Parfym och landet lagom.

De flesta svenskar har väl hört talas om jantelagen? Däremot är det väl få som skulle medge att de har den som riktlinje eller rättesnöre, men om ingen tycker om den eller lever efter den så skulle det väl inte pratas om den? Nej, jag tycker att Sverige är ganska jantelagsstyrt. Ingen ska tro att de är nåt, ingen ska göra sig märkvärdig eller bättre än nån annan. Vi ska alla vara lagom, för om alla vore lagom skulle allt vara frid och fröjd.

Nu är det ju rätt svårt att få ett land som består av mer än nio miljoner helt olika individer att bli lagomt. Vi är ett land som består av män och kvinnor, barn, ungdomar och vuxna. Invandrare, handikappade, homosexuella och människor rika som troll likaväl som uteliggare och kriminella.

Vi delar in oss i mindre grupper, vi på vår gata, vi på min arbetsplats, vi i min familj, vi i vår förening och vi i vår subkultur. Med människor som är ungefär som vi själva kan vi känna oss trygga. Men, hur lika vi än är finns det ändå alltid olikheter. Somliga skräms av -och undviker olikheter, andra fascineras av dem.

Att tycka om eller rättare sagt att vara passionerat intresserad av parfymer är en sådan olikhet. I Sverige är parfymer något vi ska förhålla oss till på ett lagomt sätt. Jag överdriver inte när jag skriver att en majoritet av alla svenskar har en eller två parfymflaskor som de använder vid festliga tillfällen. Helst ska det vara samma parfym år ut och år in och när den älskade parfymen slutar tillverkas gäller det att hitta en annan nästan likadan. Det är absolut inget fel med det, jag har själv massor av saker jag bara är mycket måttligt intresserad av, till exempel tv-tittande, charterresor och kändisskvaller.

Av naturliga skäl kan mitt ointresse ibland sätta käppar i hjulet när jag ska kallprata om ditt och datt med människor jag inte känner särskilt väl. Jag märker att många tycker att det är lite konstigt att vara så intresserad av parfymer. Många mumlar om vilket dyrt intresse jag har, särskilt med tanke på att vår familjs ekonomi inte hör till landets bästa, tvärtom. Om jag använde mina fickpengar till att köpa reafynd på KappAhl, tre liters vinboxar på systembolaget och spara till nästa charterresa så skulle ingen tycka att jag hade dyra intressen. Men, parfyminköp ses med en viss skepsis, visst kan folk bli intresserade och tycka att det luktar gott, men inte skulle de lägga pengar på sånt.

Och det märks, det är ytterst sällan jag känner parfymdoft från svenskar som går förbi. Ja, möjligen unga svenska tjejer som har överdoserat någon av Britney Spears senaste dofter, men annars är svenskar ett ganska doftfattigt folk. Däremot luktar väldigt ofta människor med invandrarbakgrund gott av parfym. Oh, så trevligt att få sluta ögonen och andas in väldoften från den irakiske gentlemannen som går förbi. Ännu trevligare om jag småleende kan känna vilken parfym han har på sig.

Svenska kvinnor luktar sällan parfym och svenska män ännu mer sällan. Och jag tycker det är så synd. Medelålders män som bryr sig om sitt utseende och dessutom luktar gott är riktiga höjdare tycker jag och alldeles för få i det här landet.Nu menar jag inte att vi ska duscha oss från topp till tå med parfym och sen springa runt på skolor, sjukhus och biografer som högaktiva doftmoln. Nej, självklart får man anpassa hur mycket man ska lukta utifrån tillfälle, varför jag ofta luktar som mest av parfym när jag bara är hemma och som minst (typ inte alls) när jag ska på vårdcentralen eller till barnens skola på utvecklingssamtal och lite mer mittimellan då det är dags för fest eller en tur på stan. Tyvärr verkar det som om många svenskar har anpassat sig så efter att visa hänsyn till allergiker att de har glömt bort att man faktiskt kan och får använda parfym ibland!