Doften av tvål.

När jag var barn var både tvål och schampo starkare parfymerade än idag. När jag besökt länder runt medelhavet har jag märkt att det fortfarande är ganska vanligt med starkt parfymerade hygienprodukter. Verkar som om den nationella astma-och allergiföreningen inte har så mycket att säga till om i Italien? Inget ont om de som jobbar för att allergiker ska kunna köpa tvål och schampo utan att drabbas av besvär, jag föredrar också att min vanliga tvål har en relativt diskret doft, vill ju inte att den ska konkurrera med min parfym!

Så kanske det är av nostalgiska skäl jag inte har nåt emot en parfym som doftar av tvål? Eller av diskmedel? Inte att förväxla med doften av nyduschad, utan det handlar om en mer eller mindre tydligt tvålig not, som i övrigt inte alls behöver ha fräscha eller nyduschade inslag, inte heller menar jag doften av nytvättade lakan. Utan kort och gott, doften av tvål.

En av de tvåligaste parfymer jag stött på är L'Artisans Premier Figuier Extreme. Kanske luktar den fikonträd på dig, eller färska fikon eller nåt, men på mig luktar den som en exklusiv, handgjord olivtvål. Inte löddrig, nyligen använd olivtvål utan en alldeles ny och färsk olivtvål inslagen i silkespapper på väg hem från affären. Tyvärr, får jag medge att jag inte är särskilt förtjust i den. Ofta när människor skriver att en parfym luktar tvål, så är det ingen positiv liknelse och i fallet med Premier Figuier så får jag hålla med. Den här typen av tvål vill jag att en tvål doftar, inte en parfym.

Nej, vill jag ha doften av min barndoms tvålar får jag söka mig till Ivoire de Balmain. Här sparas det inte på krutet, den är bedövande aldehydisk till en början. Med Ivoire gäller det att vara lätt på handen, ett spray för mycket är för mycket. I vilket fall doftar den som den vita, lite kladdiga och sandiga tvål som brukade ligga på bryggan i stugan och som jag tvättade händerna med efter att vi hade varit ute och fiskat. Trots denna liknelse lyckas Ivoire efter en timme eller så också med konststycket att bli en rätt elegant och ganska damig doft, vilket ju måste vara något av en bedrift. Har du lätt för att få huvudvärk av starka aldehyder, så kanske Ivoire bör undvikas.

Från tvål till diskmedel är steget inte särskilt långt, eller? Iallafall har jag en ny favorit och det är Dolce&Gabbanas Sicily. Hur något som heter Sicily och har doftnoter av bland annat banan (!), jasmin, muskotnöt och sandelträ kan lukta som den gör är ett mysterium för mig. Den luktar underbart av massor av löddrigt, bubbligt diskmedel! Och trots diskmedelsdoften luktar den gott. Riktigt gott, krämigt, pudrigt och sött. Kanske är det hemmafrun i mig som på något plan saknar handdiskandet? Hemska tanke! Vi fick inte diskmaskin förrän för fyra år sedan och ja, ni kan ju själva föreställa er mängden disk i en barnfamilj med fyra till fem hemmaboende saft-och mjölkdrickande små marodörer! Jaja, whatever, mer Sicily till desperata hemmafruar är en paroll god som någon.

Och till sist har jag sparat en riktig godbit för tvålälskare, nämligen Donna Karans Chaos. Jag har aldrig bott på något exklusivt lyxhotell i en av världens storstäder, men kanske skulle tvålarna i ett sådant hotellrum lukta något åt det här hållet? Tänk dig en underbart vacker, krämfärgad tvål på en tjock, härlig frottéhandduk på en bänk av svart marmor bredvid ett vackert runt handfat... Nu råkar ju Chaos vara ytterligt mer än en tvåldoftande parfym. Det är en alldeles för komplex och perfekt skapelse för att bara bli jämförd med tvål, men den lilla tvåldoften finns där också. Mer om Chaos senare, då jag tycker att den absolut förtjänar en alldeles egen recension (och en alldeles egen STOR flaska också, men det är ett senare projekt!).

Har du några tvåldoftande favoriter bland parfym? Eller kanske hör du till dem som avskyr minsta antydan till tvåldoft i en parfym?