfråga och då ligger Aomassai riktigt bra till.
Men, hur luktar den då? Jo, jag har förstått genom olika recensioner jag läst att den verkar lukta väldigt olika på olika människor. Såna parfymer är jag förtjust i, att innan man provar den så kan man aldrig riktigt veta hur den blir på just mig.
Nåja, på mig blir Aomassai en riktigt skön, varm och komplex naturdoft. En liten bit från vårt radhus ligger en udde som heter Örstigsnäs, en gång i tiden användes den till försvarsskans då ryska trupper härjade i svenska skärgårdar och farvatten. Numera är det en sandig udde med vindpinade tallar och vacker utsikt över hav och små öar. Eftersom det är nära åker vi ofta på utflykt dit, sommartid är det ett bra badställe och under våren och hösten åker man dit för att få en skön, avslappnad naturupplevelse. Ofta när vi är där gör vi upp en brasa, barnen får samla ved och min man ordnar själva brasandet och jag står för fikat. Vi tycker också om att grilla marschmallows, de blir så där härligt kanderade utanpå och kladdiga inuti. Precis så luktar Aomassai till en början, som om någon nästan bränner marschmallows över öppen eld, men bara nästan. Det luktar rökig brasa och en kopp kaffe. När man är färdig med att gotta i sig marschmallows kan man luta sig tillbaka och njuta av solen, havsdoften och naturen. Det skulle kunna vara en solig höstdag i september. Lukten av solvarma tallar och hög, klar höstluft är så behaglig.
Trots att Aomassai är en kryddig, söt, träig doft har den kvaliteér som jag upplever som lätta, krispiga och transparenta. Vilket i mitt tycke är riktigt mästerligt med tanke på de rätt tunga noterna. Aomassai får mig att tänka på glittrande såpbubblor som svävar bort i vinden. Aomassai är en komplex doft, men ändå får jag känslan av dofter som ligger på ytan... och det är en rätt märklig doftupplevelse får jag medge.
På mig luktar Aomassai ytterst lite lakrits, knappt märkbart och den lilla kaffedoften försvinner fort. På andra har jag hört att den blir en mer utpräglad kaffe-eller lakritsdoft, mer gourmand och mer sötma. Har du provat Aomassai? Hur blir den på dig?

Inga kommentarer: