En ros är en ros är en ros... Parfumerie General - Brulure de Rose

När jag testar en parfym associerar jag på olika sätt, det kan bli minnen, filmer, ett musikstycke en färg eller rena fantasierna. En parfym som inte väcker några associationer, känslor eller reaktioner betraktar jag som en oerhört tråkig och ointressant parfym, men de flesta parfymer berör ju trots allt på något sätt, om än vissa oerhört enkelt och sparsamt.

Parfumerie Generals Brulure de Rose, berör. Inte på något komplicerat och intrigant sätt, men ändå en djup och mycket vacker beröring. Jag är ju nu inte särskilt religiöst lagd, men däremot kan vissa upplevelser ge en andlig dimension och Brulure de Rose lyckas med något åt det hållet. Om himlen skulle finnas och om det där skulle växa rosor så är jag övertygad om att de rosorna skulle lukta som rosorna i Brulure de Rose. Och de skulle alla vara ljust rosa och alldeles bedårande.

Brulure de Rose är inspirerad av en ros liv eller utveckling, från den lilla daggiga knoppen till den utslagna rosen i solsken till den starkt doftande rosen i full blom, när de yttersta kronbladen börjar gulna. Toppnoterna i Brulure de Rose är precis så där delikata och nästan lite slutna som en rosenknopp kan vara, efter någon minut kan man nästan känna hur rosen slår ut på huden och blir magnifik, prunkande och fylld av underbara dofter, under det här stadiet står den äkta rosdoften tillbaka lite för att släppa fram dofter av honungsdoftande hallonmusk och en lätt aning av grönska. Jag sniffar frenetiskt och kan inte tro att det kan bli mycket bättre än så här, men det kan det. Sista fasen är så mättad, generös, mogen och vacker att jag blir häpen. Hallonmusken drar sig tillbaka och efterträds av rosnoter accentuerade av ambradoftande mörka chokladnoter. Så utsökt. Så vackert. Och så delikat, för Brulure de Rose är utan tvekan en gourmandros. Brulure de Rose har ett utmärkt sillage, jag blir insvept som i ett rosa, fluffigt och alldeles rosendoftande moln. Den har dessutom god hållbarhet, räkna med åtminstone 6 timmar.

Somliga föredrar sina rosdofter naturliga. De vill ha ros som doftar som rosorna i trädgården, ros som doftar som en rosenbuske med blad, gren och jord, ros som de vindpinade vildrosorna vid stranden. Och ja, det är inget fel alls med såna rosdofter, men jag faller för de stora, överdrivna och väldigt tydliga rosdofterna. Rosen som blomma är ju inte det minsta minimalistisk. Titta riktigt noga på en ros, den är mycket, den är fylld, den är mogen, den är invecklad och den liknas ibland vid ett kvinnligt könsorgan, inte helt utan anledning, ellerhur? Om rosorna kunde uttala sig, så tror jag inte alls de skulle ha nåt emot att bli lite överdrivet tolkade? Vilken blomma skulle ha nåt emot att den olfaktoriska tolkningen blir mer som en optimal doftvariant av blommans verkliga doft än den verkliga? Inte rosen iallafall, den är en diva bland blommor och det får de överdrivna tolkningarna fram på ett utmärkt sätt tycker jag.

Och du då kära läsare, föredrar du de naturliga, spröda rosdofterna? Eller de dramatiska, nästan vulgära? Eller hör du till dem som inte alls gillar doften av ros i parfymer?